Herdarnas tillbedjan
Herdarnas tillbedjan

Oljemålning av Gerhard van Honthorst

Vi har i vår kyrka i Lindesberg en 1600-talsmålning, som de flesta besökare kanske inte alls lägger märke till. Den hänger litet mörkt och undanskymt över dörren till sakristian och är målad av en holländsk konstnär Gerhard van Honthorst, som på sin tid av många konstkännare ansågs skickligare än t o m sin samtida målarkollega och landsman Rembrandt.

I samband med den senaste renoveringen av kyrkan har man dock förtjänstfullt satt upp en spotlight, som belyser tavlan. Att tavlan skall vara placerad just på denna plats hänger samman med de villkor, som donatorn konsul Thorsten Roberg ställde vid överlämnandet av konstverket.

I protokoll fört vid kyrkostämma med Linde församling lördagen den 22 december 1928 i kommunalsalen i Lindesberg står bl a följande att läsa: ”Till Lindesbergs stads kyrka och dess församling får jag härmed som gåva överlämna en oljetavla benämnd ”Anbetung der Hirten” (Herdarnas tillbedjan) av den berömde holländske mästaren Gerhard van Honthorst, f. 1592 d. 1660, inköpt av mig från utlandet under världskriget. Såsom framgår av den ramen till tavlan åsatta silverplåten med graverad inskription ”Helgad åt minnet av Fredrique Elisabet Roberg f Törnstrand av hennes Lindefödde son år 1928” har, jämte gåvans uteslutande avsikt att utgöra prydnad åt min födelseförsamlings nyrestaurerade kyrka till Guds ära allenast, jag även önskat att få hugfästa minnet av min och mina syskons oförgätliga moder, född i Lindesberg den 26 november 1838 såsom dotter av rådmannen och stadskassören i Lindesberg L F Törnstrand. Hon inplantade hos sina barn Gudsfruktan, såsom begynnelsen till all vishet! Arbetssamhet såsom skapare till all framgång! Förnöjsamhet såsom källan till all lycka. Välsignat vare hennes minne! Syraks bok 1:16, Sal:s ordspråk 31:28.”

Detta donationsbrev finns inramat i ett samlingsrum i kyrkan. Fortsättningen av donationsbrevet lyder bl a:
”Med gåvan är följande villkor förenade:
att tavlan helst skall förbliva i kyrkan beständigt och om möjligt alltid på den plats, där den nu är avsett att upphängas;
att i händelse av den nuvarande församlingens delning skall tavlan förbliva i kyrkan, där den kommer att upphängas, och utan inlösen tillhöra eller tillfalla denna kyrka och dess församling i evärderliga tider.
Stockholm den 26 november 1928
Thorsten Roberg
Konsul för Belgien”

Motivet på tavlan är alltså Herdarnas tillbedjan, ett vanligt tema i konsten alltsedan renässansen i Italien. Gerhard van Honthorst, född i staden Utrecht år 1590, studerade ett tiotal år fram till 1621 i Italien, där han påverkades mycket av den omstridde realistmålaren Caravaggios manér. Caravaggio hade visserligen redan avlidit, när Honthorst vistades i Italien, men denne kunde ändå studera hans konstverk där. Caravaggio (1569-1609) försökte mitt i det sena 1500-talets barockmåleri bryta med traditionen och framför allt med framställningens idealisering. Apostlarna t ex blir hos Caravaggio de människor som de enligt evangeliet var. Caravaggio använde sig i sina målningar också av motsättningen mellan ljus och mörker. Övergången mellan högsta ljus (speciellt konstgjord belysning) och djupaste mörker är så kraftig, att en silhuettverkan uppstår, som förlänar bilden en fantastisk aspekt och en ibland visionär kraft. Genom denna ljusbehandling blir såväl rörelser som hållning och plastik mera verkningsfulla. Ljuset får bestämma tonvikten av det som skall framhävas i konstverket.

Framför allt härigenom har Caravaggios exempel varit av stor betydelse för 1600-talskonsten. Flera nederländska konstnärer, främst från Utrecht, tog starkt intryck av Caravaggios sätt att måla, men det ver Gerhard van Honthorst som förvärvade sig det största namnet. Det var framför allt han som gjorde Caravaggios stil känd i Holland.

I en Rembrandtbok, författad av det holländska paret Jaap och Jetteke Bolten, kan man läsa, att av ytterst stor betydelse för Rembrandts utveckling var Gerhard van Honthorst, den ryktbaraste och mest inflytelserika av caravaggisterna i Utrecht, vars ständiga bruk av ljusdunkel eller klärobskyr (it chiaroscuro) i sitt måleri ledde fram till att han i Italien blev känd som natten målare (Gherardo delle Notti).

Det var mellan åren 1619 och 1621 som Honthorst verkade i Rom, där han målade flera altartavlor. År 1621 målade han en tavla, som också kallas Herdarnas tillbedjan, med ungefär samma komposition som på vår lindesbergstavla (finns på konstmuseet Uffizierna, Florens). Denna tavla finns avbildad på ett julfrimärke, som utgavs på Nya Zeeland år 1968.

Efter det att Honthorst återvänt till Utrecht och blivit mästare år 1622, började han använda ljusare färger och måla genrebilder från vardagslivet, t ex ”Konserten” (Borghesegalleriet, Rom), där han förenar dramatiska effekter med en detaljerad handling, porträtt som ”Den glade spelmannen” (Rijksmuseum, Amsterdam) och ”Tandläkaren” (Louvren, Paris).

Som porträttmålare var Honthorsts rykte tidvis större än både Rembrandts och Frans Hals’. Honthorst gjorde en lyckosam karriär som hovporträttör och dekoratör av flera residens i sitt hemland. Han blev 1625 inbjuden till Charles I, som belönade honom högt för hans arbeten. Honthorsts porträtt av konungen finns på National Portrait Gallery, London.

På lindesbergstavlan med motivet ”Herdarnas tillbedjan” kan vi iakttaga mycket av det som Honthorst tillägnat sig under sin italientid. Hans behandling av ljuset och hans sätt att realistiskt skildra människorna med mycken psyklogi i de olika ansiktsuttrycken. Ljuset i tavlan strömmar fram från någon för oss dold ljuskälla. Det lilla Jesusbarnet, som ligger där på sin halmbädd i stallet, tycks i sig själv ge upphov till ljuset, vilket intryck förstärks av det vita tyget han vilar på. Detta ljus modellerar sedan på ett nästan hemlighetsfullt sätt fram de olika ansiktsuttrycken. Ömheten hos Maria, iförd den blå manteln, vars färg symboliserar renheten och oskulden, och den stilla glädjen hos Josef, när de betraktar sin nyfödde son. Herdarna, iförda enkla dräkter, tycks ha kommit direkt in från fälten för att ta del av det heliga undret.

Honthorst framhäver här med sin ljussättning allvaret hos herden med de knäppta händerna, en glad förväntan hos den unge herden samt en ödmjuk tacksamhet hos herden med den röda manteln, som höviskt hälsar den nyfödde. Allt bildar en vackar scen, samlad till en enhet genom ljuset, som så hemlighetsfullt strålar ut från det lilla nyfödda Jesusbarnet.

Om tavlans tidiga historia eller hur den har kommit hit till Sverige vet man inte mycket. Man tror, att donatorn, som ju var konsul i Belgien, inköpt den där. Vad man däremot vet är att tavlan inte ursprungligen köptes för att doneras till Lindesbergs kyrka. Den har, innan den donerades till Lindesbergs församling, varit deponerad i Tyska kyrkan, Stockholm, där den ett antal år hängt som altartavla.

Nu hänger den i alla fall i vår så vackert nyrestaurerade kyrka och vi lindebor kan vara stolta och tacksamma över att där ha en pärla bland konstverk, utförd av en stor holländsk 1600-talsmästare.

Britt Björkstedt

Utgiven av Lindesbergs Konstförening för dokumentation av sevärd konst i Lindesbergs kommun.


[Johan Blixt] [Konst]
17 oktober 2015 / Johan Blixt / johan@jblixt.se