NG Cup 1997

Stefan Diös' kommentarer till finalen

(Per Starbäcks kommentarer till finalen)

Del I

Eftersom Per Starbäck har lämnat en detaljerad och insiktsfull rapport om sin syn på finalen i NG Cup, är det väl bäst att jag försöker göra något liknande från min halva av brädet. Jag förde inte alls så noggranna anteckningar som Per - man kan utan omsvep säga att jag inte förde några anteckningar alls, utom att försöka bocka av vilka brickor som gick. Det måste vara svårt att notera både brickor och bräde och dessutom hinna spela finalen med oförminskad skärpa, och jag vet inte om det kan ha påverkat Pers resultat. Samtidigt är det givetvis av stort värde för spelets utveckling att ha tillgång till så många och så fullständiga partianalyser som möjligt. Jag vet att det är en komplicerad apparat för en tävlingsarrangör att ordna med notation från utomstående, särskilt om andra matcher ska spelas samtidigt, men - tja, ju mer det är möjligt, desto bättre i längden.

Från det här partiet minns jag att jag började med J, N, blank och fyra vokaler. Jag tror att de var EIIU - de gick i alla fall inte att kombinera till JANUARI. Högpoängare (honnörer) och blanka är ju nyckelbrickor man hoppas på, men det är vanskligt att ha både honnör och blank samtidigt. Till den blanka vill jag ha många och helst olika lågpoängare i en lagom blandning av vokaler och konsonanter. Då vet jag att det nästan alltid går att få till en rullning, om brädet inte hunnit bli alltför stängt.

Med denna giv var mitt mål att få ut J så snabbt som möjligt, men helst förstås också med så mycket poäng som möjligt, för att sedan kunna spara ihop till en rullning med den blanka. Jag hade självklart för många vokaler och ville få ut minst två för att balansera min hand. I det här fallet var det inte möjligt att få ut J plus två vokaler i öppningen. Frågan är om jag i så fall hade gjort det, trots att man ofta vill ha mer poäng än så för J, för att snabbt kunna komma till rullning? Nu valde jag NIE, men INI hade kanske varit minst lika bra (om jag nu minns min hand exakt rätt i efterhand). (Se Per Starbäcks inlägg för att följa partiets uppbyggnad på brädet.)

Jag drog något i stil med LOS och satt alltså med IJLOSU? (eller liknande) inför nästa drag. Här tänkte jag länge, länge, och jag minns att jag blev riktigt irriterad över att inte kunna bestämma mig. Jag kände mig ställd inför ett ruskigt dilemma (eller trilemma, om man vill vara överkorrekt). Det gick att pröva en rullning med JALOUSI+JE, vilket skulle ge över 90 poäng och ett ordentligt övertag, men jag var inte säker på att denna stavning av JALUSI fanns i SAOL. Jag försökte jämföra med andra liknande lånord, t.ex. R(O)ULETT som jag vet finns både med och utan O, men lyckades ändå inte övertyga mig själv. Om jag prövade JALOUSI och fick underkänt, skulle Per få chansen att rycka ifrån. Han ledde ju redan efter min passiva öppning.

Det var också frestande att bygga upp ett läge för J i två riktingar på den mörkblå rutan j6. Jag kunde t.ex. lägga SO+SE för att i nästa drag hota med JU+JO (48 poäng). Men då fanns en överhängande risk att Per skulle spela på den kanten och förstöra mitt läge, om det så vore medvetet eller ej. Ett sådant drag skulle ju öppna för många värdefulla hakningar mot rosa rutor, och jag hade knappast råd med ett mellandrag till.

Den tredje och tråkigaste möjligheten jag såg blev den jag till sist valde. Jag spelade JO+JE (7i) med J på ljusblå ruta. Då höll jag jämna steg i protokollet och gav mig goda möjligheter att få bättre rullningslägen framöver. Men jag minns att jag surmulet muttrade något om att "hade det inte varit final, så...!" Med det menar jag att jag vore mer villig att ta risker i ett parti där poängskillnaden spelar större roll, eller om jag är tvungen att vända ett stort underläge. Här gällde det ju enbart att vinna partiet, som dessutom just hade börjat, och då ville jag inte riskera att tidigt komma för mycket på efterkälken. Och med tanke på att *JALOUSI inte visade sig vara ett godkänt ord, blev det nog bäst på det viset.

Efter två drag med halvtaskiga mjölkningar fick jag ett nytt tänkbart rullningsläge. Jag satt med ABKLSV? och såg att det gick att kombinera till BASKLAV, som dessutom gick att haka på RÅD till BRÅD. Men åter var jag osäker på om ordet var godkänt. Jag vet ju att det finns på svenska, men samtidigt att mängden sammansatta ord i SAOL är kraftigt begränsad av utrymmesskäl. Eftersom Per fortfarande hade en liten ledning, kände jag det angeläget att inte tappa ett drag i onödan. Och eftersom det fanns ett bra läge att lägga bort den halvknöliga bokstaven B på mörkblå ruta i två riktingar, hoppades jag än en gång på att bättre rullningslägen skulle komma senare. Sämre mjölkningar än 27 poäng (BE+BO) kan man sannerligen få. Den här gången valde jag kanske sämre, eftersom BASKLAV är godkänt. Och jag får nog säga att jag sällan spelar så försiktigt som i den här partiöppningen! Jag måste ha varit allvarligt drabbad av finalnerver.

I vilket fall som helst blev jag omedelbart belönad med ett A till. Nu gick det att rulla AVSKALA med hakning till antingen TURA eller VIGA, och det ordet kände jag mig säker på. Jag valde läget vid TUR, eftersom det gav mer poäng och jag var säker på att det inte fanns någon hakning till TURA. Men det fick jag ju sota för. Visst är det klart att TURAS finns. Det visste förstås Per och fick genast massor av poäng på röd ruta i två riktningar! Mycket generöst att bjuda på det, särskilt som det fanns ett säkrare läge för samma ord. Hmpf!

Vi får se vad Per har att säga om resten av partiet. Som jag minns det, drog jag själv alla de viktiga brickorna och kunde till sist vinna med en rent löjlig hög finalpoäng. Men jag var mer illa ute än jag insåg - Per var mycket nära en förmodligen vinnande trippel-trippel, återigen på grund av mitt eget slarv! Jag har vunnit oförskämt många partier på sistone, men ibland undrar jag hur rättvist det egentligen är. Ofta känns det som om jag bara sitter och plockar alla de bästa brickorna ur påsen i parti efter parti, och då är det ju inte konstigt om man är favorit att vinna. Men en dag jämnar turen ut sig, och då blir det hårdare bandage. Jag får försöka göra mig så redo jag kan och bättra på så många svagheter som möjligt. De visar sig med plågsam tydlighet när man får chansen att göra efteranalys på det här sättet! (En dag hoppas jag kunna säga något om finalen i FEZ cup också. Den är ju redan kommenterad, men jag har i efterhand upptäckt ännu fler brister i mitt spel där. Brr/r/!)

Om jag ska säga något om Pers kommentarer till sin egen taktik, får jag nog till viss del instämma i hans eftertankar. Visst är det vettigt att spara på bra rullningsbokstäver, men det får inte ske till vilket pris som helst. Det är svårt att säga om han gjorde något betydande fel i just det här partiet (utom förstås att man gärna ska hitta sin rullning när man väl får den), men jag har ofta märkt samma tendens när jag spelar mot en dator som alltid lägger maximal poäng. Man kommer snabbt för mycket efter, och om man aldrig lyckas få ihop någon rullning är det oftast klippt. I riktigt ohälsosamma fall förlorar man fast man får sina rullningar. Jag har för mig att Monika rullade tre gånger mot Greger i NG Cup senast, men ändå inte vann partiet! Extremt, men ändå.

Jag tycker att dessa taktiska avvägningar - att sikta på rullning eller inte - är mycket av hjärtat i dagens svenska Scrabble. Vi har ju diskuterat att införa regler som gör det lättare att rulla, och det är naturligtvis inte orimligt. Men på något vis tycker jag inte att det får bli *för* enkelt. Om man alltid kan kasta alla andra finesser vind för våg, tror jag att mycket av den charm som jag lärt mig älska försvinner ur spelet. Men visst kan mycket annat tillkomma i stället. Vem vet? Vi får väl vara beredda att pröva olika vinklar.

Hur resonerar jag själv när jag ska göra dessa avvägningar? Det varierar förstås mycket beroende på poängställning, läge på brädet, partiets betydelse (är det vinst eller maxpoäng som gäller?), handens exakta komposition och annat sånt. Generellt vill jag få rullning när jag drar en blank tidigt, som jag diskuterade ovan. Utan blank vet jag att det är svårare, men inte omöjligt. Om jag tror att det finns bra rullningsmöjligheter försöker jag som regel spara till STEARIN, som ju är ett av de två "lättaste" rullningsorden att få. (Det andra är SENATOR, men O tycker jag inte lika bra om som rullningsbokstav.) Bokstäverna AEINRST ger visserligen bara denna enda sjua, men en klar poäng är att man ofta springer in i en massa andra fina ord medan man siktar på STEARIN. ANSIKTE, STILREN, SNIDARE, ARSENIK, SIGNERA, REALIST, SNATTER, MINARET, NOTARIE, SANITET, AMNESTI, STENRIK... alla dessa enkla ord och dussintals andra, kanske mindre självklara, ligger bara en (vanlig) bokstav från STEARIN. Jag tror att jag har lagt alla de uppräknade orden åtminstone någon gång, många av dem flera gånger. Och då har jag ändå inte räknat alla åttor som utnyttjar dessa bokstäver. Kan nån datanisse skicka hit en lista över dessa viktiga ord, så man kan lära sig att spela?

Man kan också försöka hålla på vanliga ändelser som -ERA, -ARE, -ING, -IG, -ISK osv, liksom förstavelser som AN-, IN-, AV-, BE-, UT och många andra (gärna med A på slutet), men återigen: Om jag inte har en blank vill jag vara noga med att inte hänga upp mig för mycket på rullningarna. Ofta formar sig orden automatiskt på brickstället, om man resonerar som Per gör i sin analys av finalpartet, men minst lika ofta springer man bara in i GLMPSVZ och EEEIRRR. Får man bara sin andel av U, Å och Ö, så man kan göra de klassiska promenaderna med korta parallellord längs poängdiagonalerna, så klarar man sig väl alltid, men annars... Ös ut brickorna om du kan få poäng för dem, särskilt om öppningarna börjar försvinna på brädet! Och var inte rädd för att byta brickor när det ser riktigt dystert ut! Alla Scrabble-spelare får lära sig att bokstäverna sällan kommer som man vill, men oftare än man tror går det att hitta en hyfsad utväg.

Lycka till önskas allihopa av

S Diös

Del II

Jag har med intresse läst Pers rapport nr 2 från finalen i NG Cup och ska försöka komplettera med mina egna minnen och eventuella eftertankar. Mina minnen är mycket dimmiga, så det kanske inte blir så långt den här gången. (Varför är det förresten ingen annan som skriver in och berättar hur de skulle ha spelat? Vi kan väl inte veta allting bara för att vi är bäst i världen.)

Från den här delen av partiet minns jag inga detaljer alls om mina brickor eller hur jag tänkte. De flesta av mina drag ser rätt normala ut med tanke på att jag leder och att Per uppenbarligen söker rullning. (Hur nära han är vet jag förstås inte, men vad skulle han annars söka? Han byter och grejar och tar inte så mycket poäng.) Detta ger förstås mig ett övertag. Numera strävar jag i en sådan situation oftast efter att plocka poäng själv medan motståndaren mjölkar, så att jag kan behålla ledningen även om rullningen kommer.

Därför håller jag inte riktigt med Per när han klagar över att jag "stänger brädet", vilket är en taktik som jag principiellt har övergett i liknande lägen. Jag tycker att de flesta av mina drag öppnar minst lika många lägen som de stänger. Hakningen S+KÖL kände jag inte ens till, och där kom t.ex. genast ett nytt läge med E+MU plus en massa på +ÖL. (Hur skulle jag kunna veta att Per just då hade S men inte E?) Och inte stängde väl RASP till nordöstra hörnet? Det öppnar ju för rullningar som slutar på A och E och jag vet inte allt, och det blanka (a) ligger fortfarande vidöppet. Fast du kanske ville ha STÄVA eller nåt sånt till sitt Ä? Ja, *det* går ju förstås inte för sig.

Så jag sköter mest mina egna affärer och låter Per kvida i fred. AX var förstås en skänk från ovan - här börjar jag bli säker på att vinna partiet.

Men så öppnar han för en trippel-trippel med HAS. Då måste jag förstås koppla på varningslampan. Såvitt jag kan förstå av mitt drag hade jag ingen vettig möjlighet att själv ta en röd ruta. Förmodligen satt jag med mest konsonanter (Per verkar ju ha alla vokaler). Det är möjligt att jag redan hade dragit den andra blanka, men att jag förstås inte ville offra den. Det är också möjligt att den kom senare. Tänk, jag minns mycket mer från början av partiet, när jag var "tvungen" att själv tänka mer och kämpa hårdare! Det är en slarvig och farlig tendens, vilket nästan ska visa sig här.

Med RAM tror jag mig ha stängt trippel-trippeln och lutar mig förnöjt tillbaka i stolen. Hade jag rökt cigarr skulle jag förmodligen blåst en puff i ansiktet på Per med ett överlägset hånskratt. Föga insåg jag att jag i själva verket hade öppnat för en ännu farligare trippel-trippel, nämligen -ERA lodrätt! Brr/r/. Jag darrar i manschetterna än i dag när jag tänker på detta. Bättre sätt att slarva bort 111-poängsledningar har jag svårt att tänka mig. BRR/RRRRR/!!!!! Bara tur att det ordnade sig i alla fall. Den goda brickfen vakar tydligen över sina favorit-idioter och ger dem blanka när det behövs.

Detta om mitt eget spel. Jag har inte detaljgranskat Pers olika optioner (säger man så?!?), för det klarar han bäst själv. Men jag håller nog med om att det är svagt att byta i det här avsnittets första drag. Det finns brickor och lägen att jobba med, och det ska komma mycket gott ur påsen för att ett byte ska bli perfekt. Det skiljer sig förstås från fall till fall, men om jag ska göra ett sådant byte ska mina kastade brickor vara *verkligt* usla, och så vill jag nog helst ha minst en blank på hand och/eller ha en *mycket* specifik och versatil plan med många nödutgångar.

MASSIV hade välan varit fint, nu när du nämner det?

Den röda rutan som öppnas med DIS bör man ju också se, men just den öppningen är faktiskt lätt att missa. Datorn har överraskat mig flera gånger med att inifrån snika till sig röda mittrutor på sätt som jag inte trodde fanns. SOARE hade smakat maffe här. Mycket poäng in och många överflödiga vokaler ut.

SORT hade knappast varit bättre än GO med tanke på vad du lämnar kvar på hand. Däremot hade du nog kunnat ta ORO (som i nästa drag) redan där.

Övervägde du verkligen att lägga SEBAR?

Slutligen kan jag bara säga att det självklart är helt rätt att offra allt för att satsa på trippel-trippel när man ändå ligger under med så mycket. Nothing to lose! Caution to the wind! Hej och hå! Jag tror att Per hade varit värd ett bättre öde, särskilt med tanke på mitt slarv att inte upptäcka hans fina trippel-trippel-läge.

Hur ska detta sluta? Ska den goda brickfen förbarma sig över våra vänner? Missa inte den spännande upplösningen i nästa nummer!

S Diös

Del III

Än en gång tackar jag Per för hans fina(l-) rapport och ska försöka ge min förvirrade syn på finalens avslutning.

Mina första poängsnåla drag är uppenbara mjölkningar, som tyder på att jag har en blank på hand och hoppas på en rullning till. Kom ihåg att jag ännu inte har fattat att Per kan lägga en trippel-trippel på -ERA, varför jag tror att jag är helt ohotad i partiet med min stora ledning. Därför bryr jag mig inte om att jag med DI öppnar ett fint läge ner från o12 till den röda hörnrutan, även om jag förstås är medveten om det.

När Per sedan har vänligheten att avslöja sina planer genom att fumla lite på brädet, har jag emellertid hittat min rullning och kan därför strunta i honom på riktigt. Efter RÅSEGEL borde jag kunna vinna, även om han skulle få ihop till sin trippel-trippel. Jag är inte 100 % säker på ordet men tycker verkligen att det borde stå i SAOL, även om det kan ta lite tid att hitta bland alla ingångar på RÅ - ett av svenska språkets mest versatila ord. Men efter lite instruktioner till domaren visar det sig gå bra. Jag minns att det kändes som en ovanligt rolig rullning att hitta, inte bara för att det var final.

Och så glömde vi ge Per minuspoäng för att han kollade! Vilken oerhörd skandal. Jag kom själv att tänka på detta en vecka efter tävlingen och har naturligtvis inte kunna sova en blund sen dess. Jag skulle ju ha vunnit med ännu mera!!!!!

Alltnog. Sen ramlar de sista brickorna in som på beställning. Läget som jag lyckades använda till UTSÅ är en av mina favoritsituationer i Scrabble. Jag pluggar inte alls så mycket ord som en seriös spelare borde, men en av de få listor som jag verkligen försökt läsa innehåller fyror och femmor som börjar eller slutar på U, Y, Å, Ä eller Ö - just för ändamål som detta. Man tycker kanske att lägena inte kommer upp så ofta, men det är faktiskt inte så sällan heller och de kan ge otroliga poäng. Räkna själv vad som händer i det extrema fallet att man skulle lyckas lägga t.ex. CITY på samma ställe! Det vore nästan värt att offra en blank eller två. (Jag har gjort det mot datorn en gång.) Och just fyror med Å i slutet visar det sig finnas väldigt gott om. Min lista har 32 stycken. Hittar du hälften av dem på rak arm? Då har du god blick för Scrabble.

(Ett liknande läge finns från mörkblå rutor genom rosa, t.ex. n10-n14. Men då krävs alltid minst fembokstaviga ord. Ett vanligt litet U på den blå i två riktningar... mums, mums. Värt att tänka på också av defensiva skäl - det är lätt att man öppnar ett sånt läge för motståndaren utan att tänka sig för.)

Att jag sedan drar Y i finalens slutskede är väl bara typiskt för en dag som denna, medan stackars Per får tillbaka sitt Z. Jag kan inte på något sätt påstå att Per hade tur med brickorna i detta parti. Jag kan inte heller på något sätt påstå att jag inte hade tur med brickorna. Och då är det väl inte konstigt att man vinner, kanske, även om siffrorna naturligtvis blev direkt löjliga till slut.

Något om Pers strategiska tankar i sista delen: Såvitt jag förstår måste han verkligen satsa allt på sin trippel-trippel, när han ligger under med så mycket poäng så sent i partiet och det dessutom finns ett läge. Därför är det självklart rätt att byta ut Z i början av avsnittet. Kanske vore det inte ens rätt att lägga en vanlig rullning på annat håll, om man har hyfsade brickor för att snart komma åt det stora läget. Nu kom ju aldrig chansen, men frågan är strategiskt intressant. Frånsett (den visserligen inte obetydliga) förnedringsfaktorn spelar det ju ingen roll om man förlorar en final med tre poäng eller trehundra. Och jag vill nog säga att det skulle kännas mindre förnedrande att förlora med 300, om man vet att man gjort allt rimligt i ens makt för att vända underläget till seger. Icke så i alla sorters matcher, men definitivt i en ren final!

Det är bra att behålla AERST på hand, och jag blir nästan mörkrädd när jag ser hur många sjuor Per har memorerat. Vet direkt POSTERA och ESPARTO. Hmmm. Här behöver man all tur med brickorna man kan få.

Sen var det väl inte så mycket mer att säga om just det här... Tack för matchen själv! Den var verkligen mycket god. Rent av delikat. Och tack igen till arrangörerna, förstås, för en förnämlig turnering. Jag vill inte heller glömma bort att tacka Göran och Magnus Holte, som tillhandahöll sitt enastående fina amerikanska super-duper-lyx-bräde till finalen. Det kändes verkligen speciellt att få spela på ett sådant vid ett så viktigt tillfälle, även om vi förstås inte kunde använda de amerikanska (guldklädda??) brickorna.

Min sista bugning innan vi eventuellt (???) lämnar årets NG CUP bakom oss går till Peter Oljelund, som inte bara var en genuint trevlig bekantskap (liksom de flesta Scrabble-spelare!) utan dessutom satte skräck i oss allihop i sin första tävling. Han gav helt respektlöst den blivande finalisten Per ordentligt på moppe i första ronden, om jag minns rätt; och jag är helt säker på att han hade århundradets strupgrepp på mig i semifinalen. En liten, liten aning mer rutin i slutet, så hade Peter gett sig tid att hitta en bättre rullning som inte gav mig chansen att komma igen. Till och med nu var chansen minimal, men den här gången visade den sig räcka fastän jag nästan hade gett upp. Men vilken gastkramning!!! Way to go, Peter! Nästa gång går du ännu längre.

Jag avslutar med en rent generell undran till listans läsare: Finns det något intresse för den här sortens partianalyser, eller sitter vi bara och mumlar åt oss själva? (Trevligt nog, i och för sig, men ändå.) Ingen annan har sagt så mycket som flasklock om de här finalrapporterna. Och jag hoppas verkligen att våra mer eller mindre djupsinniga tankar ska uppmuntra folk att ställa upp i kommande tävlingar snarare än att avskräcka dem. Var inte rädd för att man måste tänka på en massa saker som du kanske inte är van vid! Den som följer analyserna finner att vi finalister gör massor av misstag, och jag kan lova att de flesta som ställer upp i turneringarna inte ens *försöker* tänka så långt som sådana obotliga patienter som Per och jag kanske låtsas göra, åtminstone i efterhand. Och det gör de säkert rätt i!

Med gott hopp om ännu större deltagande i nästa turnering, vilken det nu blir,

S Diös


[Johan Blixt] [Scrabble] [NG Cup 97]

9 juli 1997 / Johan Blixt / johan@jblixt.se