Till bokens start

Ann-Katrins dagbok/Släktträff i Kristinehamn 1870

26/6 kom Hjalmar från Arvika, och de väntade kommo måndagen den 27. De voro fru Anna-Lisa Roth född Enhörning, tre af hennes döttrar, Sophi, Stina, Johanna, Johannas man Anton Hinnerson, Per-Olof mäd sin fru, Alma Tranberg samt bror Gösta och fyra af hans barn. De reste torsdag förmiddag, mycket glada och belåtna mäd sin resa. Anna-Lisa kunde ej nog uttrycka sin belåtenhet. Och så voro de så glada allesammans, Johanna o Stina utmärkt snälla på piano läto höra sig snällt och oombett och vår Hjalmar rogade mäd sina trefliga och qvicka sånger. En dag besågs kyrkan, en afton gjordes en utfart på sjön till Henriksberg. Vädret var vackert och gynnande hela tiden.

Ann-Katrins dagbok/Släktträff i Närke 1871

23/6 på morgonen bar det af, Hjalmar var också mäd, och till Vretstorp kommo vi klockan 11 där vi spisade middag ur mädhafd matsäck. Här sammanträffade vi mäd nästan hela bror Göstas familj, Alma Tranberg samt mamma Carolina, nybliven änka. Här var hästar och vagnar oss till mötes och klockan 3 anlände vi till Kihl, der ett ståtligt kaffebord väntade oss o der vi möttes af Per-Olof o Hedda samt Hinnersons på Lekeberga. Midsommardagen reste man till Hidinge kyrka, och spisade middag på Lekeberga. Den 25 var samlingen på Nedre Östa hos komminister Hellman. Den 26 reste många, men Hjalmar stannade qvar och var mäd oss till Öfre Berga, dit vi samtliga voro bjudna till Knut Krikortz. Der hade vi ganska roligt, ungdommen dansade och hade mycket roligt. Vädret var kallt och blåsigt hela tiden, utom vid Kihl. Der kändes ej stormen så kall. Det låg så skyddat mellan skogen och dälderna, ett riktigt litet paradis. Därifrån reste vi den 27 på samma vis som vi kom.

Bäste Svåger!
Mamma har öfverlämnat åt Sofi och mig att besvara Marias kärkomna bref för några dagar sedan och äro vi ledsna att det intet blifvit skrifvet förr innan hennes bref kom. Huvudsakligen vore det väl för att underrätta om fortgåendet af mammas förbättring, hvilket Gud ske lof inte kan förbättras, nämligen förbättringen förstås. Hennes hälsa är god samt lynnet äfvenså godt, hvartill mycket bidrog den lyckade bakningen m.m. julbestyr oaktat hennes frånvaro. Vi tillbringade julaftonen i de gamlas rum i flygeln du vet, samt hade en hel del julklappar att ”distribuera” som gubben bergmäster Sköldberg brukar säga. I går voro vi mycket anständigt hemma, det blåste och regnade och gjorde inomhusvistelsen mer än vanligt behaglig. I dag däremot är det beramat att en stor bal skall äga rum vid Lekeberga och i morgon vid Edsbergs Sanna der Bergman skall inviga en ny byggning. Jag protesterar emot dansning såvida det inte blir någon enkel dans som t.ex. ”Det gingo två gubbar i skogen” som Stina säger ni dansa upp i Uppland. Sofi kommer in och säger att jag måste skynda med brefvet, hvilket är skada, jag hade mycket att säga ännu. Jag har varit hemma 8 dagar och finner mig väl. Skulle fara och hälsa på er, om jag inte väntade order om några dar att fara ner till Göteborg. Hjärtliga hälsningar till Maria och god fortsättning på julen önskar Janne.

Den 7/1 1873 var pastor Hellman med fru, Anna Roth från Kil och Hinnersons från Lekeberga på bröllop i Kristinehamn, mellan Carin Hellman och Erland Lundbom.

Min käraste Anton!
På det att du skall få något att roa dig med på söndagsmorgon, skrifver jag i dag uti det hopp att det skall komma fram till dess. Jag vill väl tro att du nu kommit hem lyckligt och väl och funnit allt stå bra till hemma, fast det kanske förefaller litet tomt till att börja med. Jag smickrar mig åtminstone dermed ser du. Men snart går 4 veckor och då reser du och hemtar mig igen, och det skall allt blifva rigtigt roligt. Det skall allt blifva upplifvande att få bref från dig och få höra om ni har fått in höet, om ni snart få börja med rågen, om alla kreaturen må bra, hvad ni gjort med alla kalfvarna och för öfrigt hvad ni ha för eder. Herrskapet Pauls reste i går morse, dessförinnan hade Fanny Roman kaffebjudning. Sedan på afton gingo vi på en soirée som var tillstäld för afresande badgäster, men der var just ej så roligt. Dessutom varar den endast mellan 8 och 10, så det är ej mycket att kläda sig för. Vi ha slagit oss ihop med Fanny nu och äter tillsammans med henne qväll och morgon och det är ganska trefligt. Vi kokar kaffe på hennes fotogenkök så att vi kunna få det godt jämt. I går aftons seglade vi första gången tillsammans med de nya ledamöterna i båtlaget, de voro rätt trefliga. Herr Åström kände väl till Krikortz familj och så hade han mycket historier att berätta sedan han var bokhållare hos grefve Burenstam. I dag har jag träffat en gammal bekant sedan min salig ungdom, en herr Hvitfelt som bygde hyttan vid Vestanfors då jag var der. Det är så roligt att träffa några bekanta på den här fremmande orten, så man blir just glad. I dag regnar det här och blåser hårt så att ingen kan segla. Det har kommit ett stort segelfartyg in i hamnen och ligger här för att lagas litet. Det ser så stort och ståtligt ut bredvid de här mindre segelbåtarna. Vet du min kära Anton, jag tänker på att du skulle kanske bjuda ungdomen från Kofö att komma till Lekeberga. Det går allt lika bra fast jag är borta. Jag hörde allt Hedvig kom ihåg att vi lofvat dem komma. Bed då också flickorna från Kihl, de vill allt så gerna se Kofö-ungdomen. Jag tycker hvad ni skola ha mycket bär mogna i trädgården. Jag just ser framför mig hallonhäcken. Det kan nog hända du får lof påminna Larson att sätta upp stötter under grenarna. Jag får vist sluta nu, du har ej fått ett så långt bref på bra länge kan jag tro. Men jag hoppas att du ej ledsnar på det utan läser igenom det snällt och beskedligt. Adjö nu min älskade vän och skrif snart till din Johanna. Helsa mycket till Sofi, jag skall skrifva till henne en annan gång. Äfvenså till Hilda och Höögen och pigorna samt Don ej förglömmande. Henrika beder om sin helsning.

Johanna till Anton, Lysekil den 8 augusti 1873

Käraste Anton!
Mycken tack för ditt bref som jag fick i går afton och nu skyndar mig att straxt besvara nu på morgonqvisten, så att det ej skall komma några hinder emellan midt på dagen. Det gläder mig att ni mår väl hemma. Jag har just tänkt att ni börjat med rågskäret. Men jag har också med ledsnad tänkt på eder då det regnat, hvilket det ofta gjort här. De tre sista dagarna har det varit en så stark storm här att det ej blåst så hårt i sommar någon gång, säger sjömännen. På tre dagar har ej någon kunnat vara ute och seglat, utan vi hafva varit ute och vankat omkring på bergen och insupit hafsluft. När man då får vara ute så der en hel dag åt gången blir man liksom alldeles inpyrd med salt. Huden smakar alldeles salt när man slickar på den. Herrar Åström och Hvitfeldt äro våra kavaljerer. Åström är mycket rolig och treflig och nog går det an så länge han är qvar. Fanny och jag hade ett litet kafferep för våra segelkamrater en regnvädersdag. Åström hade en kortlek med sig så vi spelte litet rolighetsspel. Jag mår mycket bra nu. Till börja med var det som det kunde, innan jag blef van vid den rysliga och ständiga blåsten. Men nu tycker jag det är rätt roligt att streta mot blåsvädret. Jag har ej haft ondt i mitt hufvud en enda gång. Men solbränd blir jag, och det rigtigt, det skall jag säga dig. Höögen han kan gerna resa ut litet, det är bestämt godt om rum. Det reser många härifrån alla dagar, och mycket folk är det med från alla håll. Han kan ju fara hit i båt. Jag tycker mig rigtigt se huru han går och vankar här med käppen på ryggen. Han kan gerna efterträda Åström uti vårt båtlag, när han reser om några veckor. Doctor Berg träffar jag ofta. Han frågar efter dig och ber mig helsa. Hofsten likaså. Det vore rigtigt roligt om Janne gjorde mig ett besök. Och tänk om han kommer med sin egen båt. Men det gör han väl ej, efter den skall skrapas. Men kära du, jag får vist lof att sluta nu och gå till Fanny för att dricka kaffe. Jag skall sedan skrifva till Sofi litet smått. Vår värdinnas man har kommit hem, en lång kapten, och hon är glad deråt förstås. Men vår uppasserska har gått sin väg för att hon längtade hem så rysligt, och det äro vi ledsna öfver. Helsa till alla hemma och var sjelf mest helsad af din egen Johanna.

Johanna till Anton, Lysekil den 14 augusti 1873

Käraste min Anton!
Tack så mycket för ditt sednaste bref. Roligt höra att ni må bra, och att allt är sig likt hemma. Jag har nog med ledsnad tänkt på rågskörden nu i dessa dagar, då det har regnat så mycket här. I två dagar var vädret vackert. Då räknade jag ut att rågen skulle torka så bra. Men så den tredje dagen, dvs i går, hade vi regn och storm i mängd. Det var mest omöjligt att komma till och från badhuset. Tänkte ni då att köra in rågen var det redan för sent, inbillade jag mig förstås. Ingen Janne har synts till. Jag har väntat hvarje ångbåtsdag, men förgäfves. Kanske han ej kommer någon dag alls, ej reser hem heller. Det skulle varit mycket roligt om han kunnat komma. Jag har nu räknat ut när du skall komma och hemta mig. I dag har jag varit här i tre veckor. Om du kommer hit de första dagarna af september, så blir det ändå sex veckor som jag varit här, innan vi komma att resa härifrån. Och du kan ändå hinna hem till höstmarknaden ifall det skulle vara nödvändigt för dig. Det vore allt roligt att taga vägen öfver Götheborg ifall det kan bära åt. Nu börjar folket resa härifrån i stora skarer. Vår snälla och trefliga herr Åström reser om fredag. Våra böner att han skall stanna äro förgäfves. Han säger sig fått i uppdrag af dig att se efter mig, och det har han gjort rigtigt. Han har seglat med oss och promenerat på bergen och han har regniga dagar besökt oss i våra qvarter och tagit upp en kortlek uti fickan samt spelat kort med oss. Det blir mycket tomt efter honom. När han nu reser, gå vi ur båtlaget. Det blir alldeles för dyrt. Fanny Roman, som har sitt särskilda humör, är alldeles ofantligt rädd att göra några nya bekantskaper och har ej velat tillåta att taga in flera i båtlaget. Så vi ha ej varit fler än sju om betalningen och det blir för dyrt på längd. Jag har begagnat mig af seglingen vid alla tillfällen. Jag blir ej alls illamående om det också går hög sjö och det är utmärkt roligt att segla. Jag har talt vid herr Lundberg att Henrika och jag får vara med uti deras båtlag. Der kostar det ej mer än 1 och 75 i veckan. Vi har emellertid gjort flera roliga utfärder. I måndags voro vi till Malmön och såg stenhuggeriet der, vi hade middag med oss. Sedan foro vi till ett vackert ställe som hette Näfvekärr. Det ligger så vackert emellan klipporna och det finnes så mycket stora vackra träd. Det var just godt för ögat att fästa sig vid något grönt. Då voro vi ute hela dagen, kom ej igen förr än klockan var half tio. Du behöfver ej vara rädd för att vi sitta för mycket stilla och arbeta eller läsa. Vi äro ute ständigt. Man hinner knapt skrifva bref eller laga åt sig det mest angelägna. Jag träffade i går häradshöfding Vetterström. Vi gingo länge och språkade nere på verandan. Han har nyss kommit från Marstrand. Han talte om att han varit vid Lekeberga och var alldeles förtjust uti det. Han försäkrade också att Höögen straxt får rum om han reser dit, och förordade mycket ifrigt en resa dit. Han tyckte det var så behagligt och nyttigt att komma ut på sommaren och lufta på sig. Det kan du just säga Höögen. Jag håller på med samma sorts bad som jag började med och mår mycket bra af dem. Jag har varit frisk hela tiden. Ehuru här blåser så förfärligt har jag ej haft min hufvudvärk en enda gång, och det tycker jag är goda tecken. Men jag tror ej det är just så nödvändigt att dröja här så sent på hösten. Våra boningsrum blifva då kalla och fuktiga, det är redan rätt kallt om morgnar och aftnar. Herr Paul har kommit tillbaka för att blifva här en fjorton dagar. Han bad hellsa till dig. Vi äro i dag bjudna på kaffefrukost hos herrskapet Vestlings som skall resa i morgon. Den är klockan tio och jag har passat på att skrifva detta förut så det skulle blifva något af. Jag undrar om du har din bostad i sängkammaren och om Don är snäll och stillsam om nätterna. Han glömmer väl alldeles af mig tills jag kommer hem. Adjö för denna gång. Hellsa alla hemmavarande från mig. Jag tänker så mycket på eder om söndagsmorgonen. Huru fint och trefligt vi då ha hemma, så krattat på gården, klockorna ringa i kyrkan och solen skiner i den stora salen. Stockrosorna äro väl uti sitt flor nu. Du får lof tala om huru det blir med äpplen. Om det blifver så der i år så vi få torka litet. Nej nu farväl. Skrif snart till din Johanna.

Johanna till Anton, Lysekil den 21 augusti 1873

Min käre Anton!
Tack så mycket för ditt bref. Du kanske har väntat att få bref förr från mig. Men jag ville ej skrifva förr än jag rigtigt bestämt mig för huru jag skulle ställa med hemfärden. Det blir vist det bästa att du kommer om söndagen den 31 augusti. Det kommer då en Uddevallabåt på middagen. Vilja vi sedan resa till Götheborg, går det nästan hvarje dag båt dit. På onsdags morgon går det båt till Uddevalla tillbaka. Kommer du väl hit få vi väl fundera ut hvilken väg vi skola taga hemåt. Har du tid och lust att resa hit på thorsdagsbåten den 28, så är det så mycket roligare. Du kanske då träffar Carl Roman, som kommer om söndag för att hemta sin fru och nog dröjer några dagar qvar här. Jag undrar huru det blir, om någon af systrarna komma med hit. Något egentligen roligt är här ej att bjuda på. Men det kan väl vara roligt att se huru här är, och så kunna vi segla. Du glömmer väl ej fråga Victor om han vill göra dig sällskap. Han kunde väl behöfva komma ut och låta blåsa på sig. Det skulle vara honom så nyttigt. Man får nog rigtigt bra mat här nu. Kommer någon av systrarna hit, så kan den som kommer mycket väl få bo, endera hos oss eller också hos doctorinnan som har 2 rum. Om du vill så kan du få bo hos hennes värdfolk. De har ett rum på vinden, der en konsul nyss har bott. Det är ledigt nu och jag kan ej tro det blir upptaget. Du skall vara god taga med min lilla nya vinterkappa, den torde behöfvas på hemresan. Den ligger uti en liten trädlår uti din handkammare. Du behöfver förse dig sjelf med vinteröfverrock, ty det är märkvärdigt hvad man behöfver ha väl på sig då man är på sjön. Allt går här sin jemna gång. Veckorna gå ej så långsamt som förut. I söndags var här consert. Konrad Kehrens med sällskap var här. Sedan på afton var bal för musiken, jag dansade en francaise. Herrar Hofsten och Paul höllo oss sällskap för öfrigt, det var endast Fanny och jag. Vi superade sedan tillsammans på schveiseriet, herr Paul bjöd oss. Han reste i går och Hofsten reser i dag. Så alla våra bekanta troppar af, hvilket är rätt ledsamt. I morgon komma nationalsångare hit. Då skola vi gå att höra dem. I dag på Josefinadagen blir fyrverkeri och illumination vid badhuset. Tag ej för kort tid på dig att vara borta. Fanny har varit snäll och bedt oss hellsa på vid Tjos på hemvägen, om vi gå åt det hållet. Så nu ha vi flera vägar att välja på. Farväl för denna gång min kära vän. Skrif till mig om tisdag, så jag kan få veta när du kommer. Helsa till alla, både hemma och vid Kihl, och var hjertligt välkommen hit till din lilla hustru Johanna. I natt var här oväder, åska med regn. Jag känner mig derföre litet dåsig på förmiddagen, så du får ursäkta att brefvet är litet torftigt. Jag skall gå ut, så blir jag bättre.

Carl Roman är en bror till Johanna Wetter född Roman. Fanny är hans hustru.

Ann-Katrins dagbok/Släktträff i Närke 1874

29/6 reste Hellman o jag till Knista till Per-Olof, som hämtade från Vretstorp mäd hästar o vagn.

Den 30/6 var middagsbjudning af grannarna från Kihl o Lekeberga m.m.

Juli den 1 till Kihl på middag, samma sällskap samt fru Wetter från Bärsta o fru Enhörning, Erlands änka. Jag stannade öfver natten.

Åkte mäd Anna-Lisa till Lekeberga andra dagen.

Ann-Katrins dagbok/Släktträff i Arvika 1874

Medan vi voro på Lekeberga fick patron Hinnerson bref från Hjalmar mäd bjudning att hälsa på hos honom i Arvika mäd fru Johanna och syster Stina samt Pär och Hedda. Vi gör eder sällskap, sade Hellman. Hade jag råd skulle jag följa mäd sade Magnus Roth. Jag bekostar din resa sade min snälla Hellman, som också skedde.

Den 7/7 skedde afresan till Arvika af de inbjudna släktingarna. Pappa Hellman följde mäd, jag hade behof af att vara hemma för att få rensat i trädgården m.m. Pär o Hedda kommo en dag sednare emedan de skulle bevista ett barndop i Askersund först. Patron Hinnerson reste den 10/7, men de öfriga kom den 11/7 och blef öfver här till den 13/7 för att undvika att resa på böndagen.

Johannas almanacka

4/3 1877 var det en stark jordbäfning.

Johanna till Anton, Stockholm den 28 april 1877

Min kära Anton!
Nu är jag lyckligen och väl anländ till den stora staden. Magnus och Stina voro vid stationen och togo emot mig. Till ressällskap hade jag två fruntimmer hela vägen, så jag hade det bra på allt vis. Vist hade jag bra nog ondt i mitt hufvud när jag kom fram, men det är gudskelof öfver nu och hoppas att fortfarande få vara frisk. Fanny har varit med oss till judiska synagogan i dag. Det var just ej så uppbyggligt. Det predikades på tyska, för öfrigt satt fruntimren och skrattade sins emellan och såg ej alls andägtiga ut. Stina och jag har besökt fru Sandlund i dag. Hon sade att fru Hinnerson ej är något fruntimmer att lita på i något fall. Så det var allt bra att vi ej läto Paulina resa med mig, ty hon har aldrig något att betala med. Jag får väl se mig om att kunna få ut det vi skola ha ändå. Om måndag skola vi väl ge oss af till fru Meijer, få se hvad hon säger. Maria Hedengren ha vi träffat. Herrskapet Dicksons ha bjudit henne med sig och hon äter middag på Rydberg eller Hasselbacken hvarannan dag. Här är tort och fint på gatorna och emellanåt mycket varmt. Det gröna trefliga vattnet forsar och brusar under Norrbro, der vi ha gått i dag för att höra på vaktparaden. Fru Lotten Hofberg ha vi varit i sällskap med i dag. Hon bjöd oss på kaffe på Hamburger börs kaffét, och det var rätt godt att få på middagen. Fanny och Agda äro rätt friska och krya, ehuru de bägge två tala om sin stora svaghet. Vi skola nu i alla fall allesammans företaga en promenade i den vackra aftonen. Nu slut för denna gång. Jag hoppas ni allesammans må väl hemma och att Thor ej haft något men af sin stadsresa. Allesammans hellsa dig hjertligt genom din Johanna.

Maria Hedengren, född 1854, är dotter till Olof Gabriel och gifte sig två år senare med Harry Dickson på Värnsta. Hon är alltså i Stockholm och roar sig med sina blivande svärföräldrar.

Johanna till Anton, Stockholm den 1 maj 1877

Min bästa Anton!
Jag har nu beslutat mig för att resa hem om lördag den 5 maj. Som Stina reser med hem då, torde du vara så god och med tjenliga medel hemta oss. Stina har skrifvit hem också, så ni får väl öfverenskomma om besta sättet att hemta oss. Det börjar blifva så förfärligt tröttsamt att gå här, så jag just längtar hem från detta springande. På en dag var jag hos fru Meijer och Hinnersons, hos Hagbergs till middag och på theatern på qvällen, och det blef alldeles för mycket. Fru Meijer har slutat med sina affärer med oss, utan skulle jag vända mig till fru Hinnerson för att få pengar. Derför måste jag ofördröjligen gå dit, tyckte jag. I morgon skall fru Hinnerson komma hit, och vi skola följas åt till deras förmyndare och der få pengarna. Herr Hinnerson är satt under förmyndare, emedan han är en sådan farlig slarf. Det var derföre bra att jag kom hit sjelf, eljest ha vi väl ej fått ut vårt qvartal på långa kanter. I söndags var jag hela dagen med Rettigs, i morgon äro vi bjudna till Lindes. Så vi ha fullt upp att göra för att hinna med allting. Jag har ännu ej fotograferat mig. Vi tänka att resa med samma tåg som förde mig hit och kommer väl fram vid 4 tiden till Örebro. Jag hoppas att Hilma bakar litet färskt bröd tills vi kommer hem, och hellsa allesammans hjertligt från Johanna Hinnerson.

Johannas almanacka

21/6 1877 fick pappa en medalj, Hellmans samt Löfvenhielms voro der vid Kihl.

Nils Gabriel Roth hade arbetat mycket för odling och förbättringar inom orten och i synnerhet infört gräsodlingen, varför han ock 1877 belönades med Hushållningssällskapets stora guldmedalj.

Anna-Lisa till Maria, Kil den 20 juli 1877

Min käraste Maria!
Mycken tack för ditt sednaste bref. Af Fannys bref hörde du huru högtidligt det tillgick vid medaljens öfverlemnande. Pappa var då gudilof rask och gladde sig mera däråt än jag kunde tro. Sedan har han fallit ner för trappan och stött sig illa på armen, dock ej så illa att något ben brutits. Det är dock nu bättre, fast det gått mycket långsamt. Annars är han temmeligen kry, går ut och bråkar med sin sten nu som förr, men själsförmögenheterna förloras dag från dag. Jag är så ledsen att ej Janne kan komma hem, så man finge råda med honom huru vi böra ställa. Jag känner mig oförmögen att sköta grufvan. Det lilla åkerbruket kunde väl gå an, men grufvan fordrar en rigtig karl om det skall bära sig. Vi ha fått ett ganska bekymmersamt bref ifrån faster Sofie. Svåger Hellman har blifvit ledsen vid att hålla hushåll och tänker sälja sin gård och flytta till Karin, som har ett par rum lediga. Detta var alla arfvingarnas önskan, då bouppteckningen var nu i midsomras. Nu har Hellman lofvat att betala för faster, dit hon ville komma. Faster vill komma hit eller till Tranbergs. Det vore vist vår stora skylldighet att ta hit henne, men rum rum. Vi kan nu mera ej ha henne i kökskammaren där hon bodde förr. Och skulle hon bo i lilla sängkammaren, måste vi sluta med våra inacorderingar, som nu är det enda vi lefva på. Stina är nu i Örebro för att tala med Agda Waetter. Få se om de vilja ta emot henne. Till dem kunde Hellman betala, men vi kunna ej emottaga någon betalning för henne. Bodde du så nära kunde du nog ta emot henne, men nu är det för långt. Hennes lifstid torde ej heller bli så lång, så det är värdt skicka henne så långt. Hade vi råd, skulle vi i största hast bygga vid en liten kammare vid kökskammaren med ingång derifrån. Sjelva besväret att ha henne räknar jag ej, och skulle jag mycket gerna göra det. Jag tycker det är orätt att ej ta emot Rothens egen syster.

Agda är en av flickorna Tranberg, gift Waetter och bosatt i Örebro.

Hinnersons och Stina äro ute och resa. De blefvo bjudna till Westanfors, reste dit förra onsdagen och väntas hem i dag. Det taltes om att de äfven skulle hälsa på Henrics, jag vet ej huru de gjort.

Jag har förstått att Henrics inte längre bor kvar på Östa. Av Georg Enhörning har jag fått veta litet mer: ”Jag vet ej riktigt när Henric sålde Östa och flyttade till Åkers styckebruk. Antagligen i början av 1870. Han var förvaltare på bruket och bodde först på gården Ånhammar vid Dunkerns strand. Gården tillhörde Åkers bruk. Det har berättats att där levde de ett mycket lyckligt liv på en mycket vacker gård. De flyttade senare upp till en flygelbyggnad på Åkers styckebruk, men trivdes ej där lika bra. Min farfar Georg gick i Strängnäs läroverk och en klasskamrat Staffan har berättat om hur han tillbringat sommarlov och även en jul hos familjen Enhörning i Åkers”. ”Vi hade härliga dagar där tillsammans med frukt- och bärätning, snickeri och det bästa av allt, då kräftsäsongen inföll i augusti. Då tågade vi iväg på kvällarna med våra håvar och kommo hem sent med i medeltal 20–30 tjog kräftor. Vilken aptit hos denna ungdomsskara på 4–5 personer. Det enda som stoppade var ärtmjölspannkaka omväxlande med uppstekt paltbröd i väldiga kvantiteter. Ja det var ett härligt liv. Vi voro som en enda stor familj. En jul var jag även ditbjuden. Jag minns särskilt julbadet, som togs in i ett bykkar. Först badade flickorna och sedan vi pojkar. Men vi fingo ej särskilt vatten, endast litet varm påspädning. Enkla seder!”

Hinnersons och vi äro bjudna till Bärsta till söndagmiddag. Wickströms och fru Fanny Roman är där för att fira Johanna-dagen. Jag vet ej om vi komma att resa, det rengnar så förskräckligt att vi kanske ej böra ge oss ut.

Wikströms som är med Fanny Roman på Bärsta är hennes föräldrar Anders Wikström och Carolina Roth. Äkta paret Carl och Fanny Roman, som vi träffade i Lysekil, är kusiner med varandra, eftersom Carl är son till Carolinas syster Fredrika och bror till Johanna Wetter.

Hinnersons veta vi ej något om ännu. Lycka att vi ej ännu börjat med höbergningen så det just är något som kan taga skada af det myckna regnandet. Måtte vi nu blott få vackert väder, vi ha vacker vårsäd och gräs, fast rågen är klen. Huru går det? Få vi det nöjet att se eder här till den 2 september. Vi kunna ej göra något kalas, men nog skulle det mycket glädja oss att få se våra barn hos oss. Vi ha hört att farbror Hellman ärnar sig hit just då. Han reser till sin son i Östa, men valde just den tiden för att göra oss sin uppvaktning, var det ej artigt!

Det finns ingen avslutning på brevet. Jag är så glad att jag vet att det blev guldbröllopsmiddag på Kil.

Johannas almanacka

2/9 1877 Guldbröllop vid Kihl, vi alla der till middag.

Janne till föräldrar och syskon, Malaga den 8 october 1877

Bästa föräldrar & Syskon!
Jag emottog Mammas kärkomna af den 20 sistledna september vid ankomsten hit till Malaga och skall jag nu innan min afgång som väl blir om ett par dagar söka att besvara det så tydligt som möjligt. Min kalkul om ett litet längre vistande i Göteborg har som vanligt slagit fel och jag skall lossa först i Göteborg sedan i Kristiania, då min vistelse i Göteborg blir inskränkt till 2 à 2½ dagar; Ni kunna då förstå huru liten glädje vi kunna vänta oss vid vårt lilla familjemöte. Ni få inte als räkna på mig, hvarken vid ankomst eller afgång eller annat men jag kan försäkra er att allt hvad ni ha att uträtta är mycket lätt då ni ju kunna tala svenska samt föröfrigt inte behöfver vara utan medel eller hjelpare. Genom Axel Törnsten har jag hyrt ett möblerat rum i närheten af hamnen, der jag brukar ligga och lasta & lossa; honom skall jag skrifva till att han hjelper er tillrätta i allt hvad Ni behöfver. Rummet skall vara eldat och iordning och pengar skall Törnsten ge er. Skrif till Törnsten så möter han er eller sänder någon och tar emot, annars är helt simpelt att taga en droska vid Stationen eller en bärare med märke på mössan som tar vara på edra saker och för er hvart Ni vill till Hotellet eller genom Törnsten (som bor på hörnet af Wallgatan och Korsgatan No20), till mitt rum. Sedermera kunna Ni ta en droska som för er till Haga, Nygatan Dixonska stiftelsens hus der fru Nilsson bor inne på gården 1sta trappan till höger, hennes namn står på staketet bredvid gallerporten, hon kan gifva er besked om barnen och allt som hörer tillsammans dermed; om hon inte är hemma så låt hennes piga följa er till Madammen som har barnen om hand; köp sedan allt hvad som behöfvs för deras utrustning hem. Detta är nu förutfall att Ni inte träffar mig, äfvenså att Ni någon gång kommer, jag har mycket tvekat huru jag skulle göra; om det är fult väder så res ej, skicka Eva ensam, eller skicka ingen, allt som det faller sig beqvämt för Er, det är ingen som blir narrad dervid och jag kan uppskjuta barnens hemsändning. Om Ni tänker att resa så gör det den 22 eller den 23 Oct då jag hoppas vara hemma. Naturligtvis väntar jag i hvilket fall som helst bref vid min ankomst om Edra förhållanden, pengar till stenbrytning skola ni få antingen genom påst eller genom den som kommer och besöker mig. Jag skall lasta i Kristiania på Cardiff och sedan gå hit nedåt igen, då det är meningen att jag skall hinna komma hem i slutet af detta år, men mycket kan förändra sig och jag vet nu egentligen ingenting. Farväl nu och välkomna till Göteborg om Ni så behaga, men kom ihåg att jag inte vill ålägga er något tvång samt att en sådan resa är en rigtig småsak emot andra svårigheter här i lifvet. Många hälsningar från Eder tillgifne Janne. En anvisning å 100 kronor stäld till innehafvare följer.

I oktober 1877 reste Stina Roth till Göteborg och hämtade Jannes två barn, eftersom deras mamma hade drunknat. Det var Marianne, född 1872, och John, född 1875, min morfar, som fick sina hem på Kil hos farföräldrar och fastrar. Det finns ingenting om dessa barn i några brev eller dagböcker. Vilka som visste vad, lär vi aldrig få reda på. Min bror Orvar, född 1933, forskade runt detta år 1966. Jag tror ingen nu levande vet mer än det som han då skrev ner.

Johannas almanacka

11/5 1878 voro vi bjudna till Kihl. Janne hemkommen.

Inte nu heller står det ett ord om några barn!?

21/8 1878 var Hjalmars bröllop, ståtligt och rart .

Han gifte sig med Laura Löthner, 1845–1901. Familjerna Hellman och Löthner har umgåtts flitigt i alla år.

4/12 1879 Kl:3/4 11 fm blef Ottilia död. 50 år 8 månader 2 dagar. 9/12 Oscar och barnen här.

Det är första gången jag hör talas om några barn till dem.

20/12 till Sällven. Gingo hem genom dalen i vackert månsken.

15/1 1880 Telegram från Göteborg herr Appelberg om att Capten Roth ångaren Norge gått förlorad.

Johan Roth och Elisabet Jansdotter 1872–1879, skrivet av Orvar Starbäck 12/11 1966

Ett gossebarn Johan föddes och döptes i Gustavi domkyrkoförsamling 4 augusti 1875. Modern var Elisabet Jansdotter, 38 år, ogift. Vittnen: Fru Anna Nilsson o hustru Math Andersson.

Denna Elisabet Jansdotter anges vara född i Ör, Älvsborgs län, 1837 28/4. Hon inflyttade från Landvetter till församlingen 1868 14/12. Hon drunknade 17 mars 1877 och var då ”restauratrice å kapten Roths förande fartyg”. Detta skedde i Cardiff, och enligt skrivelse från Svensk-Norska handelskonsulatet där 16/4, återfanns liket först 13/4 och begravdes i Cardiff 14/4 1877.

Vid denna tid var det tillåtet för en moder att inte namnges i födelsebok (en bestämmelse som tillkommit någon gång på 1700-talet och inte upphörde förrän i början på 1900-talet, dock skulle för statistikens skull åldersuppgift lämnas.)

I Göteborg kyrkobokfördes barn utom äktenskap i en särskild liggare ”oäkta barns register”, i detta register anges Anna Marias adress vid födelsen vara Bergsgatan 10, och vidare uppges i anmärkningskolumnen att föräldrarna var ovannämnda ”Elisabet Jansdotter och sjökaptenen Johan Roth f.n. anstäld å ångaren Norge – enligt hans erkännande 25/10 1877. Fadern uttagit betyget till Knista 1877 25/10”.

I samma register står ovannämnde gossebarn Johan antecknad. För honom uppges också moderns namn och data, och i anmärkningskolumnen anges ”Såsom fader har erkänt sig sjökaptenen å ångaren Norge Johan Roth hvilken uttagit betyget till Knista 1877 25/10”.

Barnen upptages som inflyttade i Knista församling 1877 30/10 och antecknas i denna församlings husförhörslängd såsom fosterbarn hos sina farföräldrar (i denna längd anges dock inte vilka deras föräldrar var).

I Göteborgs sjömanshus arkiv (i sina äldre delar förvarat på Göteborgs landsarkiv) framgår av en av ångfartyget Norges sjömansrullor att kapten Johan Roth med besättning påmönstrade 4/4 1876 och avmönstrade 8/2 1877, för denna resa upptas förutom den manliga besättningen i rullan även till namnet två restauratricer, den ena Betty Jansson. Ny påmönstring skedde samma dag som avmönstringen 8/2 1877. I denna rulla namnges inte de två restauratricerna. Fartyget gick denna resa i trampfart huvudsakligen mellan Sverige, Norge, England, Frankrike, Spanien och Portugal med last av såväl stenkol som klippfisk som frukt och vin. I början på resan lämnades Le Havre 12/3 med destination Cardiff, Cardiff lämnades 19/3 med destination Bordeaux. Vid denna landning torde alltså Elisabet Jansdotter (Betty Jansson) drunknat. Avmönstring skedde 16/1 1878 och innan dess hade alltså i oktober vid landning i Göteborg Johan Roth ombesörjt sina barns utflyttning till Knista.

1879 15/12 efter avmönstring samma dag påmönstrades Norge med första destination Danmark. Denna resa blev som framgår av här avskrivna tidningsnotiser såväl ångfartyget Norges som hela besättningens sista resa.

Göteborgs Handelstidning 3/1 1880: ”Riga den 29 dec. (Meddeladt af hrr Hans Wiers & Co.) -------- och ångfartyget Norge, Roth, afgått härifrån till Bergen med råg”.

Göteborgs Handelstidning 14/1 1880: ”Göteborg den 14 jan. Förmodadt skeppsbrott. Ångfartyget Norge, kapten J Roth, tillhörande ångfartygsaktiebolaget Svenska L’loyds härstädes, som den 27 december afgick från Bolderna med last af råg till Bergen, har sedan dess icke afhörts”.

Göteborgs Handelstidning 15/1 1880: ”Förolyckad ångare. Den i gårdagens tidning meddelade notisen om ångaren Norges förolyckande har tyvärr besannats. I går ingick nämligen telegram från Windau, att der ilandflutit fartygets räkenskapsböcker och andra tillhörigheter. Ångaren som fördes av kapten J Roth var byggd år 1872 vid Lindholmens mekaniska verkstad, den var försäkrad i Sveriges ångfartygsassuransförening för 125 000 kr. Genom detta olyckliga skeppsbrott hafva flere familjer, särskildt i vår trakt, beröfvats sina manliga stöd, hvilka funnit sin död i vågorna. Namnen på de ombordvarande äro: Roth Johan kapten Knista, Larsson Axel Ludvig 1:ste styrman Göteborg, Wölner Hans Thorwald 2:dre dito Sthlm, Kuylenstierna Carl Gottfr. Emanuel 1:ste maskinist Gtbg, Andersson Alfred Theodor 2:dre dito Sthlm, Kraft Axel Julius Carl eldare Gtbg, Svensson Carl Gustaf d:o d:o, Andersson Carl Johan matros Frölunda, Carlsson Anders Emanuel d:o Lyse, Johansson Niklas d:o Tegnaby, Larsson Axel d:o Kungsbacka, Johansson Martin Julius lättmatros Gbg”.

Dagens Nyheter 15/1 1880: ”(Telegram till Dagens Nyheter.) Göteborg den 15 januari kl 12.5 f.m. Ångaren Norge, hemmahörande härstädes och förd af kapten J Roth, afgick den 27 december från Riga med last af råg och har sedermera spårlöst försvunnit, hvadan sannolikt är att den med besättning och allt förolyckats. Denna förmodan vinner ytterligare stöd af den omständigheten att åtskilliga effekter, som antagligen tillhört Norge, ilandflutit vid Windau. (Norge var bygdt 1871 i Göteborg, mätte 80 nyläster och hade en 70 hästkrafters ångmaskin).”

Nerikes Allehanda 19/1 1880: ”Kapten J Roth, bördig från Nerike, förde det i Göteborg hemmahörande jernångfartyget Norge. Nu fruktar man att fartyget förolyckats sedan det efter sin afgång från Riga 27 december ej afhörts, under det man deremot wid Windau i Kurland funnit ilandflutna saker, som tros hafwa tillhört Norge.”

Göteborgsposten 16/2 1880: ”legala underrättelser – döde: ångbåtsbefälhafvaren Johan Roth, 49 år, 28-29 dec. (under sjöresa)”.

Ångfartyget Norge var Svenska L’loyds tredje fartyg. I bolagets 50-årsjubileumsskrift står följande: ”År 1879 drabbades bolaget av en ännu svårare förlust, därigenom att ång Norge vilken den 27 december avseglade från Riga till Bergen med last av råg, blev borta med man och allt. Av diverse vrakstycken, såsom en kajutdörr, ett stycke av en livräddningsboj försett med namnet Norge, manskapets mönstringsböcker m.m. vilka ilandflutit på den Kurländska kusten, drogs den slutsatsen att fartyget under den svåra storm, som rasade i Östersjön under de senaste dagarna av året, nedisats, blivit redlöst och slutligen gått till botten med man och allt, vartill även lastens förskjutning bidragit. Fartyget hade ett bokfört värde av Kr 142 000:- varav bolaget stod en självrisk å kasko av Kr 17 000:- jämte Kr 3 000:- för utstyrsel och fordran”.

15/1 1880 kom det alltså ett telegram till Kil om att Janne förlist. Då var Marianne 7 år och 3 månader och morfar John var 4 år och 5 månader. ”Kände” barnen sin pappa? Hade Janne varit hemma någon mer gång som vi inte känner till? Trodde dom då att han snart skulle komma hem igen? Hur meddelades dom att både mamma och pappa var döda? Farföräldrarna var 88 och 70 år gamla. Tanterna var 46, 44 och 37. Kunde de någorlunda väl ta hand om barnen? Frågor som vi aldrig får svar på.

Johannas almanacka

25/3 1880 Våra herrar till Kihl på bouppteckning.

H.B. till Johanna, Västanfors den 24 februari 1881

Bästa Johanna!
För det lilla brefvet på annandagen tackar jag mycket. Som du frågte om jag ville skrifva kan jag förstå att du ville veta något från Vestanfors. En afton i de första dagarna voro vi till Enhörnings, då jag lemnade paket och helsningar. De voro då alla, utom Julia, friska och tyckte det var roligt att höra något från Nerke. Den 14 november firade de sitt silfverbröllop med fin middag och soupé i all stillhet. Gästerna voro vi fyra grannar här samt brukspatron Aspelin och herr Örtenholm. Fruntimmerna Aspelin kommo på e.m. Gumman var litet skral så att hon orkade ej med alltsammans och fru Örtenholm hade nyss fått en dotter. En stor del af aftonen musiserades det, herrarna spelte kort en stund. Vid middagen var naturligtvis skålar och tal. Sophie hade fått presenter af döttrar och slägtingar, deribland ett utmärkt vackert virkat sängtäcke af fru Geijerstam. Frunkens, Lindbergs och Ave voro bjudna men kommo ej. Julia var i Stockholm fjorton dagar i december och gick hos Bruzelius för bronkitis och bleksot, fick lägga sig till med respirator och har medicinerat en tid, så att nu är hon aldeles bra. Ave och Cecile Gaberell voro hos dem öfver jul. Flickorna fick svart siden och pelsgarnityr samt en oräknelig massa andra julklappar. Juldagen hade Cecilia middag för slägt och prestgårdare. Andagen var bjudning på afton hos grefvens, då voro äfven Bergens med. Nyårsdagen skulle vi varit hos Enhörnings, men innan dess blef Sophie så sjuk i reumatisk värk och feber samt något ondt i hjertat, som doctorn ej kunde säga om det bara var reumatiskt eller något särskildt. Det dröjde länge innan hon blef bra, men nu är hon det. En afton innan Harald och Hulda Burman reste, voro vi nerbjudna och blefvo så trakterade som om det varit julkalas. Brukspatron t.o.m. sjöng för oss. Grefvens ha en hans systerdotter hos sig i vinter. Sophie Varholm är en ung, stillsam, fin och inteligent flicka. Fru Lundström skall komma hem i slutet af april för att ytterligare göra en resa. De äro oroliga öfver att hon måste resa ensam, men mannen kan ej afbryta sin verksamhet derute och har ej råd att resa fram och åter. De voro först i Düsseldorf, men frös så grufligt der att de flyttade till Brüssel, der det då var behagligt. Men sedan har det varit yttervärre kallt en tid. Cecilia har blifvit mera språksam och glad än förr, Anna har åldrats rätt mycket, Gusten är alt emellanåt skral. Fjorton dar i söndags hade Cecilia bjudning, Örtenholms voro då med. I söndags fylde Bergen 48 år, vi grannar voro då der på aftonen. I morgon bli vi troligen vinkade till Enhörnings, Malla fyller då 19 år. Vår pastor samma dag 30. Då vi gå ut o gå i skymningen titta vi emellanåt in till grannarna, oftast hos Åhrbergs och Bergs. Ammelie är nu ganska kry, största delen af f.m. ligger hon dock på en soffa samt en stund efter middagen, sedan är hon pigg hela afton. Alla grannarna utmärkt vänliga o snälla! Det är sorgliga saker som timat i Edra trakter. Nu är det väl trefligare på Sällven än der någon gång varit! Helsa mycket till Anton, flickorna, Stina samt öfriga Kilare och Höög från H.B. Ber om ursägt för att jag behållt ”Freja” så länge! Var min mening att sända den med i lilla Annas paket men Hulda Burman bad att jag skulle behålla den så länge, för att hon ville så gerna försöka en del saker som fanns der. 0ch jag som har svårt att säga nej, tog den qvar. Jag har ångrat det sedan. Är du i behof af den, får jag väl sända den särskilt. D.S.

Jag vet inte vem H.B. är, men jag känner ju Enhörnings och flera av de andra, som han/hon berättar för Johanna om.

1881 flyttade Nils Adalrik och Maria från Hesselby till Uppsala. Maria hade inackorderingar både boende och i maten och Nils Adalrik fick kontorsarbete 1882.

Johannas almanacka

25/1 1882 Sällvarna samt Stina och John här.

Det är första gången som John nämns överhuvudtaget.

Andra till tjugotredje mars 1882 var Johanna ensam i Stockholm och bodde hos Magnus.

16/3 1882 kom Stina och John hit.

Hemma på Lekeberga igen.

9/7 1882 kom Nils D. hit.

10/7 1882 Marianne och smågossarna här.

Det är första gången som Marianne nämns. Smågossarna är väl John Roth samt Sten och Bertil Drakenberg.

16/7 1882 Middag här för Drakenbergs.

21/7 1883 Utklädning i dalen, slåtterkalas samt kaffebjudning och landtliga lekar, riktigt trefligt, dans här sedan.

Anna-Lisa till Maria, Kil den 20 januari 1884

Min käraste Maria!
Jag tackar dig så mycket för ditt bref. Jag ser derutaf att Nils är frisk. Vi började just bli bekymrade att han skulle vara sjuk. Du hade så ofta skrifvit om att han var sjuk. Vi tyckte att det skulle vara så illa om han skulle bli sjuk just nu då han fått en lönande sysselsättning. Men det är nog träget arbete för honom som ej varit van vid så mycket stillasittande. Måtte han stå ut dermed. Men nog måtte han väl få ledighet i sommar och komma med hit ner, annars blir det för ledsamt. Första julhelgen gick för sig här i all stillhet. Men sedan Johanna gjorde sitt stora kalas den 10 januari, ha dagarna ej velat räcka till för dans och nöjen. Jag trodde dansen skulle vara i det närmaste bortlagd, men annat fick man se. I går var ett stort kalas hos doctor Åman. Till och med Wetter och Johanna voro med, ehuru backarna äro så hala och de ändå måste åka på vagn, jag undrar verkeligen på att Johanna törs resa ut. Ett stort danskalas har ock varit vid Sellven. Men nu reser alla skolgossar in till skolan, och då blir det väl slut på de myckna nöjena. Det är ej nog med att de dansa på nätterna. De ha nu ett annat nöje som ej är mindre ansträngande. De gå på skridskor om förmiddagarna på Östalöten som nu står blank som en spegel. Karin och Amanda Holmblad gå dit hvarje förmiddag och dansa på aftnarna. Det är väl att Larsons gossar nu snart skola resa, så blir det väl slut på skridskoåkningen. Jag är rädd för hvitsoten för våra flickor. Hellsa dina gossar så mycket från Karl Leverth. Han har varit här ute sedan den 10 januari och troget deltagit i alla nöjen. Stina har varit på ett kalas vid Laxå. Det var förlofningskalas för Anna Svänsen, som varit här, och en postexpeditör. Stina är just ej så bra. Men hon hankar med ännu så länge det varar. Nu funderar hon på Stockholmsresa för att skaffa glasögon åt John innan han skall i folkskolan. Men ännu är han ej nog frisk dertill. Pappa blef verkeligen bra i sin tå. Det var som ett nageltrång. Han fick en ny nagel och bulnaden rann ut. Vi kunde aldrig tro att det skulle gå så lätt. Nu är han bra igen och nere och äter med oss. Jag är nu ock frisk, nere och äter, och kan gå ut. Vi ha så ovanligt vackert väder, men föret är klent. Till Lekeberga går det dock på släde. Men vi få ej sälja någon kalk för väglagets skull. Sofie har varit en vecka hos flickorna Krikortz i Örebro. De äro nu ute vid Berga på en vicka. Så nu blir det väl bjudningar för deras skull. Flickorna har varit där en afton. Det var ju väl att Nils fick en plats. Att han i början skulle få någon lön, var väl ej att tänka. Måtte det nu blott vara ett bra ställe. Jag tycker att det skulle varit bättre om han kommit in vid jernvägen. Det blir väl ej lätt att hålla honom med kläder. Men kanske farbror Sten utrustar honom. Han har ej så många att sörja för. Nu börjar vår arbetstid, om måndag kommer våra flickor. Vi ha just nu fått ett så förskräckligt väglag, så det går hvarken på släde eller vagn. I dag skulle Hellmans och Hinnersons komma hit. Men i anseende till det elaka vädret har ingen kommit. Än en gång får jag tacka dig för julklappslådan. Jag har vist ej gjort det ordentligt förr. Nu gissar jag att du fått alla dina herrar, och då begynner för dig en besvärlig tid. Måtte din hellsa stå ut dermed. Alla hellsa eder så hjertligt genom din hulda Mamma.

Pappa Nils är det som fått en lönande sysselsättning och sonen Nils som jobbar oavlönad hos Funkqvist i Tomta.

Antons almanacka

14/11 1884 lemnade Oscar Norström Sällven, 16/11 tog O.N. biljett från Skattkärr till Charlottenberg, 26/11 Häradshöfdingen vid Sällven tillika med August Norström, 28/11 var jag vid Svartå och sökte efter O.N-m.

Johannas almanacka

30/11 1884 Hela veckan funderade vi på hvart Oscar tagit vägen och ingen vet det ännu.

I folkbokföringen står det endast rymt.

14/1 1885 Köpt 1 dussin träskedar åt Hilma för 1 krona.

Antons almanacka

21–22/4 1885 Auktion vid Sällven.

30/4 1885 Spekulanter här på Lekeberga. Grefve Sparre och herr Roos.

5/6 1885 Kommo flickorna Anna och Hedvig Norström till Lekeberga.

Sen är de som döttrar hos Johanna och Anton och står nämnda litet då och då i deras almanackor, liksom att Johanna i augusti har tjernat och fått 62, 8, 10, 7, 10, 7, 11, 10, 82 skålpund smör.

Johannas almanacka

30/8 1885 Fingo underrättelse om pappas död. Vi reste till Kihl på em.

Antons almanacka

30/8 1885 afled N.G.Roth kl ½ 2 f.m.

Johannas almanacka

31/8 1885 Stina och jag foro till staden.

3/9 1885 Stina här och lånte flera saker.

4/9 1885 Anton gick till Kil för att höra om mamma som var mycket sjuk. Nils, Magnus och Elisif kommo hit.

Elisif är Magnus andra dotter och föddes 1872.

5/9 1885 Anton skjutsade dem till Kil, de kommo hem om kvällen o talte om att mamma var döende.

Antons almanacka

5/9 1885 kl 7 på qvällen blef fru Anna Lisa Roth död.

6/9 1885 Begrafdes N.G.Roth under sammanringningen.

Johannas almanacka

6/9 1885 Pappas begrafning, vackert väder.

10/9 1885 Mammas begrafning på em, vackert väder, vi reste hem hit.

Antons almanacka

10/9 1885 Begravdes fru A.L. Roth kl ½ 4 em.

Tanterna fick ingen gravsten förrän på Alla Helgons dag 1962. Det var deras bror Jannes dotter Mariannes son Jerker Liljefors som ordnade med den. Han och hans syster Lisa, tanternas syster Marias son Sten med hustru Mita, tanternas bror Jannes sonson Nisse samt sondotter Sigrid med make Rolf, samlades vid de gamla gravarna med två vinterkransar. Efter ”en liten pratstund” med samtliga som ligger begravda där, fick besökarna kaffe hos Mita och Sten på övervåningen på Lekeberga och fin supé hos deras son Nils med hustru Inga på nedervåningen, och övernattade på Fjugesta hotell.

6/11 1885 Bouppteckning vid Kil.

Johannas almanacka

27/11 1885 Var ett stjernregn som aldrig någon menniska sett förr.

31/12 1885 Statfolket och barnen här samt Kilare.

9/3 1886 Kom fru Hansen.

10/3 1886 Hjelpte henne ställa i ordning vid Sällven.

11/3 1886 Kom Victors, vi voro på auktionen.

Juli 1886 – Bjudna till Hjelmarsberg på Drakenbergs silverbröllop.

Det var Nils Adalrik och Maria som fick ha sitt kalas på Hjälmarsberg.

4/8 1886 Johns födelsedag, jag till Kil.

Elva år har min morfar hunnit bli.

Johanna till Maria, Lekeberga den 25 april 1887

Kära Maria!
Du blir väl nu bra öfveraska att så snart få bref från mig igen, jag som icke är så snar med att skrifva, som vi i all vänlighet kommit öfverens om. Men det har sina skäl som du straxt skall få höra. Våra grannar och bekanta har öfvertygat Anton om att det vore en stor dumhet att icke resa till festen i Upsala, när vi få bo hos eder. Hvarför han med lätthet, det måste jag säga, gaf sitt samtycke dertill. Vi ha nu beslutat att fara och ännu en gång begifva oss på resa. Ett sådant tillfälle kommer aldrig åter i ens lifstid att få se och höra så mycket. Så om ni fortfarande har rum för oss och vi äro välkomna så komma vi båda två. Med mig är icke alls noga, jag kan ligga på någon soffa i förmaket, eller hur du har det. Jag kan också både städa och bädda. Skulle det finnas rum också, fastän mot betalning, för Victor Hinnerson, så tror jag att han gerna ville göra oss sällskap. Fru Krikortz samt fru Hellman med dotter skall också fara, så Anton har lofvat vara deras beskyddare på vägen. Vi skulle nog få trefligt. Jag kan helsa från Stina, hon kom hit i morse kl. 9 promenerandes. Anton har nyss skjutsat henne till Brotorp. De ha sina strider med Ulla Hansen emellanåt, eljest äro de friska. De ha antagit trädgårdsmästar Petterson som förr var vid Sällven. Han skall vara hos dem i sommar och sköta trädgården. Han har redan börjat med träden, att såga ur dem torra grenar och dylikt. Vi voro påskdagen bjudna till Brotorp. De hade fremmande af Eriksons 4 barn samt herre och fru förstås, med deras egna blef det således 8. Emma fick då visa sig på styfva linan hvad mat och arangemanger beträffar. Men Anton blef svårt bedragen, ty han tänkte på en bättre supé med stor stekrätt, och tog således icke för sig af det rikliga smörgårdsbordet som han bordt. Han såg helt bortkommen ut då han bjöds taga för sig af efterrätten. Laurenius drack the, hvad tycker du väl, och det gjorde han här också häromdagen. Du är väl i en stor oro nu, huru det skall gå för Alrik. Han skall väl taga studenten i vår, håller väl på som bäst. Han är väl icke för lugn sjelf heller tänker jag, måtte det lyckas för honom. Då skulle väl i glädjen derför alla kommande besvärligheter förefalla lätta och allt ting varda gladt och muntert. Om du har tid så skrif temmeligen snart huru du tycker om vår resa. Vill du att vi skola taga lakan med oss eller något sådant? Vi ha nu ofta post. Tisdag, thorsdag, lördag kommer han hit, till Lanna hvarje dag. Vi kunna skrifva bref hvilken dag som helst och lägga på posten. Helsa så hjertligt Nils och gossarna från Anton och mig. Din tillgifna syster Johanna.

Den 15 mars 2001 fick min son Johan E-post från en okänd kvinna som ”tagit en chansning på nätet och fått en träff” angående Sara Lundbom. Hon hade ett fotoalbum med gamla bilder från 1800-talet och ville gärna veta litet mer om Sara. Johan svarade förstås och skickade efter ytterligare kontakter mormor Saras memoarer till Karin Englund på Granbergsdals gård. Hon är tolfte generationen på gården i rakt nedstigande led och ”känner” många av dem som Sara skriver om.

Hon äger liksom jag en brevsamling där hennes morfars far korresponderar med sina tre svågrar och systrar. ”Eriksons 4 barn samt herre och fru” är denna Karins morfars far Eric Ericsson, 1842–1888, och hans hustru Mathilda Laurenius, 1849–1929. En av svågrarna han brevväxlar med är ”dubbelsvågern” Johannes Laurenius på Brotorp, 1841–1901. Han var gift med Anna Ericsson från Granbergsdals gård, 1844–1885.

Johannes är alltså änkling sedan ett par år tillbaka. Emma Sillén är den som nu styr och ställer på gården.

John till Bertil, Kil den 15 maj 1887

Min käre Bertil!
Några ord vill jag skrifva till dig med tant Johanna och tala om att nu ha vi vår och göken gal från morgon till kväll. Träden börja se gröna ut och gullvifvorna stå så vackra och nicka åt oss som gå och se på dem. Vet du att jag håller på att bygga ett skepp som är från bokspröttet 2 ½ aln. När du kommer hit i sommar skall det blifva roligt att få ha det ut i ån. Nu går fälle du i skolan och läser flitigt och snält. Jag går i skolan jag också och hoppas att få betyg i år och sluta här i Knista skolan. Om jag sedan kunde komma i någon storskola vore bra roligt. Men då får jag allt läsa flitigt hela sommaren på tyska och språkläran. Det skulle vara bra roligt om du komme hit i sommar. Hvad vi då skulle segla och fiska. Läsa får vi väl ock göra, men det är väl ej mer än halfva dagen. Hvad ni nu skola ha festligt med så mycket folk som väl skall vara med på hela firandet och sång och tal. Den som finge vara med och se på allt. Jag hinner nu ej mer. Tant Stina skall ro ned till Brotorp och vi skola ro henne dit. Många många helsningar till alla de andra. Din vän och kusin John Roth.

Det är så underligt att morfar John Roth kallade alla sina fastrar för tant istället för faster. Han kallar ju ändå Marias son för kusin?

Johanna till Maria, Lekeberga den 26 maj 1887

Kära syster Maria!
Nu ha vi då kommit hem från vår långa resa och har gudskelof funnit allt som sig bör, kreaturen friska, potatisen satt, vårstädningen undangjord, öfverallt grönt och vackert och allting i fart med att växa, och skönt kännes det att vara hemma hos sig igen. Rummen förefalla så stora och rymliga, ljusa och klara, det är frisk luft på landet, både ute och inne. Det är icke farligt att man behöfver svettas här minsan, jag nästan fryser och har icke alls råd att utestänga solen när hon behagar hedra oss med sin närvaro. På våra sjöresor var det ganska kallt, till Stockholm blåste det mycket och något hvar tog sin tillflykt till mellandäcket der man kunde få värma sig vid skorstenen. Det var synd med den stora frun som hade en ostyrig liten flicka med sig, frun hade endast på sig en tunn sommarkappa till öfverplagg, och fastän denna var rikt besatt med perlor och spetsar värmde hon icke mycket. Vi kommo dock lyckligt fram till Stockholm fulla af beundran öfver Mälarens vackra stränder och öfver det vackra inloppet till staden. Frideborg och Carin T. voro oss till mötes och vi drogo iväg ett långt stycke och stannade slutligen vid ett ståtligt hus der vi hade 4 trappor att sträfva uppför, gentilt och fint alltigenom men nog var det ansträngande, till en nätt och välordnad våning med djupa fönsternicher och mycket annat rart, ett särdeles trefligt och beqvämt kök var det också, och så åto vi middag och drucko kaffe, sedan gick Fanny och jag ut till Vesterlånggatan der jag skulle handla litet, herrarna till hvilka Sedström sällat sig gingo åt annat håll. Dagen derpå gingo Anton och jag ut kl. 8 och drogo iväg till Humlegården. Så du kan hälsa Nils att vi gingo omkring der och beundrade både gräsmattor, tulpaner och en mängd utmärkt vackra blommande buskar och träd.Vi gingo också genom tunneln och huru vi krånglade kommo vi slutligen hem igen. Fanny hade bjudit Marie-Louise till sig och jag hade lofvat vara hemma half 11 hvarför jag måste gå upp igen. Men Anton fortsatte sin väg för att gå okända öden till mötes. Nu var det frukostätning på allvar och ingen fru syntes till. Jag var inne en timme, men tyckte det blef litet tråkigt. Fanny var ute, Magnus läste, flickorna läste en i hvart rum. Jag tog på mig och gick ut igen hvart som helst, ut till kastellet, men då började regnet. Så jag gick in på museet och tyckte just att jag såg löjlig ut der jag gick för mig sjelf, men träffade der framför en byst flickorna Sneidern. Vi kommo öfverens om att följas åt på theatern på qvällen. Vi gingo derför till operahuset för att köpa biljetter och träffade der efter öfverenskommelse Anton och Sedström som stodo i kö. Vi höllo dem sällskap och fingo biljetter till 4 radens fond första bänk allesamman, så vi voro mycket belåtna. Som det regnade rätt alfvarsamt gingo vi hem. Sedan när vädret blef vackert var det för sent att företaga någon mer utflykt, så jag fick aldrig se hvarken hissen eller fara till Djurgården. Marie-Louise kom aldrig och Fanny blef mycket stött deröfver. Men Lydia Ericson kom och blef bjuden på middag och det tog mycken tid att språka med henne. Tänk! att när vi voro i operaförstugan träffade vi Marie-Louise samt Jenny och hennes fästman. Hon blef just förlägen vid vår åsyn och urskuldade sig med att hon trodde vi voro ute, samt talade om regnet och trapporna. Du kan tänka dig Fannys min när vi talade om mötet. Klockan half fem på onsdagsmorgon gåfvo vi oss på väg igen, följda till båten af Fanny samt hennes båda döttrar, och snart voro vi ute på den vackra Mälaren igen. Men jag satte mig på däcksalongen i ett hörn som jag bibehöll hela resan och tog fram Alriks bok och läste, emellan det jag kastade mina blickar ut öfver de vackra stränderna med sina pitoreska sommarvillor. Så kommo vi då till Köping och väl komna på tåget skramlade vi snart ned till Örebro der Larson tog emot oss. Jag gick direkte till Amanda som blef mycket glad öfver att jag kom till henne. De bjödo på kaffe samt smörgås och ägg hvilket var ganska godt eftersom jag endast druckit kaffe en gång under resan. Vi vänta att Stina skall komma hit i dag och Anton har varit ända till Brotorp för att möta henne, men hon synes icke till. Det var Vilhelmina i dag, Emmas namnsdag, så det passade bra att Anton gick in der. Herr Lindeberg har kört omkull och illa skadat sin arm, så de ha att sköta honom. Vår herre var illa sjuk tisdags aftonen, fick blodspaltning och kramp så han trodde sig vara nära döden, men det gick öfver så jag har hört i dag att han håller på att raka sig. Han har tyckt det vara mycket tomt efter oss, och likaså vår lilla hund som led förskräckligt, och till slut letade sig iväg till Kil ehuru han icke har någon vana att följa med dit. Jag har nu skrifvit så vidlyftigt och långt om vår resa så du hinner väl knapt läsa igenom skräpet. Och nu få vi så hjertligt tacka eder för all gästfrihet och vänlighet ni bevisat oss och tacka eder för det besvär och kostnad ni haft för vår skull och hoppas att ni tror det, fastän jag icke i så vackra ordalag som finnen hvilken höll tal på Skokloster, kan bevisa min erkänsla, derför icke desto mindre sätter stort värde derpå, Anton lika så väl som jag, det kära syskon ber jag eder vara öfvertygade om. Det dröjer litet innan man kommer sig i gång igen med sina vanliga göromål, i dag har jag dock dukat till middagen och stäldt dermed som vanligt och i morgon skall vi baka osv. Vi sluta just nu gardinväfven med ett par förkläden som vi randat med några granna bårder. Alrik har väl i morgon sin heta dag, vi skola tänka på honom och dricka en kopp the till hans ära, något annat har vi icke att komma med. Hjertliga helsningar till Nils, dig sjelf och gossarna samt dina herrar från Anton och din tillgifna syster Johanna. Anton sällskapade mycket på resan med soldater af frälsningsarmén. Vi ha också fått bref från herr Nerman som spekulerar på att köpa Lekeberga, få se om de blifva ense om priset.

Magnus och Fanny fick Frideborg 1867, Elisif 1872 och Ansgar 1879. Jag är så förvånad över att det står så litet om barnen. Att Frideborg mötte vid båten, att döttrarna följde med till båten vid hemresan, att de läser i varsitt rum. Vad gjorde Ansgar då?

Jennys fästman var bankkamrer i Uppsala och hette Oscar Rudolf Walin.

Alrik har blivit 19 år och skall ta studenten.

Antingen har Marie-Louise och Henric redan flyttat till Uppsala, eller också bor de kvar i Åker. Jag vet bara genom Georg Enhörning att de flyttade till Uppsala efter pensioneringen. I Stockholm är de väl bara några dagar för att ”roga sig”.

4/8 1887 Johns födelsedag, utklädning i Kilaskogen och kaffedrickning där.

Nu är morfar 12 år.

Johanna till Maria, Lekeberga den 18 augusti 1887

Käraste Maria!
Tack för ditt bref. Både Kila-flickorna och Emma Sillén med sin herre voro här i lördags då jag fick det. Systrarna voro bjudna hit för att taga emot Magnus som vi väntade men som icke kommit ännu. Troligen brydde han sig icke derom när ingen ville hemta honom eller skjutsa honom från eller till någon station. Anton råkade honom i staden, men ingen af oss. Carl-Petter kom icke heller någon gång. Jag passerade hotellet vid 3-tiden, vursten stod då framkörd. Hade jag dröjt en liten stund hade han nog kommit ut. Men jag fortsatte min väg och tänkte, att slägtkärleken måtte icke vara mycket stark å någondera sidan, när man icke vill göra sig litet omak för att råka hvarandra. När det kunde gå så lätt. Vi tog oss före med i staden att följa med den lilla ångbåten till Carlslund. Det var rätt roligt att passera förbi Rosta, och hela vägen är rätt vacker. Men sjelfva Carlslund fingo vi icke bese, emedan båten endast låg på plats en half timme. Så lång stund kunde mest gå åt att gå till herrgården, hvarför vi nöjde oss med att se den på litet håll, och så foro vi med hem. Hela resan tog upp 1 ½ timme. Sedan åkte vi hem. När vi så kommo hem voro Hagebergarna här sedan middagen. Strömmamor och Norströmmarna hade bjudit sig till med dem och lyckats rätt bra. Huspigan Anna hade fått lof att resa bort öfver söndagen och var redan bortrest då de kommo. På söndagen blefvo vi bjudna till Våhlins, men som vårt fremmande icke ville följa med, blefvo vi hemma i stillhet. Måndagen reste de. Sedan började jag rödja ur min garderob och tisdagen kom snickaren. Nu ha vi ett så nätt rum i ordning, bara nu målaren kommer och sätter på tapeter. Min garderob är på vinden, f.d. läderkontoret, och med flickornas tillhjelp blef den rigtigt snygg. Vi tog och tapetserade den med tidningar, det var ett smetgöra. Men vi kunde bli rena om fingrarna sedan och då gjorde det ju ingenting. Vi hålla fortfarande på med att plocka bär, svarta och röda vinbär och krusbär. Jag har just icke syltat något förut mer än hallon och skall väl ha litet af hvarje. Krusbären äro utmärkt goda nu, jag önskar ni kunde få litet med af dem. Hallonen äro också mycket goda. Ehuru det icke blef så rikligt af dem som vanligt, har vi nog plockat rätt mycket om det skulle räknas ihop alltsammans. Nu hålla vi på att köra råg. Den har icke tagit någon skada af det myckna regnandet som väl var. Man kunde just börja ängslas öfver de starka skurar som kommo i söndagskväll och måndagsmorgon. Vi ha emellertid fått litet vatten i ån och vi skola börja byka i morgon en stor byk. Flickorna ha så mycket kläder, och det måste vara rent till Hedvig skall in till skolan om 14 dagar. Herr Lindeberg har flyttat från Brotorp. Herrarna blefvo osams om David en kväll då de höllo på att äta. Anton har träffat Lindeberg som för närvarande bor hos Granfelt. Han var glad att ha kommit derifrån, oaktat han hade godt kosthåll mm. Men de voro ej att lita på hvarken herrn eller frun och han tyckte det var odrägligt att vara i en persons beständiga sällskap som aldrig var rigtigt nykter men en grobian och grofhuggare i högsta grad. Det har han icke orätt uti, tyckes det mig. Men nu ville Laurenius nödvändigt ha en annan herre. Anton skall fara till staden i morgon och höra efter om han kan få tag i någon som passar. Vet du någon bland dina bekanta. Platsen är nog god, fastän det vill tålamod till, tänker jag. I söndags var det ungdomsbjudning hos Bergmans. Våra flickor voro der, Larson skjutsade dem i trillan. Så trefligt som möjligt såg det ut när de reste. Det hade varit dubbelt så många herrar som damer, så det hade varit godt om dansa för dem. Kl. 4 kommo de hem, de hade ätit ofantligt mycket körsbär der. Jag har haft bref från Lydia Ericson. Det är hon som är förlofvad med en prest i Småland, glad och lycklig deröfver förstås. Jag har skrifvit och gratulerat henne i dag. Jag har just egnat denna dag till brefskrifning, emellanåt jag sköter mina andra många sysslor. Jag hade i dag bref från Nils. Han hoppas ni snart skola komma till honom, men säger sig vara frisk och rask. Det är verkligen otur att det skall regna första tiden ni komma till Hjelmarsberg. Det har bestämt händt flera gånger. Jag föreställer mig alltid att det stället skall vara minst trefligt i regnväder. Då vill man sitta i ett trefligt rum tillsammans och fördrifva tiden med muntert prat eller ännu bättre rolig och underhållande lektyr, och upplifva sina domnade lifsandar med kaffe-eller thedrickande. Detta om man är tillsammans med sådana menniskor som förstå att sätta värde derpå. Tyvärr kan jag icke få min omgifning att i detta fall rätta sig efter min önskan. De få gå som de villja. Men jag kan åtminstone servera hvad jag vill, och det är ju en fördel. Liljebjörn är på benen igen men går och hostar och vacklar, helst när någon ser och hör honom. Jag skulle önska han hade något annat ställe att komma till. Helsa Alrik och tacka för hans bref. Jag skall skrifva till honom en annan gång då han kommer på sitt nya ställe, om jag får veta adressen. Helsa också hjertligt flickorna D. och var sjelf helsad från oss alla genom syster Johanna. Anton reser till staden om thorsdag.

Jag tycker det är rent otroligt att jag och Karin Englund har bref från 1887 skrivna av två olika personer om samma händelse. Lindeberg skrev till Eric Ericsson på Granbergsdals gård och bad om hjälp att få ut lönen för sista tiden på Brotorp. Han beskriver mycket omständligt trätan vid middagsbordet. Johannes 12-årige son David törs inte ta för sig av maten förrän pappan har tagit. Men pappan äter en annan rätt och har inte tagit för sig av den rätt som David tänker ta av. Alla äter utom David. Då börjar Lindeberg artigt att fråga varför David inte äter och det slutar med att Johannes skriker ”tyst när jag befaller”. Lindeberg går från bordet med ”förlåt mig mitt herrskap” och flyttar nästa dag. Det känns underbart att läsa om en vuxen som på den tiden tog ett barns parti. Lindeberg hade redan före denna händelse så gott som bestämt sig för att flytta ifrån Brotorp, men i alla fall.

Nils junior gästar tydligen Hjälmarsberg och väntar sig att föräldrarna också skall komma dit.

Liljebjörn var inackordering ”av samma sort” som senare på Kil Nordenadler och Tersmeden och ännu senare på Lekeberga greve Posse.

Magnus till Johanna, Svenstorp och Kilsmo den 28 augusti 1887

Kära syster Johanna!
För att bättre lära känna de nordliga delarna af Örebro län i och för väggkartan deröfver, reste jag ut från Svenstorp lördagen den 6 aug. kl. 7 f.m., ledsagad till Kilsmo stn af Sgar (?), Elsa och Märta Uhr. Järnvägsvagnarna voro tämligen tomma så tidigt på morgonen. Vid Halsberg träffades ingeniör Termaenius, som lofvade skaffa mig en karta öfver platsen. Vid Kumla stn erhöll jag sällskap af kyrkoh. Falk och pastor Vilén in till Örebro. I Örebro sökte jag ingeniör O. Tengvall, som bodde trefligt i ett nytt hus vid Östertull. Åtskilliga nyheter i bygnadsväg funnos därborta, bland dom ett par stora hus för den nya döfstumskolan. För öfrigt bråkade en härskara arbetare i den nya kanalen utanför Choisie. På återvägen träffades Anton i dörren til bagare Larsson, och systrarna söktes förgäfves på hotel Svea. Kl. 3 e.m. reste jag till Frövi. Karl Peter Lindberg träffades vid järnvägen vid Ervalla stn. Vid Frövi var mig till möte kyrkoh. Jansson i Näsby, folkskoleinspektör i Örebro läns Vestmanlandsdel. Vi foro en kort väg till hans midt emot Hinseberg härligt belägna prestgård. Eftermiddagen tillbragtes med öfrigt arbete på utsättande af folkskolehusen på kartan, alt under rundligt förplägande af pastorskan, en dotter till förre kyrkoherden i Kil, Bergstedt. Jag låg på prestgården öfver natten och reste följande dag till Lindesberg. Jag plägar annars icke resa på söndagar, men det var denna gång oundvikligt, då prestfolket skulle till Ervalla gård på middag. Den korta resan gick förbi Vedevåg, Sparrarnes hem, som icke på afstånd föreföll så inbjudande, som det kanske är på nära håll. När vi kommo till Linde, ringde det till högmässan, och jag skyndade att taga del i gudstjänsten i den efter branden renoverade kyrkan, som med sina rader af tjocka pelare såg tung ut i det inre. Jag tog plats på orgelläktaren, där orgeln spelades af hr Höglund från Edsberg för fullt hus. Han söker näml. klockartjänsten, men får den icke, såsom jag sedan hörde. Efter gudstjänsten uppsöktes borgmästaren Ingel Bergöö på Brogården och ingeniör Hultman som lofvade hjälpa mig med stadsplanen. Efter en enslig middag på stadshotelet gick jag ut på bekanta och dock nya vägar till Dalkarlshyttan, öfver den gamla bron och en ny järnbana, förbi det nya masugnshuset upp på gårdsplanen, som jag mindes vackrare än den var nu. Farstudörren var stängd, men på kökssidan träffades ett par jungfrur, som förde mig upp för stora trappan till tant Regina Lindberg i det södra förmaket. Hon kände mig icke till utseendet, men vi blefvo snart bekanta och samtalade en stund om nytt och gammalt trots hennes svåra döfhet. Efter en timme gick jag tillbaka, ledsagad af bruksförvaltaren, förbi några vackra villor, som byggts på sluttningen af berget öster om floden, bland hvilka ”Kullen” föreföll mycket inbjudande. Stadens läge är verkligen skönt mellan två sjöar och rätt höga, skogklädda berg. Tunga skyar hängde öfver de vestra bergen och gåfvo färg åt sommaraftonen. Jag ströfvade omkring i stadens nordliga utkanter, tils regnet tvang mig att gå hem. Måndagen d. 9 reste vi vidare på järnvägen norrut. Vi, ty kyrkoh. Jansson kom med tåget från Frövi och följde mig uppåt, i skolärenden. Vägen lopp utmed Rossvalens vackra strand förbi Gusselhytte stn och åtskilliga trefliga bergsmansgårdar samt ett högt, brantstupande berg, traktens stolthet. Vid Storå stn hade vi Guldsmedshyttan framför oss nere i dalen. Vidare passerades Vasselhytte stn, Flögfors kopparhytta och Rällså stn i Ramsbergs socken. Det är en helt annan natur här uppe än nere på Näriketslätten, bara skog och grufbackar, små åkertegar och branta bergsluttningar. I Linde kyrka hörde jag första gången bönen om bergsbrukets välsignande. Vi kommo till Bångbro stn med sina tre masugnar och sin storslagna natur, vidare till Bånghammar, där jag träffade två ynglingar Tham från Kloten. Därifrån var vägen kort in till Nya Kopparberget, dit vi inlupo kl. 12 midd. Vi träffade strax kyrkoh. Hammarström som ledsagade oss omkring bland kopparhyttor och skolhus. Vi besågo kyrkan, ett stort åbäke till bygnad, ful och gammal, med svart sticktak och röda stickväggar, korskyrka med klockstapel. Kyrkogården var vacker med sina lummiga omgifningar. Bredvid låg Abrahamsgård, en större välbygd herrgård, och i närheten denna bergslags tingshus. Efter en enkel middag å Laxbro hotel bjödos vi af platsens f.d. klockare på kaffe, som intogs i en vacker lund uppe på höjden ofvanför hans bostad. Vid stationen träffades Ruhlin, f.d. lärjunge nu en berömd man. Kl. 3 reste vi vidare med järnvägen till Ställdalen, där åter en stationsinspektor helsades som gammal bekant, Sperling Gyllenkrook, fader till många vackra döttrar. Här lemnade vi Frövi-Ludvika-banan och foro med Stora Bergslagsbanan vester ut genom mer än vanligt ödsliga, kärriga, skogiga marker till Bredsjö vackra bruk och stn i Hjulsjö socken. Här och där framskymtade norrut de höga topparna af bergen i Säfsens socken. Vi kommo in i Hellefors socken och till Sikfors bruk och stn, Ugglornas hem, kort därefter till Hellefors stn kl. 7 e.m., målet för denna dagens långa resa. Här stod en droska väntande på oss, och förde oss ett kort vägstycke till prestgården, där fru Magnus Enhörning välkomnade oss på det bästa. Kyrkoherden sjelf var borta på kräftmete med sina barn och kom först hem fram på natten. Redan samma kväll gjorde vi en vandring genom det stora bruket och sågo järnet rinna som glödande ormar i smedjorna. En präktig folkskola, den bästa i distriktet, fröjdade min ledsagares hjärta. Först morgonen därpå träffades Magnus E., liten, stark och vacker, hurtig och hjärtevänlig. Efter åtskilliga utflygtsplaner bestämde vi oss för att bestiga den en mil norrut belägna Silfverknuten. Detta är en 383 m. hög bergstopp, hvarifrån man ser hela Hellefors socken jämte stycken af Säfsen och Gåsborn. En annan hög topp eller rygg i socknen är Saxeknuten, som reser sig midt för prestgårdens farstutrappa på 2 mils afstånd, hög och ståtlig. Vid Silfverknuten skildes jag från den trogne reskamraten, folkskoleinspektören, som nu begaf sig ensam ut på ensliga vägar för att leta upp sina skolhus. Jag for strax efter middagen på järnväg till Grythyttan. Innan jag lemnar prestgården i Hellefors bör jag nämna, att Agnes E. var där på besök och stundom gjorde badresor till Loka. Grythyttan är en tämligen stor kyrkby, men har ingenting lockande i sitt läge. Största gården beboddes af två bröder Henriksson, af hvilka den ene var kommunens ordförande. Jag besökte dem och fick löfte om en karta öfver platsen. Dagen därpå, onsdagen d. 11, fortsattes resan på järnväg till Loka stn, en helt kort bit. Stationen ligger alldeles på gränsen till Värmland, ej långt från Skarphyttan, Höögs hemort. Där mötte en vagn från Rockesholm. Vädret var något regnigt, men störde ej nöjet att färdas fram utmed älfven Trösan, som bildar en mycket djup dalgång mellan 1000 fots höga bergsluttningar. Här ligger Loka brunn ensligt och dystert, det var fint och putsadt men föreföll folktomt. Vi sträfvade omsider uppför en halfmilsbacke på östra sidan och kommo upp på platån mellan Trösan och Svartälfven. Där ligger Flosjötorp och där lärer gamle patron L. ännu med intresse följa världens gång. En ny järnväg bygges här mellan Karlsdal och Grythyttan och har nästan alldeles förstört landsvägen. Kl. 3 kom jag fram till Rockesholm, som har en stor, vackert belägen hufvudbygnad med härlig utsigt. Karl Peter var borta på auktionen vid Hammarby, men frun tog väl emot främlingen. Här var fullt med barn, gäster och kontorister. Torsdagmorgon kl. ½ 6 reste jag åter i samma ekipage en lång och enslig skogsväg till Karlsdal och vidare till Kortfors stn på Nora-Karlskoga-banan. Här träffades den från Nora kommande Karl Peter ett ögonblick. Han for nu hem med min skjuts och jag for med tåget till Nora. Vägen går förbi Vikers grufvor, som icke företedde någon liflighet, och utmed sjön Vikerns vackra strand till Gyttorp och så till Nora. Där uppsökte jag rådman J. Johansson, som blef en god och intresserad vägvisare. Bland annat visade han Noraboarnas stolthet, den nya och mycket vackra kyrkan, som i sitt inre är synnerligen stilfull. Det bästa var kanske orgeln, hvarpå orgelnisten direktören oss till ära spelade Karl XVs begrafningsmarsch. Äfven Nora är en liten mycket treflig stad med nätta, trädgårdsomgifna hus. Sjön utanför är rätt stor och några vackra egendomar, såsom Hagby, Hitorp, m.fl. ligga i omgifningarna. Men kl. 4 em. satt jag åter i min järnvägskupé på väg tillbaka till Kortfors och vidare till Granbergsdal och Bofors, dit vi anlände i skymningen. Bofors hotel, ett mycket trefligt litet hotel med god husmanskost och goda pris, blef mitt stamhåll under hela fredagen. Jag besökte herrgården och det stora bruket, träffade disponenterna Danielsson och Kjellberg, följdes af den förre halfvägs till Karlskoga kyrkby, fick folkskolehusen i Karlskoga insatta på en karta af sjelfa herr Anders Eriksson på Bohult. I Kyrkbyn blef jag visad till platsens företagsammaste man, hr Bartoldy, som förde mig vida omkring och som slutligen letade reda på en ung ingeniör, som åtog sig rita en karta öfver kyrkbyn och Bofors och därmed var mitt ärende här uträttadt. På aftonen gjorde jag en spatsertur till Björkborn. Vid återkomsten, liksom morgonen därpå, tittade jag nog efter en skjuts från Knista, men såg ingen. Det var för dyrt att resa med skjuts till Lekeberga och till Vretstorp. Det var med saknad jag satte mig på tåget, som öfver Karlskoga, Laxå, Halsberg och Kilsmo förde mig hem igen kl. 6 e.m. Detta till förklaring, hvarför I på lördagseftermiddagen väntade mig förgäfves. Helsa Anton och systrarna, äfven Emma Sillén från din tillgifna broder Magnus Rh. Var god lemna Anton närslutna kr. 30. Vi resa d. 30 dennes till Stockholm.

Regina Lindberg är en syster till Adam, Carl och Lars Lindberg. Lindbergarna har länge ägt delar av Dalkarlshyttan.

Adams son Carl-Petter är gift med sin kusin, Carls dotter Johanna Lindberg, och är patron på Rockesholm. Carl och senare hans son Carl Carlsson Lindberg är patron på Karlsdal.

Stina till Maria, Kil den 12 september 1887

Kära syster Maria!
Mycken tack för ditt sista trefliga bref. Det var roligt höra om Enhörningska bröllopet och allt annat. Johanna var här och talte om att du skrifvit till henne om Alrik och Tidö. Det skall intressera oss att läsa. Vi skicka nu med Hilda litet äpplen, torra och färska, måtte de komma väl fram. Våra göromål tycks gå ut på att rusta ut folk. Först reste ni. Så var det Gerda. Hon kom då snart tillbaka, men det var ändå att ställa i ordning alla hennes kläder, tvätta och sy. Så kom Johns ganska vidlyftiga utstyrsel med skjortsömnad, stickning, kläder, skodon, sängkläder och allt. Nu är det Ulla Hansen. Hon bråkar ständigt och vi få ingen ro förr än hon är i väg. Nu tvättas, men det får nog göras en gång till om hon får råda. Vi rusta ut henne med sann tillfredsställelse. Sist kommer Sofi, det blir rätt mycket att göra innan hon blir färdig att resa. Vi hade en liten bjudning för grannfruarna. Det ser litet tafatt ut att ej någon gång bjuda, då man många gånger bjudes. Det var ingenting att bjuda på och man känner sig litet orolig då det kommer en hop svartklädda dugtiga matfruar, men de få taga som man hafver. Ebba var också här. Ulla sätter allt hennes tålamod på hårda prof. Måtte de ej råka oense innan vi få dit Ulla. Det är synd om Ebba i alla fall. Ulla börjar bli rigtigt konstig. Nog är det tur för oss att komma undan. Emma Sillén har rest till Karlskoga, jag vet ej hur länge hon stannar borta. Jag har varit till Wärnsta ett par dagar, men det var just litet förfeladt. Frun var sjuk och då var nog bra jag var der. När hon så blef frisk och orkade vara uppe, måste jag resa hem. Hon blef förargad. De kunna aldrig tänka att man har mycket att verkställa tidtals. En annan gång då jag kunde ha tid, bär det ej åt för dem. Eller de ha ej nog mycket mat. Det låter verkligen löjligt, men så var det verkligen en gång. Jag vet ej hvilket man skall känna sig, smickrad eller stött. Jag är ingendera. Det har varit så vackert här på hösten. Man anser hvarje dag som den sista vackra, och vill derföre se den så mycket som möjligt. Hvad annat nytt i trakten. Den stackars sömmerskans hastiga död osv, kan du få höra af de resande om du hinner tala vid dem. Måste nu resa bort med korgen. Många helsningar från oss genom syster Stina. John längtar nog hem. Han blir allt mycket glad om han får kragarna, de behöfvas så väl.

Enhörningska bröllopet är det mellan Jenny och Oscar, som vi nyligen träffat i Stockholm.

Alrik vistades hösten 1887 och våren 1888 på Tidö för att läsa med barnen till avlidna P.O.Treschow och hans hustru Johanna Sophie Gripenstedt.

Stina till Maria, Kil den 13 oktober 1887

Käraste syster Maria!
Du kan väl tycka jag är besynnerlig som ej skrifver, då jag har så många anledningar dertill. Hjertligt tack emellertid för den vackra duken du skickade med Nils. Att du skulle kosta på så mycket på det vackra tyget, gör oss just ondt. Mycket lyckad är den i alla fall. Tack tack än en gång. Tack äfven för kragarna och allt åt John samt det myckna sockret åt oss. Det var ej meningen du skulle göra så stor bekostning, det kan du väl förstå. Det var mycket roligt att träffa Drakenbergarna i Örebro. Vi hade rigtigt en treflig stund vid det sköna kaffebordet. Vi tycka alltid det är skada att vi bo så långt från hvarandra. Det vore så roligt att litet oftare få råkas. Vi hafva haft brådtom en tid, mer än vanligt, att rusta ut Sofi. Nu har hon redan varit borta en hel vicka, och brådtom hafva vi ändå, men det är ”årsens tid”. Det skall blifva roligt höra huru Sofi kan få det i Stockholm, ännu har hon ej skrifvit. Det kommer nog att gå till mycket penningar, men det är ej godt lära ett yrke annars. Vi hafva ej råd betala Magnus något. Det kan rakt icke hjelpas. De få lof ha henne der ändå med litet understöd, som just ej är att tala något om. De ha det bättre än vi i alla fall. Det tröstar jag mig med. Höstarna äro alltid bekymmersamma, ty förlagen för arbetet måste då ut. I år är det så mycket värre, då vi måst sätta ned kalken så mycket och ändå sålt så litet mot förr om åren. Det är så tomt på folk här nu. Vi äro endast 4 personer inne. I köket ingen förminskning ännu. Ulla Hansen flyttade som sagt. Och bra godt var det. Nu har det varit fredligt och lungt alltsedan. Det går ännu ingen dag, som vi ej med glädje tänka på att hon är borta. Vi ha nu fått i ordning på rummen efter henne. Mammas rum börjar man nästan känna igen. Den lilla låga stolen vid brasan ej att förglömma. Jag kände inget lugn för mamma så länge Ulla huserade på hennes rum. Mamma kunde aldrig med det där folket och tog aldrig någon notis om dem. Hon visste bättre än vi. Gerda skall gå och läsa i vår tillsammans med Rakel Watz. Vi hoppas det skall vara bra. Hon får mera sysselsättning och passande sällskap. Sen är ej värdt hon är qvar här längre. Vi kunde då taga en annan och kunde kanske få en trefligare och lugnare än Gerda. Nu en tid hafva de dock varit ganska bra. Vi fingo nyss höra något så ledsamt. Att Ekströms från Qvistbro som voro här i går, kört omkull på hemvägen, något skadat sig och vagnen i spillror. Hästen hade kommit i sken vid Sanna, och olyckan skedde i Sannabacken. Så snart möjligt måste jag resa dit och höra hur det är. Kolmörkt och smutsigt som det nu är, var det ju förskräckligt att råka ut för ett sådant missöde. De voro här en kort stund, men kommo ej förr än det var skymning, så de kunde ej hinna härifrån förr än mörkret. Lykta hade de, men hästen var troligen ovan dervid. De erbjödo mig ett stort arbete, en altarduk till Qvistbro kyrka. Gamla fru Wikander hade skänkt 20 kr till en ny spets. Nu är frågan om jag kan förfärdiga en sådan, 2 al bred aldra minst, för det priset. Det är förfärligt ondt om tid, men jag ville ej gerna afstå från arbetet. Dels om det vore någon förtjenst, dels derföre att jag ville folk skulle veta hvar sådana arbeten kunde tillverkas. Vi hade just behöft sy litet åt oss, det är rigtigt skralt med vårt klädförråd. Johanna arbetar förskräckligt på sina stora gardiner. Fortfärdig är hon i alla fall, men nu är det rigtigt märkvärdigt att se henne sköta nålen. Vi hålla på att sätta in fönster. I går var det här på kontorsrummen. I dag skall jag taga ihop med våra rum. Får derföre ej skrifva längre. Jag måste ändå tala om att Emma Sillén allt lagt sig till med fruns granna vinterkappa. Det hjelpte ej alla goda råd du gaf henne. Hon har en stark begärelse efter de der granna kläderna. Jag fick förtroende att ändra kappan. Det är ej så lätt från mindre till större, men lyckades temligen bra. Hon skulle aldrig brytt sig om det der. Det gör ej godt på något håll. Emma borde vara försigtigare med sådana der saker. Erikssons se det ej med blida ögon, det har hon sjelf sagt. Nu äro ni väl i ordning för vintern hos eder. Det är en hel mängd tråkiga göromål som ni ej veta af i staden. Innanfönsterna ha ni dock. Båda våra pigor skola flytta, så vi stöka dugtigt, skulle rifva potatis i dag. Köksan är så morsk, så syster Anna blir just rädd att vara med i spisen, men gläder sig åt att det ej räcker länge. Murare hafva vi haft, men han slutade naturligtvis ej på en gång, utan kommer igen och smetar ett tag till. Så få vi slagt och allt möjligt. Det är nog bra förstås, men inte är det godt hinna sy altardukar. Snöslask är det, så att väder och väglag är bra otrefligt. För 2 år sedan hade vi bouppteckningen att tänka på vid det här laget. Det var förfärligt både svårt och ledsamt. Hur dant det är, har det dock ofta varit värre, då man tänker på saken. Rickards kommer och vill mäta all säd till qvarnen. Många helsningar från oss till eder. Din tacksamma syster Stina.

Johanna till Maria, Lekeberga den 17 oktober 1887

Käraste syster Maria!
Det är så förfärligt länge sedan jag skref till dig. Jag har ämnat göra det snart sagt hvarje dag, men ständigt blifvit hindrad derifrån af än ett än ett annat. Ty fastän vi icke hushålla för studenter, är min tid upptagen från morgon till kväll så här på hösten. Så höll jag på att vända min ullklädning midt ibland allt annat, och då skulle jag ha den färdig under veckan. Så der går det den ena veckan efter den andra. Det är ju godt att man har något att göra, tiden går så fort att man tycker sig hinna ingenting ändå. Nu skall jag tacka dig så ofantligt mycket för allt det besvär och kostnad du säkert haft att skaffa mig alla dessa blommor, som var så mycket att jag blef rigtigt förvånad då vi plockade upp dem ur sin lår. De äro ännu icke satta på den plats de skola vara men stå nedslagna i jord i godt förvar så länge. Ännu en gång tusen tack derför. Jag är för närvarande just illa mående. Har ådragit mig under den här kalla veckan en stark snufva och hufvudverk. Men det går väl öfver om ett par dagar. Anton och jag voro bjudna till Kil i går på middag. De hade slagtat ett par rara ankungar som vi skulle få smaka på. Då vi kommo dit voro systrarna alldeles ensamma. De andra flickorna hade blifvit hemtade till Riseberga. Det var en rigtigt nätt middag åt oss fyra. God också, bara jag hade kunnat njuta något af den. Sedan togo vi oss en middagslur, vi fruntimmer der uppe och Anton der nere. Men han hade sällskap af Tim, så hans hvila blef icke så ostörd just. Då vi skulle till med kaffet kom fröken Wåhlin så trifligt gåendes och blef mycket välkomnad. Så språkade vi en stund till, och så reste vi hem i skymningen. Hedvigs-dagen voro vi hos Hellmans, alla de vanliga grannarna, så när som på Kjellmans. Der var rysligt kallt först vi kommo, så vi just litet smått skallrade med tänderna och något hvar afundades fru Watz, som mycket belåten kom med en nystickad långschal omkring sig. Men efter starkt kaffe med mycket doppebröd, och så slutligen lampor och ljus, blef det bättre. Vi hade i alla fall rigtigt trefligt. Herr Liljebjörn och Emma Sillén företog i fredags sin resa till Skogaholm. Emma mycket prydligt utrustad med ”fruns” kappa, som Stina sytt om åt henne, sin röda klänning och andra rara småsaker hon plockat ihop. Mycket nöjd och belåten var hon att få resa bort litet. Hon har varit till Karlskoga i höst också på en 3–4 dagar. De ha nu ingen herre der i huset, det tycks gå lika bra. En bokhållare från Granbergsdaln kommer dit ibland och ställer med böckerna. Så har vi varit vid Sanna-marken och druckit kaffe hos fröken Våhlin flera stycken fruar och flickor. Den dagen var det ovanligtvis utmärkt vackert väder, nästan sommar. Men nu är det annat. Vi ha haft en vecka med så kallt och otrefligt väder, att alla gått och jemrat sig nästan. Det har kommit så tidigt. Alla blad sitta ju nästan på träden ännu, och det såg rätt egendomligt ut när det var snö på dem. Vi hade inne allt ifrån trädgården så när som på kåln, hvilken står ute ännu. Vi skola i morgon hemta en flicka hit, en fröken Petersson från Råå. Fru Kjellman har förordat henne så mycket och rigtigt öfvertalat oss att taga henne. Få nu se huru dermed kommer att gå. Det ginge nog bra om vi vore qvitt bondflickan som skall lära sig blifva herrskap, den grufvar jag mig mest för. Jag förmodar Anton inte vill släppa henne från sig. Annars kunde det nog hända att de ville ha henne vid Kil. Nu tycker jag det är så ojemt att ha 3 flickor. Det blir alltid en öfver. De skola emellertid bo på vindsrummen. Det kanske kommer att gå bättre än jag tror, men nog grufvar jag mig för det kommande året. Men så tänker jag på, att det kanske skall köpas både foder åt kreaturen tillika med allt annat. Och då är det väl bra ha något att komma med. Husförhör skola vi hålla i år hos oss, då blir det alltid en kostnad. Men stort hushåll blifva vi emot föregående år, då vi bara voro 4 inne vid bordet. Nästan det värsta är, då man skall resa bort någonstans. Och har man flickor till inackorderingar, måste de väl roas litet också. Jag håller på med mitt stora arbete åt fru Dickson emellanåt och finner det roligast af allt att göra. Men ännu har jag ingen dag fått hålla på dermed. Stina har åtagit sig att tillverka en spets till en altarduk i Kvistbro kyrka och skall till att knyta och trä hon också nu. Anton har herr Lindeberg här i dag som hjelper sig med böcker att se igenom. Men han håller sjelf på med att hugga ved och elda i rummen der flickan skall bo. I morgon blir min tur att ställa i ordning der på bästa vis. Skulle du tycka dig villja ha mera äpplen, så har jag en påse afsedd för din räkning, som går an att skicka med Sven K. då han reser. Vi torka litet för varje kokning nästan. Icke är det en halftunna i taget, som Krikortzarna brukar. Men så ha vi endast varit Anton som skalat och Anna Norström och jag som tagit ur äpplena, så det kan icke bli så mycket åt gången. Nu är kaffedags, hvarför det är så godt afsluta brefvet med hjertliga helsningar från Anton och mig till Nils och gossarna. Din syster Johanna.

Kjellmans är kronolänsmannen Malcolm med hustru Lydia, föräldrar till Helena Ekelund och boende i Knista by.

Fortsätt till nästa del, 1888–1895
Till bokens start