Till bokens start

Elisif till Maria, Stockholm den 17 januari 1912

… Jag börjar nu längta alldeles förskräckligt att få komma ned till Närke på några dar och andas annan luft …

Fanny till Maria, Stockholm den 26 januari 1912

… Ja, systrarna på Kil de hafva väl ock ålderskrämpor men låtsas ej mycket om dem och kunna röra sig ehuru Sophie haltar litet. Värst är det väl med gamla Karin, hon har nog mycket ondt i sin fot och har väl ett mera sorgbundet lynne. Nu hafva de unga i alla fall fått ärfva, så att hon behöfver ej sörja för deras framtid. Hälsa alla de dina från den fula Fanny Roth …

Fanny till Maria, Stockholm den 27 februari 1912

… Ännu ser jag så anskrämlig ut att jag kan ”skrämma hästar att skena”. Likvisst är det precis tre månader sedan operationen skedde. Jag nästan betviflar att jag blir skaplig någonsin, det gäller att vara glad ändå. Jag har ju intet sår nu och inga plågor. Du har väl bra trefligt af de små barnen. Om de ock trötta en gammal människa, så är det ändå rart med barn i huset. Huru långtråkigt blir det ej med bara gamla förståndiga människor. På Maria-dagen komma väl Kila-borna. Märkvärdigt att de ännu äro så pass krya vid sina år och alltid glada och vid godt humeur …

Göteborgs-Ida till Maria, Göteborg den 28 februari 1912

… Af Anna Schult har jag hört att Elisif och Elin varit nere på besök på Lekeberga, och detta var ju ömsesidig glädje … Så ledsamt att Tante ej får behålla sin goda hjälparinna. Mita undrade om jag visste någon, men ack, inga vilja till landet, utan tvärtom, landtflickor skola till staden … Ja det är sant, i morgon är det ju tre Marior som fira sin namnsdag på Lekeberga, mina bästa hälsningar till dem alla tre! Det blir väl storartad fest, och alla Kilare komma och hjälpa till, hälsa dem alla från mig! Hälsa äfven lilla Kerstin och tacka för hennes bref som gladde mig mycket …

Bertil till Maria, Stockholm den 27 mars 1912

… Vill ni jag skall komma ned till påsk …

Bertil till Maria, Stockholm den 20 april 1912

… Mycken tack för sammanvaron i påskas, det var roligt att se hur duktig mamma var, hoppas att det kommer att fortfara … Tåget blef försenat så att jag fick stanna öfver 4 timmar uti Örebro och hade tillfälle helsa på både hos Lilli och tant Hofsten …

Hagelstena-Ida till Maria, Norsholm den 12 maj 1912

… Jag hoppas Louise snart skall bli kry och lugn igen, då hon nu får komma till Lekeberga, der hon trifs så bra o hon får hvila för nerverna o slipper se främmande menniskor. Det skall göra henne godt att arbeta i trädgården o hjelpa faster o Mita med hvarjehanda … Det är lugnt att veta att hon får komma till det vackra Lekeberga …

Nils till Mita, Äppelviken den 14 maj 1912

… Kronor 50, af hvilka 25 är för mammas inackordering och de återstående 25 torde Du vara god öfverlemna till Mamma …

Bertil till Maria, Stockholm den 24 maj 1912

… Nu är det bestämt att jag skall få min ledighet den 17 juni till den 1 juli så jag kommer snart ner till er … Hos Johnses hör jag att det förestår tillökning i familjen, istället för de två inackorderade herrarna. Hvart skola de nu ta vägen? Anna är förtviflad och vet ej hvar hon skall placera honom, och själf lär han väl ej tänka på saken, det blir nog tomt för stället att bli af med sina kavaljerer …

Göteborgs-Ida till Maria, Göteborg den 12 juni 1912

… Roligt var att se den snälle Bertil se så kry och rödkindad ut, och han sade äfven att han aldrig känt sig så frisk, men Tante får väl själf se honom då han i Midsommar kommer till Lekeberga …

Bertil till Maria, Stockholm den 13 juni 1912

… Jag har träffat Ingrid Wetter som varit här för att handla till prinsen skall komma …

Det var hertigen av Närke, prins Eugen, som ville övernatta på Bärsta i samband med festligheterna på Riseberga. Carl och Ingrid fick åka med i prinsens bil, och han skrev i gästboken.

Elisif till Maria, Stockholm den 13 juni 1912

… Det vore mycket roligt om mamma kunde få komma ned litet. Vi hoppas ju därpå, om hon nu blott kan få något sällskap. Jag skulle i alla fall hämta henne i augusti. Jag kommer ju alltid ned i början av augusti, men nu tänkte jag även komma ned litet i november om ni tillåta. Jag har skrivit till Sara och hoppas att de ej riva köksflygeln, utan att man skall få hyra där ett annat år när herrarna är borta …

Bertil till Mita och Sten, Stockholm den 5 juli 1912

… Mycken tack för all vänlighet under min vistelse hos eder …

Lisa till Marianne, Lekeberga den 7 juli 1912

Kära lilla Mamma!
Tack snälla Mamma för kortet som jag fick för så längesen. Jag skulle väl ha skrivit förr men jag är vanligtvis upptagen hela da'n och på kvällen gå vi ut och promenera en stund och efter detta är jag ganska trött. Mamma må tro att jag arbetat väldeliga den här veckan, ja, jag kan inte säga hela veckan, utan isynnerhet onsdag och torsdag ty då hade vi byk här. Jag var med båda dagarna, det var ganska roligt, men jag kände mig bra trött efteråt. Nu har jag vilat mig fredag och lördag så att nu känner jag mig lika stark igen. Ja, här får jag göra litet av varje. En dag bakade jag småbröd och lite vetebröd en annan dag lagade jag middagen nästan alldeles själv och jag fick beröm för mina fläskpannkakor, vilket förstås gladde mej. Jag håller just nu på med att lära mej väva det är väldigt roligt.

Ja, nu äro de där hembygdskurserna slut, de slutade midsommardagen med fest vid Riseberga. Dit voro vi allesammans från Lekeberga och vi hade väldigt skojigt. Vid Kil har jag varit två gånger. Första gången voro Elsa D. och jag dit. Andra gången var i går då tant Mita, farbror Sten och jag voro där. De mådde alla bra där undantagsvis morbror som hade tandvärk. Nisse har nog väldigt roligt vid Kil han har vuxit och blivit så stor. Frisk och duktig ser han ut att vara. Karin Roth och Stig Drakenberg äro nere i Skåne vid Skelderviken för att bada och sköta sig. Karin är visst ganska klen. Vid Kil är det så omändrat. Häcken runt gården är nedhuggen så att det ser så kalt ut. Morbror har skaffat sig en liten pudel som heter Topsy. Här vid Lekeberga har dom också en hund men det är en slags råtthund han heter Kim. I dag har det varit främmande här, greve och grevinnan Kalling tror jag att dom hette. De bo uppe vid Svenshyttan. I nästa vecka blir det mycket främmande här då komma nämligen tant Maria och Sigrid Drakenberg och farbror Alrik. Tant Maria fyller den 16de 80 år och det skall då, om tant Maria inte blir sämre, bli bjudning här … Jag behöver förfärligt väl några förkläden till och jag undrar då om jag skall köpa tyg här nere och sy åt mig eller om mamma gör det och skickar mig istället, i så fall vill jag ha mörka. Tant Gerda D. och tant Louise och förövrigt allesammans hälsa så mycket. Många hälsningar från Mammas tillgivna Lisa.

Maria är andra hustru till och änka efter Nils Adalriks kusin Adolf Drakenberg och Sigrid är deras gemensamma dotter.

Kommer ni ihåg Greta Danielsson? Hon bodde i Binninge när mamma Sigrid bodde på Backa, och de umgicks en hel del. Hennes syster hade sonen Anders, som blev deckarförfattaren Anders Jonasson. Han var ibland på somrarna med sin mormor på Kil. Det finns några foton på dem i ”barna Starbäcks” fotoalbum. Elsa D. och tant Gerda D. som nämns i ovanstående brev, var Gretas syster och mamma. Greta Danielsson var alltså ännu en av mamma Sigrids vänner, som funnits med ända sedan Gamla-Kil-tiden.

Bertil till Maria, Stockholm den 15 juli 1912

… De bästa gratulationer på födelsedagen och ett hjertligt tack för allt mamma har varit för mig och vårt hem. All den kärlek allt det arbete och det tålamod mamma visat kommer att stå som det bästa och käraste minnet för lifvet, ännu en gång tack för allt. Hoppas att mamma någotsånär kry måtte få fira dagen och det ej bli för tröttsamt. Det vore bra mycket roligare att som Nils och Alrik få resa ner och själf få framföra mina gratulationer … I dag har det varit väldigt varmt så jag antar Nils och Alrik har det tjyvtjockt på tåget och jag tänker ni äfven hos er. Sten är väl nu i farten med höet, det torkar väl så fort som det gärna är möjligt …

Bertil till Maria, Stockholm den 1 augusti 1912

… Tante Maria och Sigrid telefonerade i går och voro äfven de mycket nöjda med sin vistelse hos er …

Alrik till Maria, Härnösand den 6 augusti 1912

… Mamma tackade mig när jag for, för allt, men hvad är det jag har gjort för mamma, mot hvad mamma gjort för mig, så nog kan mamma vara förvissad om, att mammas bild städse skall bevaras i mitt hjertas innersta såsom den vackraste o ädlaste jag råkat i mitt lif. Under förhoppning att än länge få ha mamma hos oss tecknar jag mammas älskade son Alrik …

Alrik till Mita, Härnösand den 6 augusti 1912

… Härmed endast några rader för att tacka dig och Sten för min långa angenäma vistelse i Edert trefna hem. Jag trifs alltid godt på Lekeberga, och denna gång var det ju särdeles fördelaktigt med den härliga sommaren och allt var ju i öfrigt så bra, bara mamma också hade varit kry, men det är ju naturens gång, att de kära gamla skall så småningom gå ifrån oss, så man måste ju vara beredd på det värsta och ändå bära det med jämnmod …

Bertil till Maria, Stockholm den 10 augusti 1912

… Nu ha ni väl snart Elisif hos er och det blir väl trefligt, om hon är talandes af sig, hon har nog haft det gassigt der nere vid västkusten …

Nils till Maria, Äppelviken den 19 augusti 1912

… Det smärtar mig outsägligt höra, att Mamma är sämre så pass att sängen måst intagas. Jag hoppas innerligt att krafterna måtte återkomma och att plågorna ej måtte vara för svåra. Må Gud vara med Mamma …

Elisif till Maria, Stockholm den 28 augusti 1912

… Hvad faster Sophies hitkomst angår, skulle Bertil tala med Anna Schult. Det är ej skäl att hon kommer förrän hon kan få bo där, ty det är alldeles för långt för henne att bo på Kungsholmen och gå emellan. Faster lät själv mest hågad för att dröja litet … Mamma tycker det är mycket roligt att faster Sophie skall komma. Jag undrar om John menar att jag skall betala resan …

Sofie till Anna, Stockholm den 8 september 1912

… Jag sitter nu här i Stockholm och har i dag kommit från Norrviken der flickorna Krikortz bo. Det var roligt se hvar de bodde och träffa dem, jag var der ett par dagar. Nu måste jag komma hit igen. Vi är bjudna till Elisif på middag, alla Drakenbergs och jag. Då jag först kom hit på morgonen kom Elisif och hemtade mig till Sofiahemmet att helsa på Fanny. Det var på tisdagen. Der stannade jag till fredagen. De har mycket trefligt der. Hos Liljefors har jag varit. Då jag reste hem följde Jerker mig till Sofiahemmet. Det skulle blifva stor illumination på Stadion som ligger straxt bredvid Sofiahemmet. Elin, Bertil, Jerker och jag voro och sågo på ett storartat fyrvärkeri. Jag undrar om du är vid Lekeberga och om ni syltar lingon. Vi voro till professor Théels i går på middag, det var ganska fint och trefligt …

Alrik till Maria, Härnösand den 9 september 1912

… Jag skall nu skrifva till Sten i och för bröllopsdagen. Det är nu nio år sedan vi hade vår lilla tillställning hemma i vår lilla och trånga, men dock så trefliga, våning i femman, och så det stora, och som jag tyckte lyckade, kalaset på W6. Åren ha minsann ej gått oss alla oförmärkt förbi, men för mamma ha de dock varit mest kännbara. Det är ju så verldens gång, men ej är mamma så till åren, att ej mamma ännu kunde fått vara pigg och kry bland oss, om ej de svåra lungkatarrerna/lunginflammationerna kommit, ty nog är det de som brutit krafterna. Vi må väl dock hoppas mamma ännu måtte ha mycket lefnadsmod och motståndskraft kvar …

Alrik till Maria, Härnösand den 11 september 1912

… Det var ledsamt höra att lilla Maja skulle gå och få difteri. Man får väl dock hoppas, som Sten skref, att den tycks vara af lindrig art o att den måtte så få fortfara och det ej behöfva dröja alltför länge, innan familjen kan bli samlad igen …

Bertil till Maria, Stockholm den 11 september 1912

… Moster Sofi roar sig allt hvad hon hinner. De första dagarna bodde hon hos tante Fanny och så var hon några dagar hos Krikortsarna. På söndagen voro vi hos Théels på middag, Hjalmar var hemma och vid godt humör. I måndags voro damerna på biograf och såg olympiska spelen. På tisdagen var moster åter på Solhem och på aftonen hemma hos tante Maria och Sigrid. De voro så vänliga och språksamma så moster tyckte det var riktigt roligt att få komma dit … Det var bra roligt att få mammas egenhändiga skrifvelse …

Anna till Maria, Kil den 11 september 1912

… Här sänder jag Sofies bref som jag fick i går. Jag kan väl tro du fått bref från Stockholm som innehåller mera än det. Men jag sänder det ändå. John var i Örebro i lördags o alla 3 barnen som fingo bese menageriet och funno de aporna roligast. De stora djuren, lejon o tigrar, funno de små och ej så fruktansvärda som de hafva rykte om. John har i dag ryckt rofvor. Kan hvarken plöja eller köra hafre. Jag vet nog att Brotorpsbron står under reparation, men den skall ju bli färdig på fredagen, så det kommer nog gå bra att komma öfver ån. Mattis har skrifvit och vill ha vår Ester och hon tog vid med stor förtjusning …

Fanny till Sophie, Stockholm den 14 september 1912

Kära lilla syster Sophie!
Jag är orolig, ty jag har ej hört ett enda ord hur det gick för dig vid din hemresa? Elisif sade att hon polleterade dina saker ända till Fjugesta, och att du ej behöfde byta tåg på vägen. Men i alla fall så är jag ej lugn. Jag tycker att det är så roligt att du har varit här på Solhemmet och sett huru jag har det precis. Det var nog en treflig utflykt för dig och godt att du är så hurtig och frisk vid din ålder, att du kan göra en så pass lång resa. Tala om för gamla Karin att i söndags var Ansgar här o spelade. Huru är det med Sara? Jag hoppas att hon är kry, ty hon brukar visst vara det under sådana omständigheter. Jag undrar på att ”herrarna” ej få vara qvar, ty pengar är ju i alla fall bra att ha, och inkomst är det väl att ha dem … I går var Maria och Sigrid här och sade att Anna var hela tiden vid Lekeberga ty Maria var grufligt dålig. Kära du, skrif ändtligen till mig så fort som möjligt, att jag blir litet mera lugn. Eller kanske Anna har bättre tid att skrifva. Nog förstår jag att Maria är utan hopp, men jag tänker ju med oro på om hon har stora plågor … Jag tycker det är så roligt att du har varit hos Krikortzarna och Ekströms. Maria och Sigrid voro mycket glada åt att du kom till dem … Hälsa hjärtligt till Maria och Lekebergarne för öfrigt, jag kan ej skrifva direkt till henne, ty hon kanske är för klen att läsa mitt bref. Stackars syster Maria att ligga så illa sjuk och se att svullnaden tilltar. Det gjorde ju också Magnus. Och en gång, kanske snart nog, ligga vi också där i samma nöd. Gud hjälpe oss att icke plågorna må bli för svåra. Många dö ju så lätt. Du kan förstå att jag skall vara mycket orolig. Hälsa Karin mycket och Kilarna från tillgifna syster Fanny.

Alrik till Maria, Härnösand den 17 september 1912

… Af Elin hörde jag också, att moster Sofi varit i Stockholm och mottagit och aflagt besök i massor, så hon har nog mycket att berätta när hon kommer hem igen. Det skall allt vara bra uppiggande för henne att få komma ut så der ett litet slag. Moster Anna sätter visst mindre värde derpå. Elisif har jag nyligen talt med per telefon och tyckte hon moster var pigg och road värre, mycket uppkryande hade det också varit för Tante Fanny …

Lisa till Marianne, Lekeberga den 20 september 1912

… Mycken tack för brevet och för det som mamma skickade mig… Förklädet var trevligt men jag skulle hellre velat haft två mindre, ty mina förkläden, som jag har äro ganska dåliga, men sak samma, jag är än så länge nöjd med det jag har. Mina kläder för övrigt är det ju skapligt ställt med. Den rutiga klädningen har jag haft mycken nytta av, jag har haft den varenda söndag hitintills, men nu tycker jag, att jag inte längre kan ha den som söndagsklädning förrän den blir tvättad, men det skall jag väl inte göra än på länge, ty nu skall jag ha den till vardags en längre tid. Strumpor är det ganska dåligt med, jag skulle så väl behöva ett par nya. Min kovan är nu nästan slut och jag skulle därför bli mycket glad om mamma så snart som möjligt ville skicka mig något. Jag kan då giva Nisse en slant. Ja, här var det främmande i tisdags på tant Marias åttioårsdag. Här har det förresten varit kafferep en längre tid. Det började på lördagen då var det tant Louises 50-årsdag. På morgonen voro Kerstin och Maja utklädda med blåklintkransar i håret och vita klädningar och de bjödo tant under sång kaffe på sängen. Mamma kan inte tro så söta de var. Den blå färgen mot det ljusa lockhåret … På måndagen kom det främmande hit nämligen farbror Alrik, tant Maria och Sigrid D. De båda sistnämnda hälsa mamma så rysligt mycket. Tisdageftermiddag voro Kilarna här, till dem räknas också tant Elin och farbror Nils som är där för tillfället. På Saradagen voro vi vid Kil. De mådde bra och hälsade så mycket hem. Nisse mådde bra han växer alldeles väldigt. Nu väger han visst 42 kg, och det är inte lite för en tioåring. Han har lärt sig simma nu och är mycket stolt däröver… Han går fortfarande och knogar och läser, sin lärare tycker han mycket bra om. På Kil hade vi förresten mycket roligt. Vi spelade borsia, voro ute och gingo m.m…

Elisif till Maria, Stockholm den 22 september 1912

… Mamma var mycket glad åt faster Sophies besök, det muntrade upp henne mycket. Eljes är hon mycket missmodig nu för tiden, jag vet ej riktigt hur det är fatt. Jag har ej heller haft mycket tid att gå dit dessa dagar …

Louise till Maria, Stockholm den 26 september 1912

… Jag var hos Nilses en afton då tante Sofi var der. Det var roligt se henne så kry och dugtig. Hon hade varit omkring till många vänner. Ja, nu har väl faster träffat henne sjelf och hört om Stockholmsvistelsen …

Hagelstena-Ida till Maria, Norsholm den 30 september 1912

… Af Louise har jag i dag hört att faster är så dålig, det var bra ledsamt att höra. Måtte doktorn kunna ge faster något som drar ur svullnaden. Det är godt ändå om det ej värker … Det var skönt för Louise att få vara så länge på Lekeberga i somras. Det gjorde henne godt … Kära lilla faster, tack för all vänlighet mot oss i alla skiften. Måtte faster snart bli bättre. Helsa Sten, Mita o barnen från fasters tacksamma Ida …

Bertil till Maria, Stockholm den 2 oktober 1912

… Anna Halling var mycket nöjd med sin vistelse vid Fjugesta hos Rothen, men hon kom aldrig till Bärsta … Anna Schult vill inte resa ner för att packa åt Fredrik utan hoppas att han kan komma iväg sjelf eller med Johns hjälp. Hon får nu betala mycket mer för honom än på Kil naturligtvis …

Anna till Maria, Kil den 6 oktober 1912

Kära Maria!
Vi har hört att lilla Maja har fått difteri och att hon varit och sprutat in cerum, så vi skola väl hoppas att det nu bättrar sig, bra ledsamt var det i alla fall. Ivar och en Karlsta-Roth voro här på fm o knäppte af oss, både sjelfva Kil och sedan dess innevånare vid kaffebordet. Jag skref detta i går, söndagen, och tänkte få något bud till posten. John reste nog, men så tidigt att jag ej fick det med när jag ej hade det färdigt. Jag läste i Damtidningen en hemkur för ägghvita som skall vara förträfflig och skall skrifva af den, men hinner ej nu. Måste rusta åt Tersmeden som skall flytta om onsdag. Och ehuru jag arbetat med strumpor förut, återstår många ändå. John har köpt en bakdel af en ko som fått en potatis i halsen och måst nedslagtas. Alltsammans skall konserveras och det har tagit tid. Till marknaden var endast John och barnen. Vi måste konservera. Alla sade det var en dålig marken. Ja, nu farväl, måtte du göra vid dig till det bättre. Bed Sten att han ber någon telefonera från Hidingebro huru Maja och ni alla må. Syster Anna.

Laxå-Rothen Ivar är son till Jacob och bror till Ingrid Wetter. Karlsta-Rothen Anund är son till Hjalmar. De är kusiner med varandra och sysslingar med morfar John.

… Mamma och jag tycks ha samma åsikt angående herrarnes afflyttning vid Kil, jag tänker nog att det kommer att kännas uti kassan om en tid. Jag skulle istället försökt fått litet mera betalt för dem, och hade de då velat flytta, så må det vara händt, men nu är det som det är …

Alrik till Maria, Härnösand den 19 oktober 1912

… Mamma talar om Kil, jag undrar om deras herrar kommit sig iväg ännu? Jag hade bref från Anna Schult för en tid sedan, och var hon mycket ledsen Fredrik skulle derifrån, men undrade hon ej på, att de tröttnat. Vid Hölö blir nog mycket dyrare och nog ej heller alls samma omvårdnad. Få se hur länge det kommer att gå der …

Bertil till Maria, Stockholm den 1 november 1912

… Ni har nu kärt besök af Elisif, måtte nu det vackra vädret stå vid sig så att hon kan få vara ute litet, hon hade planer på att få komma på husförhör …

Elisif till Maria, Stockholm den 10 november 1912

Kära faster och kusinerna!
Först och främst ett hjärtligt tack för sist, för alla trevliga prat- och kaffestunder och all vänlighet i övrigt. Nu har jag varit på Lekeberga så många gånger och så pass ofta, att jag utan vidare faller in i de vanda hjulspåren och känner mig ”hemma” med ens. Jag hoppas innerligen att ni ej heller betrakta mig som främmande. Det var en mycket hvilande och angenäm paus i det jäktande Stockholmslivet, tack skall ni ha. Hemresan gick bra. Jag fick till granne en kommunalnämndens ordförande från Fellingsbro, som idkade samtal och var mycket förvånad över min sakkännedom på området. Sten hade nyss gjort sitt bästa att upplysa mig i frågorna. På fredagen var jag hos Drakenbergs och framförde diverse hälsningar …

Fanny till Maria, Stockholm den 19 november 1912

… Aldrig kunde jag tro att du kunde skrifva brev eller ens läsa sådana, jag blef verkligen både glad och förvånad. Jag som är oppe och jämförelsevis frisk, har ju svårt att se raderna i skumrasket nu klockan 2 på dagen. I går var Ansgar vid Solhemmet och spelade med en violist och gummorna voro nöjda och belåtna …

Alrik till Maria, Härnösand den 25 november 1912

… Och nu ha ni besök af Carl Hellman med fästmö. Det vore ju bra roligt om hon vunne den närmaste slägtens sympatier och viseversa så det blefve harmoni och trefnad. När Carl kom nu, lär han väl ej bli julgäst på Lekeberga i år, utan skall han väl då vara i fästmöns hem …

Alrik till Maria, Härnösand den 11 december 1912

… Hjertligt tack för mammas senaste bref. Det var så roligt se, att mamma ändå orkade skrifva några rader, det tyder ju i alla fall på att mamma är någon smula kryare. Måtte det få fortfara. Julen närmar sig nu med stora steg och har jag nu begärt min ledighet, så jag skulle kunna få komma ner till Er till julafton … Vore bra roligt om mamma kunde orka taga någon del i julfirandet …

Bertil till Maria, Stockholm den 12 december 1912

… Tack för det kärkomna brefvet som vi nog ha kunnat läsa fast ett och annat ord kanske felar, men det gör ingenting, det är dock så kärkommet. Jag är ledsen att endast på detta sätt kunna meddela mig med mamma, men min tid är så upptagen af allt som skall göras till jul … Måtte ni alla må bra …

Bertil till Maria, Stockholm den 19 december 1912

… Jag har tagit ledigt fredag och lördag och kommer på annandag middag samtidigt med Nisse, så få vi ressällskap. Genom Stens bref hör jag att Nisse o Carl Hellman komma, det var roligt, hade knappast hoppats på att få se fästmannen, trodde han skulle vara hos fästmön öfver helgen … Det skall bli roligt få komma ner och språka litet med mamma, hoppas att mamma får vara så pass kry så mamma orkar. Kragarne till moster Sofi skall jag ha med mig …

Alrik har skrivit om Maria i en släktbok

1912 den 24 Dec. på morgonen fick hon sluta sina mångåriga, tåligt och undergifvet burna, lidande. Visst var hennes bortgång väntad och på grund af hennes sjukdom af henne själf efterlängtad, men för oss, hennes närmaste, och äfven för många slägt o vänner, som hennes vidtfamnande ädla hjärta nådde, var förlusten oändligt smärtsam. Ljuft är dock att hafva haft en så ädel o varmhjärtad moder! Frid öfver henne. Hon begrofs den 29 Dec. i Hidinge kyrka o ligger begrafven å dess kyrkogård.

Saras memoarer 1912–1915

Våra två jungfrur växlade under årens lopp, men vår lilla första var kvar i sju år o henne gjorde vi bröllopp åt. De andra höllo sig också ganska länge kvar, det var ej brukligt att flytta så ofta. Åren gick, mina nerver gjorde sig påminta ibland. Då slog jag ett stort slag för att bota dem för alltid o for till allas vår doktor Westerlund. Han var då i 70-årsåldern, men patienterna samlades omkring honom. Det blev hvilohem o gödkur i 14 dagar, John kom o hämtade mig, jag hade ökat i vigt o kände mig åter kry o rask. Sen blef jag med Erland fram på vårsidan, men då hade ju de andra växt till. Sigrid var 5 år och de andra voro ju i skolan i Fjugesta.

Så vardt det året ett väntans år och 2 dar före julafton 1912 föddes vår minste. Mamma bodde hos oss skött af Anna B som vi kände sen gammalt. Hon hade tjänat hos mina morföräldrar i många år o bättre kunde vi aldrig få. Mamma vistades mest på sitt rum, hon orkade ej komma ner. Anna bodde oppe hos henne o var som familjemedlem. Efter sen Erland var född ville mamma ändtligen ner o se den lille o satt hos mig en stund, så länge hon orkade. Som hon tog in morfin för sina plågors skull, blef hon rätt slö med åren o dog lugnt o stilla. Innan dess hade rika morbror i Kristinehamn dött. Eftersom han ej hade några barn, gick halva hans förmögenhet till mamma o efter henne till oss. Vi blefvo nu smått förmögna o behöfde ej längre ha inackorderingar. Så våra herrar fingo flytta.

I januari 1913 fick Mita åka till Stockholm och Uppsala på litet semester. Moster Anna kom från Kil och ersatte husmor.

Sten till Mita, Lekeberga den 27 januari 1913

… Tant Anna har lyckats sätta fast småbrödsnyckeln i skåpet bredvid, så dit kommer ingen …

I april 1913 fick Mita, Kerstin och Maja hälsa på Lindströms i Visby. Moster Anna bodde då hos Sten och Sten-Olof.

Sten till Mita, Lekeberga den 13 april 1913

… Vi foro öfver till Kil och gratulerade tant Sofi på 77-årsdagen. Alrik hade varit snäll skickat moster Sofi en låda med norrlandsbrö och litet andra småsaker, äfven till barnen …

I slutet av juli och början av augusti var Nils och Bertil på kombinerad tåg-och-cykel-semester-resa. Ibland följdes de åt, ibland delade de på sig.

Bertil till Alrik, Stockholm den 4 augusti 1913

… Som du nog hört så reste Nisse direkt ner till Kil så att jag blef lämnad åt mig själf i Hallsberg. Resan gick bra, vid Alingsås station mötte mig Ragnhild och hemma på verandan satt morbror glad och nyter och der pratades och skojades i två hela dagar … Morbror var ovanligt kry och vid godt humör, fast han har så många krämpor … Torsdag morgon for jag till Sköfde der jag tog tåget till Vredstorp hvarifrån jag sycklade till Kil dit jag kom kl ½ 3, fick lite mat, badade och pratade till kl ½ 7 då jag fortsatte till Lekeberga. På Kil voro de krya och lifliga. Nils och Elin hade på förmiddagen varit hos Rothen i Fjugesta och firat Kristina med ett väldigt kaffekalas. På Kil hade de mycket godt om bär fast inte något ädlare sorter men mycket goda. Der var som vanligt fullt upp med folk i alla åldrar … På Hidinge kyrkogård var jag och krattade och satte blommor och gjorde så fint. Det blir nog trefligare när det blir en häck rundtom. Jag stannade vid Edsbergs kyrka när jag for förbi och der såg jag en graf som jag tyckte mycket bra om. Så kommer du deråt så gå och se på Hedengrens graf …Sten utbetalte till Nisse o mig 750 kr, så nu är det klart oss emellan …

Henrik Lindberg är ju en av Marias Lundby-kusiner. Att man kallar mammas kusin för morbror, har jag varit med om tidigare.

Mita och Sten fick sonen Nils 12/10 1913.

Elin och Nils i Äppelviken fick Anna 22 november 1913.

John Roth, Sten Drakenberg och Carl Hellman deltog i bondetåget 6/2 1914

”En i Stockholm hållen politisk demonstration, som vände sig mot ministären Staaffs försvarspolitik men delvis också var riktad mot vänsterpartiernas parlamentariska strävanden. Främst inom högeroppositionen togs initiativet till demonstrationen. 32 000 bönder tågade in på Stockholms slotts borggård, där vissa försvarspolitiska önskemål framfördes till Gustav V. Kungen ”höll med” bönderna i det s.k. borggårdstalet.” Ungefär så står det i Bonniers folklexikon 1954.

23/1 1915 dog Karin Lundbom. Mamma Sigrid har skrivit i sina minnen:

Jag minns mormor sittande i sin stol en trappa upp, insvept i sjalar o med spetskalott på huvudet, alltid gnällande över sin huvudvärk o mycket rädd om sina saker i chiffonieren, som vi barn så gärna ville titta i. För att inte tala om de två tjocka biblarna, gamla o nya testamentet, med teckningar av Doré, som helt fascinerade mej. I chiffonieren var det nog mest ett stort påskägg av socker, så fint garnerat, min mammas påskbrev o en ask med små små servisdelar, som i hög grad väckte mitt habegär. Jag kan inte minnas man fick något av mormors skatter, men jag var ju inte så gammal, jag gick i småskolan då hon dog. Pappa talade om det under hemfärden från en julgransplundring hos Ekelunds, jag minns jag blev så mörkrädd, jag måste krypa till mamma på natten. Och den otäcka svarta kistan med silverfötter, som stod på verandan, skrämde mej. Jag höll mej undan när mormor bars ner och lades i den. Det var noga med sorgkläderna på den tiden. Jag minns mammas sorghatt med snibb i pannan med smal vit veckad kant, som en annan medeltida borgfru, o slöja ända ner till knävecken, den bars ett helt år. På Karins o min sorgklänning var det en smal vit rand i det svarta o skärp av blankt siden konstigt nog, men till examen syddes av hemsömmerskan, dvärjen ”lilla Lotta” vita klänningar o svart- o vitrandiga till vardags. Genom tiderna har alltid striden stått het mellan mamma o pappa om storm eller pälsmössa på begravning, men pappa segrade alltid, så ock nu. Det var denna gång väl motiverat med pälsmössa, det var rykande snöstorm på begravningsdagen. Jordfästning i Knista kyrka, sen fördes kistan med tåg till Kristinehamn för gravsättning.

Jag vet att Karin och Nisse Roth bodde inackorderade hos Liljefors under studietiden i Stockholm, men jag vet inte säkert under vilka år. Jag tror 1915–1920 för Nisses del och litet längre för Karins del. De hade ju ärvt rika morbror på Kil och hade råd att låta barnen gå i skola i Stockholm. Frithiof däremot hade satsat pengar i en kompis Blomquists chokladfabrik och förlorat en hel del. Så den familjen behövde inkomster. Marianne hade fullt upp med sina barn och deras betalande kusiner i Stockholm. Men Frithiof är ute och ”ser sig omkring litet” och har litet olika projekt på gång. Oftast bor han på Kil och hjälper till med varjehanda.

Sofie till Marianne, Kil den 12 januari 1916

Kära Marianne!!
En god fortsättning på det nya året, måtte du få vara frisk och orka med att sköta det myckna du har att stå uti. Du förvånade dig öfver en sked som låg med i lådan nu skall jag förklara orsaken. Jo jag hade fått den af Fröken Anstina så det var min enskilda tillhörighet och jag kunde få gifva bort den åt hvem jag ville. Nu föll det mig in att jag gerna kunde gifva den åt Lisa jag har haft den här uppe och här var den ej till mycken nytta. Lisa kan ju taga den och hafva som ett minne från gammla tant Sofie. Ja! nu kommer barnen till dig igen och du får börja med matanordningar. De hafva varit ute o åkt skidor och kälke hela dagen nu blir det annat de få läsa och arbeta i stället. Nu slutar jag med många helsningar till Eder alla från tant Sofie.

Vykort från Frithiof till Jerker 22 juni 1916

… Lisa o Nils äro på Kil. Mamma Marianne är i Stockholm …

Sten till Kerstin, Lekeberga den 6 augusti 1916

… Jag skall nu fara och hemta tant Elisif, som kommer i kväll, och i morgon skall tant Fanny grafsättas i Knista. Maja är kry, hon har Sigrid här, som leker med henne …

Jerker till Frithiof, Stockholm den 25 maj 1917

… Lill-Nisse o Karin resa väl omkring den 4-5te antar jag. Och mamma reser väl snart därefter. Stor-Nisse vet jag inte vart han tänker ta vägen. Och så blir Lisa ensam kvar här. Men jag är i stan varje dag o far väl allt emellanåt hem o får väl söka taga hand om henne så mycket jag kan … Går det inte ihop för mamma nu i hushållet under juni, så får jag väl söka betala ändå, fastän jag bor på Margretelund.

Lill-Nisse är nu frisk efter påssjukan o går i skolan om dagarne. Och ingen annan har blivit sjuk efteråt. Utan vi äro alla friska som vanligt … Här hemma har mamma i dag haft en sådan där fasansfull storrengöring från golv till tak i alla rum. Och Pappa kan tänka sig, hur det är här hemma då. Ja, det är väl att det kommer en viloperiod snart … Få se om det blir något tillfälle att komma o hälsa på Pappa i sommar. Det vore väldigt roligt. Men ni bli så många på Kil, så att de ha kanske ej plats att taga emot mej på några dagar? …

Jerker till Frithiof, Stockholm den 22 juni 1917

… Pappa får hälsa morbror och tacka för senast. Det var en ohygglig järnvägsresa hem, ska Pappa se. I oerhörd hetta, damm o sot och folkträngsel! Hoppas Pappa o Mamma sköta sej där nere på Kil. Att Pappa inte arbetar ut sig i värmen utan dricker minst 1 liter söt mjölk om dagen …

Jerker till Frithiof, Stockholm den 18 juli 1917

… Ja nu har Lisa gett sig av på sin semester. Våningen står nu öde. Jag far hem varannan dag och ser till att den står kvar och att intet större inbrott förövats. Och så vattnar jag blommorna. Häromdagen var jag uppe hos V.värden och fick ut våra syltsockerkort. Vi skulle egentligen haft 14 hg, men det var allmänt avdrag, så att vi fingo endast 10 hg. Därav skola 3 hg tagas ut i juli och de övriga 7 i augusti. Skall nu jag köpa dessa 3 hg här i Stockholm eller vill ni ha korten nedskickade och köpa där nere på Kil …

Jerker till Frithiof, Stockholm den 6 september 1917

… Jag sitter som vanligt vid skrivbordet i mitt rum och läser. Som Pappa väl hört, fick jag utav Pålle en sådan där nykonstruerad karbidlampa med ett synnerligen elegant ställ av hamrat järn och kupa till. Lampan med ställ kostade 37:-, så att Pappa kan förstå, att den inte är av sämsta slaget. Den lyser bra. Jag ser utmärkt att läsa vid den. En olägenhet har den ju, och det är vid tömmandet och fyllandet, då ju den obehagliga lukten gör sig synnerligen starkt gällande. När den brinner osar den just inte något alls. Med god vilja kan man nog spåra en aning lukt av acetylen, som framtränger i själva hopfogningen av lamphälfterna. Men intet som generar. Ja, det är verkligen väl att vi ha denna lampa. Ty annars skulle vi vara fullkomligt i mörkret om kvällarne. Och något elektriskt ljus ser det inte ut att bli under närmaste framtiden. Montörstrejken håller ju på ännu. Karbiden kan man få för cirka 80 öre hg. Jag har inte använt lampan så mycket ännu, att jag kan beräkna hur dyrt denna belysning ställer sig. Jag tror att 1 hg räcker i cirka 25-30 timmar … Jag skickar nu Pappas gevär. Omöjligt få tag i fodralet. Likaledes svårt att få tag i en passande låda att sända det i. Jag lindar därför in det, så gott jag kan, o hoppas Pappa får det i oskadat skick. Sänder det som ilgods … Mamma har hållit på i ett par dagar o syltat lingonen som hon fick från Kil. I dag kom en säck potatis också. Det var skönt, ty den är mycket dyr här i Stockholm nu …

Stor-Nisse till Lisa, Lekeberga den 13 september 1917

Hälsa Jerker så väldigt mycket!!!!!!!
Kära Lisa!
Tack snälla du för brevet och godsakerna, ja, dom fick jag väl inte bara utav dej förstår jag, så du är alldeles tvungen att hälsa så mycket från mej till alla dem, som skickade något, och tacka så mycket. Lill-Nisse hade skrivit också, och i hans brev lät det som jag skulle fått 2-kronan utav Jerker, och om det är så, då är du tvungen att hälsa så mycket till honom och tacka. Du kan inte tänka dej vad jag blev snopen och förvånad, när jag fick paketet. Inte hade jag väntat att så där plötsligt få en stor låda gott. Jag kunde inte skriva meddetsamma och tacka för den, för ser du vi håller på och tröskar. Det må du tro är roligt, fast det ryker och dammar så att man kan knappt andas, ja, man ser knappt sin närmaste granne. När jag skriver det här sitter jag vid en liten flämtande ljuslåga, så att du får ursäkta att det blir slarvigt. Du kan inte tänka dej vad det gör ont i bröstet på mej nu. Det är förstås för det myckna dammet, som har kommit in där. Näsan är alldeles full med smörja och rinner på mej, som en riktig vattenkran. Nej nu måste jag väl skriva något trevligare, annars är jag rädd för att du inte läser ut brevet.

Du ska' se att här på L. får jag köra mycket. Nu på senaste tiden har jag kört mjölken nästan varje morgon. Ett tag skjutsade jag en gubbe ända till Fjugesta. Det var väldigt livat må du tro. Att ni inte har hittat på något jobb åt mej ännu! Jag står absolut fast vid att bli kronojägare om det är möjligt. Farbror har ännu ej fått tillfälle till att tala med herr Karlberg. Men tänk dej i alla fall vad det skulle vara för ett trevligt jobb. Att bo på landet och ha en liten stuga och ett par tunland jord till. Nej nu är jag tvungen att sluta. Som du ser så har jag ritat av mig själv som jag inbillar mig komma se ut i min nya ungeform. Jag har fått mina nya känger nu. Många hälsningar från pappa och alla här. Lilla Lisas brorsa Nisse.

Stor-Nisse till Karin och Nisse, Lekeberga den 14 september 1917

Kära Karin och Nisse!
Ja, nu får jag lov att skriva och tacka er båda för ”era” brev. Det var väldigt kul att höra något från er. Jaså, du tycker att jag har det så bra, som får slippa plugget, men jag ska’ säga dej, att hur det är så saknar man det i alla fall. Inte för att jag skulle vilja dit igen, nej långt därifrån. Här på L. hålla vi nu på med trösken, det är väldigt kul tycker jag. Det enda felet med det hela är att det dammar så gräsligt. Lungorna bli alldeles fulla med smörga. Inte går det att andas med näsan häller, för då känns det, som om man skulle kvävas. Ja, här ser Ni ju en bild från trösken. Hur har ni det med lyset nu? Har ni ännu ej fått inlett? Jag hörde av Pappa, att Jerker fått en karbidlampa utav Pålle Östlin. Brinner den bra? Jag antager väl att jag snart kommer hem nu, å det tycker jag skall bli ganska lattjo. Hur har ni det i Stan? Blir det inte muckel ibland utav socialister? Det är ju du Karin, som skall bli sjuksyster, men jag tycker åtminstonde att en av ”Fjugestajänget” skall bli någonting annat. Tänk vad det skulle vara mycket trevligare om du blev teckningslärarinna. Tycker du inte det själv? Som du Nisse skrev, att jag skulle använda en del av mina pluringar att tvätta för, det kan du då hälsa Mamma att så dum är jag inte. Vill dom inte tvätta åt mej här, så gör jag det själv. Ja, nu har jag inget mer att skriva om, så mitt brev blev inte hälvten så långt, som ditt Karin. Många hälsningar från oss alla här på L. och från morbror och moster, tanterna och hela högen och ej minst från: Edranoms kusin Nisse. Skriv snart!!!

Kära Frithiof!
Vill nu skriva några rader så du får höra hur vi ha det. Vi må alla bra, men jag gruvar mig för vintern, hur vi ska få det med belysningen. Vad elektriska ljuset beträffar så kan vi kanske ej få infört något, och i så fall troligen ej förr än i december, ja man vet förresten ingenting. Så jag får väl skaffa en karbidlampa till, och så få vi ställa iordning gasarmen i tamburen, men besvärligt blir det, karbidlamporna kan visst bara brinna tre och en half timma i sträck och måste sedan fyllas, hurdana ha de på Kil, skrif och tala om hur de ha det! Sara skref och bad mig skicka Herr Nordenadlers låda med läderbeslagen, men den skickade vi för en tre veckor sedan, strax efter vi fått brödet, den gick fraktfritt tillbaka, så lade jag Johns läderväska inuti, vore mycket tråkigt om det kommit bort! vi skickade ju nycklen till låset i ditt paket, du hittade väl den, och har lämnat John den? I förrgår skickade vi brödlådan, som också gick fraktfritt tillbaka istället för den som skorporna kom uti, jag tyckte den var för ömtålig att skicka som fraktgods och så skulle ju brödlådan ändå tillbaka för ni ska ha något att skicka uti. Nu har jag skrivit till Nils att han får resa hem i denna vecka för att kunna få något till första oktober. Jag har skrivit till John och bedt honom lägga ut 10 kr till Nils resa, måtte nu Nils kunna klara sig och ej glömma allt för mycket, han har en blus på Kil som hänger i en garderob, säg åt Sara! den ska han ha med sig. Så bad jag honom ta svamp med sig, jag ville så järna salta ned, men det bör vara kantareller, jag tror ej några andra hålla sig på resan, kanske du kan plocka något. Jag skickar nu i veckan det du bad mig, jag skickar väl vinteröverrocken också, men jag skickar det nog inte förr än nästa vecka, så får jag höra med Nils om det är något mer du vill ha, jag har nu så mycket att göra hinner inte sy något. Ja nu ska Karin ta brefvet med sig, då hon går till skolan. Lisa var borta hela dagen i går och Jerker också. Helsa alla och låt mig höra hur det gått med lådorna. Tillgivna Marianne. Skrif snart!!

Lisa i samma brev

Käraste lilla Pappa!
Nu skall jag skriva några rader med en liten hälsning från mig. Jag skäms storligen att jag inte har låtit höra av mig. Vet Pappa jag är så upptagen på kontoret så att jag hinner knappast med något övrigt. Ja, där sitter jag hela dagarna, jag har gjort det en lång tid tillbaks, inte är det roligt precis, men vad gör man inte för förtjänsten. Tänk vad det var längesedan vi träffades kära Pappa, det är rysligt tomt här hemma efter Pappa, men i Jul få vi väl åter råkas, fast det blir en lång väntan. Pappa ska se att i dag ha Ulla och hennes man och jag varit ute och plockat svamp, och vi ha fått väldigt mycket. Jag håller just nu på att rensa den. I dag är ”Barnens dag” och liv och rörelse i staden skall Pappa se. Det är inget trevligt nu för tiden att gå ut på gatorna om kvällarna, ty det är så väldigt mörkt och kusligt. Ja, och inne är det också mörkt och det är värre ändå, ty man kan ju ingenting göra, varken sy eller läsa. Ja kära Pappa nu hinner jag ej mera. Många hälsningar från Pappas Lisa.

Lisa arbetade på televerket.

Lisa till Frithiof, Stockholm den 14 oktober 1917

Kära lilla Pappa!
Pappa längtar väl att få höra något ifrån oss här hemma. Det blir inte så ofta sorgligt nog, men jag vet inte hur det är här i Stockholm, man hinner aldrig något. Det gör ju sitt till att man inte får ha ljust nu hela kvällarne. Ja, vet Pappa, det är verkligen något som är ganska tråkigt, men hur det är så går en dag om sänder och man får lov att hanka med. Vi ha det ju egentligen inte så svårt, som har lysgas i köket. Hur många stackare är det inte som är totalt utan något som helst lyse. Ja, det är något bistra tider för var och en nu, det hjälper knappast inte att ha gott om pengar. Vet Pappa det är väldigt synd om Mamma stackare som skall hålla ihop vårat hushåll, hon får slita och släpa över måttan. Nu en tid ha vi haft det särskilt bekymmersamt med bröd, ty Nisse kom ju utan brödkort och för Nisse och Karin har det också fattats. Det har, som väl är, funnits paltbröd att köpa, men det ställer sig ganska dyrt, en kaka kostar nu 24 öre, och en kaka räcker inte precis så långt. Hade vi inte haft det, så hade vi fått vara utan bröd, och det är dock det värsta. Nu är det även mening att det skall bli mjölkkort, men det kan i alla fall inte bli mindre mjölk än vi få nu, vi få visst till och med litet mera. Smör är det kolosalt ont om, det får vi bara 3 hg i veckan, till 7 personer är det väl litet. Ja, kära Pappa, det här är bara klagovisor, men det är faktiskt omöjligt att låta bli och tala om ens bekymmer. Så svårt ha ni väl inte på landet.

I dag ha Britt Roth och jag varit i kyrkan, vi voro i Storkyrkan … Eftersom det var böndag så var det mycket vacker körsång, vari Jerker som vanligt medverkade. I eftermiddag skola vi riktigt ha fest, ty vi få ha Jerkers karbidlampa inne i salen hela kvällen, Jerker är nämligen bortbjuden … Jerker pluggar alldeles väldigt nu om dagarna, sitter varenda kväll till långt in på kvällarna. Ja, nu kära lilla pappa slutar jag för denna gång. Jag skall nu skriva geografiska namn med barnen. Alla hälsa Pappa så hjärtligt, men mest hälsas Pappa från Lisa …

Britt Roth är Jacob Roths yngsta barn som arbetar i familj i Stockholm.

Marianne i samma brev

Ja, nu ska jag också skriva några rader min tid är numera så upptagen så jag hinner nog ej ofta skriva. Vi ha ej fått potatisen än, och i dag är det söndag, så jag har nu fått köpa potatis i 14 dar. Hör du vi fingo intyg ifrån Sten att få ut brödkort för Nils från 1 okt, men det kunde vi ej få, då första veckan var förgången, således blef vi utan för en vecka, och du förstår nog hur rädd man är om kupongerna,

Och det finns ingen avslutning på det brevet.

Jerker till Frithiof, Stockholm den 24 oktober 1917

… Mamma har nu fått den ved hon beställt. Prima björkved. Det enda felet är, att vi ej togo 2 famnar med detsamma. Den ligger nu fint uppstaplad i källaren. Och Stor-Nisse är vedkarl åt oss. För övrigt går det ingen nöd på oss här hemma. Tvärtom. Jag förvånas ibland över, hur Mamma kan hålla så rikligt med mat o så utmärkt. Värst är det förstås med mjölken. Det får vi just ingen. Häromdagen fick vi varken mjölk eller grädde! Tänk om man kände till någon lantbrukare i Stockholmstrakten, varifrån vi kunde få mjölk! Men potatis ha vi ju rikligt. Och smör fick ju Mamma närmare 8 kg tror jag. Ty annars finge vi nog vara utan, för att här i Stockholm är det kolossalt ont om smör o allt fett. Fläsk finns ej att få. Havregrynsgröt o lingon få vi om morgnarne. Mycket gott. Och kaffe ha vi också så det räcker o te och choklad … Har Pappa skrivit o talat vid Blomqvist? Vad som skall göras, bör göras snart, tycker jag …

Mita och Sten fick sonen Erik 3/12 1917.

Frithiof till Marianne, Kil den 17 februari 1918

Kära Marianne!
Tack kära du för brefvet. Du förekom mig. Jag har ju tänkt att skrifva förr, men det blir ingen tid annat än på söndagen, och det passar sig så i dag. Ja jag är nu lyckligt och väl installerad på Kil igen, och hälsan är Gudskelof med som väl är. Arbete saknas icke, vi hålls i skogen om dagarne och är detta ett ganska styft göromål, men på samma gång skönt o friskt det är alltid hälsosamt i skogen. Ja kära du! Jag tänker ju jemt på dig och på hvad du får stå i både bittida och sent. Så när jag känner mig trött om qvällarne så vet jag att du är det icke mindre när qvällen kommer. Jag hoppas ni alla äro friska och krya, och då går det alltid för sig, ehuru det kan vara mödosamt och besvärligt många gånger. Det var snällt af Blomquist att skrifva, det gjorde mig godt, och jag känner mig alltid lungnare till sinnes deraf. Det synes af hans bref, att han ej ämnar taga sin hand ifrån mig hedanefter heller såväl som hittills. Så det är ju alltid en viss förhoppning om hjelp ifall det kunde yppas tillfälle att åstadkomma någonting för framtiden. Wis à vis Falltorp har ingenting ännu blifvit åtgjordt men John och jag har talat derom och John tycker nog det ej vore omöjligt att klara upp den saken. Han skall i dagarne tala vid Hr Nordemalm, då vi få höra vilka fordringar han har, och om han är villig att ingå i affär med stället. Farbror John har också svarat ser jag, dock ej med några större förhoppningar för Nils att komma ned till Hesslögård, men det kan ju hända att Farbror får reda på någon annan lämplig gård. Nils får väl söka lungna sig så länge, alltid blir det något tillfälle längre fram på våren. Blef det någon klocka åt Nils på stadsauktion? Jag har varit hos Nilssons på Bergaskogen och gumman lofvade att hjelpa mig till lite socker i nästa månad. Här på Kil har hvar och en sin tilldelade sockerranson för månaden, och det är ju mycket bra, det skulle du också göra, med afdrag hvad som beräknas åtgå till mottagningen för månaden, man lär sig derigenom bättre hushålla med sockret. Kan väl ej tänka annat än att potatisen kommit fram. Den skickades redan den 8de, vore sorgligt om den möjligen kunnat frysa, det var ju mycket kallt i Fredags, skrif genast ett kort så vi få veta hur det förhåller sig. Jag kunde järna ha tagit karbidlampan med mig här är som vanligt klent beställt med belysningen, men det blir ju snart ljusare tider. Kommer barnen att resa hem i påsk kan dom järna taga den med sig. För öfrigt är här allt godt och väl alla äro friska och krya. Ni låter väl höra af Er så snart något är att meddela, hoppas Nils är snäll och lungnar sig så länge. Hjärtliga hälsningar till Eder allasammans. Tillgif. Frithiof. P.S. Skicka i korsband Tidningar om Fredagarne, så får jag dem till Söndagen ty då ha vi ingen tidning. Vore roligt läsa en Stockholmstidning ibland.

Frithiof till Marianne, Kil den 12 mars 1918

Kära Marianne!
Har i dag fått bref från Nisse, som jag senare får skrifva och tacka honom för. Nu skrifver jag några rader till dig. Jag tänker så mycket på dig och hur du har det under de besvärliga förhållanden som råder i många afseenden tänker jag. Af Nisses bref får jag ej egentligen veta hur ni ha det. Utanpå hans bref stod skrifvet ”kommer icke till Bärsta”. Det vore roligt veta, hvart han ämnar sig, och hurudan plats han fått. Som du såg skref jag ett kort till Nils, att han kunde få komma till Bärsta. Morbror har talat med dem, och de voro villiga mottaga Nisse, som landtbrukselev. Någon lön har ej satts ifråga och skulle detta bli beroende på hvad Hr Wetter tycker om Nils och hvad han anser honom göra rätt för. Han skulle bli kamrat med en gosse från Örebro som också har plats där, dom skulle i så fall bo tillsammans alldeles som på Lekeberga. Skulle inte det vara lungnare veta att Nils vore på ett säkert och godt ställe och i närheten af vänner och bekanta helst som jag också finnes på trakten, nog tycker jag det, och detsamma tycker dom naturligtvis på Kil. Men som jag nu ej vet hur Nils har det, eller hur han tänker, ville jag järna veta hur det blir. Tala med honom och skrif med aldra första så att vi få ge bestämt svar till Bärsta. Jag hörde genom bref från Karin att smöret som skickades i brödlådan var borta, hur kan det hänga ihop? Då tycks det se ut som lådan blifvit uppbruten och smöret stulet, det syntes väl på lådan i såfall om den varit uppbruten vid framkomsten, den skickades som ilgods. Det är ju för ynkligt att något sådant skall ega rum, det har väl ej händt förut. Det ser ut som man ej kan skicka smör numera, hur skall detta bli. John skulle visst försöka skicka med någon som reser till Stockholm, har ej hört om han fått någon att skicka med. Han underrättar väl i så fall tänker jag. Du måste själf skrifva till John då du behöfver någonting, och om du vill att han skall söka skaffa något. Han fäster sig icke vid om någon annan föreslår någonting, när inte Marianne säger något, så är det väl ingenting hon behöfver, säger han. Ja nu följer mitt bref i samma bref som John skickar till dig. Yxan sändes i dag som ilgods, tack så rysligt mycket för karamellerna och för tidningarna som skickas. Nils skrifver att ni är någorlunda friska, är det ej riktigt bra? eller är det bara Nisse som inte känner sig fullt tillfredsställd. Han bör väl känna sig belåten nu då han har fått plats att komma till landet. Ja här går det för öfrigt sin gilla gång lungt och stilla. Jag har Gudskelof hälsan och då är ju allt godt och väl. Roligt få höra något från Eder så ofta som möjligt. Det känns nog tungt att ej få vara ibland Eder. Hjärtliga hälsningar!! Frithiof. Obs! Är ej någon bättre plats på förslag så tycker jag att Nils bör komma till Bärsta. Där kan bli en framtidsplats för Nils!!!

John till Jerker, Örebro den 8 maj 1918

Min kära Jerker!
Som jag kan förstå har du, då du får detta bref, tagit din examen och då har jag stora anledningar gratulera dig att stå vid målet. Vi hälsa dig alla på Kil så hjärtligt och önska dig god framgång och bra förtjänst. Du får ursäkta att penningarne komma 1 dag försent, men jag glömde förra bankdagen. Idag är jag inne hos lifsmedelb. för att utverka tillstånd att sända Eder potatis. Har nu skrifvit till F.H.K. så det tör nog dröja någon vecka men jag kan ej hjälpa det, ty jag blef nekad sända från Fjugesta i går. Om lördag sänder jag 1 låda bröd som ni troligen får om måndag. Pappa Frithiof blir alltid orolig när det uppstår något mankemang. Skall bli roligt få se dig hemma något tag. Hälsa alla så mycket från din tillgifna morbror John Roth. Några rader att du fått brefvet vore jag tacksam om.

Jerker är nu alltså färdig veterinär.

Frithiof till Marianne, Kil den 26 maj 1918

Kära Marianne!
Det är nu längesedan jag skref till dig, korrespondensen har ju på senare tiden förekommit hufvudsakligen med Nisse. I dag föreligger det emelertid en särskild anledning att skrifva några rader till dig. Du kanske känner ej, eller ens tänker dig anledningen. Du har nog mycket anndt att tänka på förmodar jag, såväl som mången annan i dessa bekymmersamma tider. Det kan ju alltid vara anledning skrifva några rader ändå och meddela sig med hvarandra, men som sagt i dag är det en särskild anledning. För jemt 25 år sedan var här på Kil en bemärkelsedag för både dig och mig; då vet du nog hvad anledningen är; det är ju vår silfverbröllopsdag. Vi ha ju mått lika bra att låta den passera obemärkt, men det ligger dock i dagens betydelse en anledning stor nog att tacka Gud för den tid som gått, att han hållit sin skyddande hand öfver oss och låtit oss med hälsa och krafter få upplefva denna dag. Wi kunna äfven ej annat än tacka Gud för att barnen äro hvad de äro och nedkalla öfver dem all lycka och välsignelse till framtida bemödanden för hvarorken i sitt kall. Du kan ej tänka dig min öfverraskning då Nils kom till Kil Pingstafton, det var ju för väl, att det blef något resultat af hans så mycket omtalade Wärmlandsresa ja måtte nu allt gå honom väl, jag kan ej annat än befalla honom i Guds beskydd och hoppas att han skall reda sig på bästa sätt. Jag undrar mycket på att ”Jerker” ej låtit höra af sig sedan han kom till Filipstad. Han var ju snäll och skref ett par gånger till mig innan han tog sin examen, men sen dess har jag ej hört af honom. Hoppas emelertid han mår bra, måhända har han mycket att göra och ej har tid att skriva bref, hoppas dock han snart låter höra af sig. Kära du, hvad ni nu måtte ha det stilla och lungt där hemma, det bör kännas skönt för dig att få ta igen dig litet och ej behöfva ha så mycket att bråka med, som då alla voro hemma. Ja snart är termin slut, och barnen resa också, då blir det bra ödsligt för dig men du har ju Lisa som behöfver din hjälp. Har under det jag nu skrifver fått mottaga ditt bref och tackar hjärtligt därför, äfvenså ett kort från Nisse, som jag bifogar, det är ej af så uppmuntrande innehåll som du ser, men Nils har sig själf att skylla, han skulle hört hvad andra sagt och rättat sig därefter, hur det nu skall bli för honom vet jag ej, får väl afvakta vidare meddelanden från honom. Ja det skall bli skönt att komma till landet nu såväl för Lisa som för dig, tråkigt att det ännu skall dröja så länge innan du kan få komma, men båda kunna väl ej vara från hemmet, det behöfs verkligen att vara hemma och se till, att dom ej bär bort så mycket som finns. Jag tänker så mycket på den stora dyrbara mattan, om den ligger och far illa och skulle bli förstörd, då vore bättre att söka sälja den, till hösten bör det gå bra, tror vi skulle få mycket betalt för den då. Bed Hr Gustafsson så sätter han nog dit patentlås för tamb.dörrarne, det kan verkligen behöfvas i dessa tider. Hvad det vore väl om du finge hyra ut rummen, du får väl försöka på något vis, men kanske det ej går så lätt den här tiden, bättre närmare hösten. Det skall bli godt när du kommer ned till Kil att få talas vid, det är nu så länge sedan, och det kan nog vara mycket att ordna om som man ej i bref så noga kan framställa. Jag har Gudskelof hälsan och är rätt kry, har börjat bada och det är mycket skönt. Potatis skickade John i Tisdags, hoppas att du nu fått den. Det skulle vara roligt att se de bref, som Nils fått från Äfjagård, hvad han har skrivit, och hvilka löften han gifvit, som han kanske nu ej vill stå vid, eftersom Nils uttrycker sig så förbittrat, har du brefven i behåll, så skicka dem vid tillfälle. Jag tror att Nils mått mycket bättre om han hållit sig kvar på kontoret så länge och kunnat tjena lite extra med att måla och rita, det tycks ej vara omöjligt att tjena en slant äfven på den vägen för honom, om han ej vore så envis skulle jag vilja råda honom att slå landbruket ur hågen och taga plats i Stockholm igen, men det är väl ej lönt att sätta detta ifråga åt honom. Wi få väl hoppas att det skall ordnas för honom äfven om det nu synes litet möjligt. Det skall visst bli en ny inackordering på Kil också, Nordenadler är uppsagd och skall flytta 1 juli. Ja det skall bli roligt när du kommer hit jag riktigt längtar. Ja nu slutar jag mitt långa bref med Hjärtliga hälsningar! Frithiof.

Frithiof skriver ”Jerker” beroende på att hans äldsta son heter Erik. Jag vet att han är döpt till Erik, men jag har alltid trott att han alltid har hetat Jerker för alla. Först i år fick jag av hans son Ingvar veta, att det var endast i Närke han hette så .

Bilden med de tre är tagen i juni 1918. Är bilden på Karin ensam tagen tidigare eller senare tro?

… Ja, här på Kil går det sin gilla gång. Jag har gudskelof hälsan och är i fullt arbete dagligen. Lisa har varit här på sin semester som du måhända vet, och mamma väntas hit endera dagen, hon kan verkligen behöfva komma till landet hon också för att hemta krafter och vederkvickelse från Stockholmsluften. Nils har nu bytt plats och är på en gård i Västergötland, heter Gästhalla Kålltorp station i närheten af Skara, eges af Ivar Pettersson på Stäringe, han har nu fått det bra efter hvad jag kan tycka … Nordenadler har nu flyttat från Kil bor i Fjugesta en ny herre är antagen heter Sandberg från Norrköping … Du är väl snäll och meddelar dig med Lisa emellanåt, då hon nu kommer att bli ensam en tid och om du kan bereda henne något nöje ibland …

Lisa till Marianne, Stockholm den 18 juli 1918

… Jag vill ha iväg brevet så fort som möjligt för brödbevisets skull. Jag har alldeles nyss varit nere och hämtat det. Tur var att just i dag fingo vi smör, så jag har varit och köpt 2 hg … Mamma undrar hur jag får med grädde, jo, jag får 3 mått varje dag, det är ju tillräckligt. Jag tar litet till kaffegrädde, också sätter jag filbunke på resten, det är väldigt gott … Så har jag varit inne och bett dem lägga undan ett emaljarmband tills jag får pengar att köpa det för. Rysligt söta och väldigt billiga voro de. Jag tog ett kornblått. Nu får mamma skriva och tala om när Karins konfirmation skall gå av stapeln så jag vet när jag skall skicka ner det …

Frithiof till Jerker, Kil den 4 augusti 1918

… Mamma är f.n. på Kil, reser hem om en vecka … Karin har konfirmerats i dag i Qvistbro kyrka. Det är fråga om Falltorp nu igen, få se hur det blir …

Lisa till Marianne, Stockholm den 8 augusti 1918

… Jag tycker att mamma skall taga lilla pappa med sig hem, men han har det förstås under nuvarande förhållanden bäst på Kil. Ja, mamma förstår väl att taga med sig så mycket matvaror som möjligt. Äggen kosta här 7.50 tjoget, så nog är det idé att köpa där nere då. Honung tycker jag att mamma skall köpa så mycket mamma kan få, det är en sak som är lätt att sälja om man får för mycket av det. Just i dag var det en kamrat som köpte honung, och hon fick betala 4.80 för en liten burk. Snälla mamma glöm inte att taga med sig körsbär, här i stan äro de så dyra, så man aldrig kan köpa sig några … Mamma skall se att jag får en hel liter mjölk var dag, jag får nämligen fru Löfstedts mjölk när hon nu är bortrest. Nog är väl det härligt, jag dricker mjölk och äter filbunke varenda dag. Ja, som mamma hör så går det just ingen nöd på mig. Bara man nu också kan klara sig från spanska sjukan och det är i så fall en stor tur. På kontoret grasserar den värre, varje dag är det alltid några sjuka … Annonsen skall jag sätta in i morgon i Svenska Dagbladet, det vore bra om vi kunde få någon inackordering. Rummet skall vi väl hyra ut, men det hinner väl mamma med när mamma kommer hem …

Frithiof till Jerker, Kil den 1 september 1918

… Du har troligen hört att Lill-Nisse ligger på lasarettet i Örebro för en svulst på halsen, jag vet ej egentligen hvad den innebär, hörde nämnas det skulle vara tuberkulöst, han kan emellertid ej infinna sig i skolan på bestämd tid men är meningen att komma så snart han blir återställd … Som sagdt, nog är det roligt att arbeta, roligare vore dock att bruka sina krafter på en egen torfva, hur det blir med Falltorp är ovisst, han är ju alltför dyr på stället, du har väl hört, 5 tunnland, 6000 kr, hvad tycks? … Eljest går det här sin jemna gång, det blir kusligt när hösten kommer med sitt mörker, och då upplysningen här är så dålig, får man leva som mullvaden. Jag tänkte fråga dig om du skulle vilja låna mig din karbidlampa så kunde jag få litet upplysning ibland … Hur har du med ditt rökverk, här är total brist …

Frithiof till Jerker, Kil den 17 november 1918

… Mamma underrättar väl genast när hon fått potatisen, även morötter är skickade, men de komma med båten från Örebro, trodde det skulle vara säkrare att skicka den vägen, ty på järnvägen händer ju ofta att det aldrig kommer fram … På Guds makt vill jag hoppas att vi få råkas i jul friska och glada, det skall bli kärt för mig att då få se Eder alla samlade kring vår lilla julgran, som jag hoppas äfven i år kommer med från den kära Kilaskogen …

Nisse Roth till Jerker, Kil den 26 december 1918

Kära Jerker!
Jag skall nu skriva och tacka dig så rysligt mycket för boken. Jag har ännu ej läst den men den ser skarp ut. Jag har förrästen en hel massa böcker som jag också skall läsa ut under lovet. Här har vi härligt vinterväder, lagom kallt. I går voro vi vid Lekeberga som vanligt är. Idag kommer dom hit. Jag kom nyss hem från F-a. Alvin å ja tog oss en tur dit med fölungen. Han bråkade ganska bra. Du å Lisa kommer väl ner hit ett tag. Vi skall ha en knytbal här, passa på då. Tyckte du inte att jag hade fint betyg. Ba i tyska o engelska. Jag kunde ej tänka mig att ”Challa” var så bussig. Ja, nu skall jag allt sluta mitt lilla brev för den här gången för ja skall ut å ge kaninerna lite käk. Hälsa alla så mycket från you cousin Nisse. P.S. Pappa undrar om inte Stor-Nisse kunde skaffa några 140 volt lampor mellan 25 ljus och 50 lj. Här kan vi ej få tag i några. D.S.

John i samma brev

Bästa Nisse!
Var god försök skaffa mig en omkastare till 2 lampor så bara en brinner i taget något att montera gamla fotogenlampor med sladdar och dyligt om du kan få för något så när skapligt pris. Hälsningar till Eder alla och välkomna till knytbalen. Din tillgifna morbror.

Karin till Kerstin, Äppelviken den 26 januari 1919

Käraste Kerstin!
Jag har den äran att gratulera Dig på Din 14:de födelsedag. Tänk att Du redan är så gammal. Tiden går så fort så att man hinner knappast följa med. Roligt att Ni nu är krya på Lekeberga. Jag var hemma ett tag i julas, som Du kanske hörde och jag var så ledsen att ej få träffa Dig eller någon annan från Lekeberga. Jag har nedskrivit dessa rader i största hast. (Det syns förresten.) Jag hinner nu omöjligt skriva mer. Brevet skall iväg. Men jag lovar att snart skriva ett långt brev till Dig. Många hjärtliga hälsningar till alla på Lekeberga. Din tillgivna vän Karin.

Lisa till Frithiof, Stockholm den 5 februari 1919

… Pappa undrade hur mamma klarar sig med eldningen och det ber hon mig hälsa att det nu går så bra för henne att elda med torven. Ja, som väl är inte behöver man frysa inne …

Marianne till Frithiof, Stockholm den 18 februari 1919

Käraste Frithiof!
Lisa håller i kväll på och skriver till Nisse, och då tyckte jag att jag också skulle försöka få ihop ett par rader till min kära vän. Vi äro krya, Jerker har ej flyttat än, men det blir visst nu i veckan, hans rum ha ej varit färdiga, der målas och tapetseras … Har du träffat Nisse nyligen, han skrev i sitt sista brev att han hade sådan snuva, då måste han hålla sig torr om fötterna, tillhåll honom det … Du må tro Lisa har nu fått stora inkomster på sitt kontor hon får visst 4000 om året, så nu kan hon godt reda sig på egen hand, om du och jag nu kunde få tag i ett litet ställe på landet, det är så tråkigt att behöva vara skilda åt på gamla dar eller hur, du har inte fått spaning på något, kanske man skulle annonsera? Jag har denna vecka haft tvätt och det är som vanligt tröttsamt och besvärligt. Helsa morbror och tacka för den rara fläskbiten, det är för väl att det kommer ordentligt fram. Jag har nu börjat ta af potatisen i lådan du vet, vi hushålla så med den, man vet ju inte hur länge kylan kan hålla uti sig, Du måste snart skriva, vi längta få höra något från dig snart…

Stor-Nisse till Jerker, Bärsta den 10 mars 1919

… I söndags, ska du se, var jag på Kil. Det var väldigt livat. Moster spelade hela da'n för oss, och Karin och jag dansade …

Stor-Nisse till Jerker, Bärsta den 7 april 1919

… Så var det smöret. Jag ska' göra mitt bästa för att skaffa dej ett par kg till skapligt pris. Och det tror jag nog ska' gå bra …

Stor-Nisse till Jerker, Bärsta den 25 april 1919

… Du ska' se, att i tisdags kväll hade vi baluns på hotellet i Fjugesta. Det var livat värre. Vi dansade till klockan var 3. Karin eller Nisse hade väl talat om att det var min födelsedag, så att jag blev gratulerad av alla mina bekanta vid 12-tiden. Vi kom inte hem förrän kl. 5 …

Mamma Sigrid gick två år i småskolan, ett år i folkskolan och två år i Hilda Kihlströms privatskola. Gerda Pettersson var slöjdlärarinna. På övre bilden står mamma till vänster om fröken med slöjdpåsen i högsta hugg. Bästisen Sara Stenström sitter längst fram med ett stort arbete i knät. På nedre bilden är mamma den längsta flickan högst upp i mitten, och Sara sitter längst fram med korsade ben.

Kära Jerker!
Om du visste vilken missräkning du skulle göra alla damer här i trakten så skulle du genast komma. Du måste komma!!! Det blir bal på Fjugesta hotell annanda pingst! Du kanske kommer ihåg en viss Greta G. Hon skulle resa, men stannar troligen mest för din skull. (Ursäkta plumpen.) Hon har tagit ditt porträtt när du är på skridskosegling. Komm!! snälla Jerker. Du är tvungen att komma!!! Din kusin Sigrid. Hälsa alla i Stockholm från alla på Kilen. Skriv svar till mej!!!

Nisse Roth till Jerker, Kil den 14 juni 1919

Kära Jerker!
Tack snälla du för brevet och det taskiga betyget. Jag undrar just vad det flög i Challa när han gav mig B? i tyska. Jag har ta mej katten inte haft underkännt på en enda tysk skrivning. Jag har redan börjat arbeta för fullt. Nu har jag sågat ved i tre dagar. Du må tro att det känns i armen. I dag regnar det duktigt. Det ser ut att bli god skörd isynnerhet med gräs. Du skall se att vi hade roligt på balen, annandag pingst. Jag kom hem kl. ½ 5 f.m. Jag har gjort mig illa i ena foten så jag har gått ikring å haltat några dagar. Du kommer väl hit nu snart vi vänta dig varenda dag. Jag ville gärna att du köpte ett märke o två ränder till min mössa. Å så, om du kunde komma ihåg och taga med mina gymnastikskor så är du snäll. Nu ringde det till middag så jag är tvungen att sluta. Välkommen hit snart. Många hälsningar från din kusin Nisse.

Marianne till Jerker, Kil den 30 juni 1919

Kära Jerker!
I hast ett par rader. Karin ska strax gå till Fjugesta och då ta brevet med sig. Min resa gick så bra, det är bra roligt resa med båt, då man har det bekvämt. Jo varför jag nu skriver var för att be dig se efter om jag tog nycklen ur Pappas byrå i tamburen, gör det annars så fort du kan. Alla här må bra och hälsa dig att du måste snart komma hit. Pappa mår bra och hälsar dig så hjärtligt, tillgivna mamma. P.S. vill du vara snäll lägga ned alla böcker som ligga framme i en tom byrålåda i ditt rum. D.S.

Stor-Nisse till Jerker, Bärsta den 4 juli 1919

… Ja, tänk att Mamma är här nere nu. Hon kom ju i söndags, och jag var naturligtvis nere till stationen och mötte henne. Sedan följde jag med ner till Kil. Där hade vi riktigt skojigt på kvällen må du tro. Flickorna Ekelund samt Yngve och Stig voro där och det blev naturligtvis baluns av med detsamma. Nu må du tro, ha vi börjat på allvar med höet. Här få vi alldeles kolosalt grant hö. Hässja vid hässja på vart enda fält. Men vilket arbete det är att sätta upp dem. Man blir så trött på kvällarna, så man vet knappt på vilket ben man skall stå. Men trevligt arbete är det … Skall Lisa stanna i Danmark länge? Jag hoppas då, att hon kommer hit ner ett tag. Kan inte du få tid att resa hit ett tag. Tant Ingrid har så många gånger undrat om du inte skall komma ner, så att du kunde komma över hit ett tag och sjunga litet. Nog kan du väl slå dig lös en vecka eller så …

Lisa till Marianne, Stockholm den 2 augusti 1919

Kära Mamma!
Lyckligen och väl hemma! Mamma skall se det kändes svårt att lämna Mamma och Pappa plus det härliga landet. Ja, det är en hemsk övergång! I morgon skall jag ut till Högskolan och packa ner Jerkers frack och en del småsaker, som skall skickas till Örebro. Torsdag var jag och hjälpte Jerker packa och om mamma känner honom rätt, så förstår mamma att det var en ”livlig” afton. Han kom emellertid lyckligen och väl iväg …

Jerker till föräldrarna, Lekvattnet den 3 augusti 1919

Kära föräldrar!
Hjärtligt tack för senast! Befinner mej nu på turisthotellet vid Lekvattnet. Reste från Stockholm torsdag kväll. Träffade Lisa samma dag. Hon kom ut till Stutis och åt middag tillsammans med mej och hjälpte mej sedan att packa. Vilket var synnerligen välbehövligt. Det värsta som finns är att packa! … Tyvärr får jag ej stanna här så länge jag skulle vilja. Torsdag kväll måste jag vara i Örebro för att sluta mej till K.F.U.M-kören. Konserten är på fredag kväll. Vill Pappa o Mamma komma in och höra på så bjuder jag på resan och alltihop. Låter väl höra av mej på fredag morgon. Hälsa alla så mycket! Eder tillgivne Jerker.

Jerker till Lisa, Örebro söndag

… På fredag hade vi vår konsert här i Örebro. Pappa o Mamma o Morbror o Moster voro inne och bevistade, tillsammans med Mattis Lundbom, konserten. Efteråt voro vi sex ute och superade på Frimurarelogen och hade riktigt trevligt. På lördag voro vi till Kil. Där var jag till söndag f.m., då jag måste återvända till Örebro, där vi ska ha en avslutningskonsert …

Stor-Nisse till Jerker, Bärsta den 14 oktober 1919

… Jasså, du har nu skaffat dej en liten hundracka också. Det är väl en liten valp kan jag tro … Det är förskräckligt vad här börjar bli långsamt nu. Det är då för väl för mej, att Pappa är här nere, så jag kan åka och hälsa på honom ibland. I söndags åtta da'r var jag på Kil och hjälpte morbror med trösken i 3 dagar. Det var ju alltid litet omväxling. Annars är ju mitt knog att sköta magasinet här …

Kilare till Lisa, Kil den 20 oktober 1919

Kära Lisa!
Som det i morgon är din 24 födelsedag får jag och vi alla vid Kil gratulera dig på det hjärtligaste. John och Sara skickar dig en liten låda med några småbröd och ber dig hålla till godo dermed. Tante Anna.

Kära Lisa!
Hjärtlig lyckönskan på födelsedagen! Skickar här litet bidrag till morgondagens kafferep, håll till godo! Såpass var jag när jag förlofvade mig, det är en lagom ålder. Hälsa Mamma, Karin o Nisse, äfven Jerker så mycket! Hinner ej mer! Moster Sara.

Jag gratulerar så mycket på födelsedagen. Sofie.

Hjärtlig gratulation från morbror John Roth.

Lisa till Frithiof, Stockholm den 24 november 1919

… Först och främst frågan, hur Pappa och Nisse må och hur ni har det. Hur känns det att vara arbetskamrater! Det tycker jag skall vara bra och roligt. Jag hoppas att ”gentlemannadrängen” sköter sig, och att han går i land med sitt jobb … I dag en månad har vi julafton här. Jag undrar just hur det blir med Nisses hemkomst, kan han ej få komma hem? Jag förstår ju att han behövs där han är och ej kan få lämna morbror i sticket då, men nog blir det gränslöst tråkigt att ej få träffas och just en sådan dag få vara tillsammans mangrant inom familjen. Pappas hemresa är väl nära förestående hoppas jag? Vi må som väl är bra mamma och jag, ja även Jerker kan jag svara för. Han var hemma i söndagskväll, det är så roligt få träffa honom, men det blir just inte så ofta …

Marianne i samma brev

… Vill endast tillägga att smöret har kommit, hälsa och tacka för det. Jag skall gå ut och höra mig för om ullen, vad det vore roligt om du kunde få en kostym. Hjärtliga hälsningar till dig och min store gosse, går han i land med sitt jobb …

Efter Hilda Kihlströms privatskola tenterade mamma Sigrid in i Fernanderska 8-åriga flickskolan i Örebro. Hon började i klass 3 och gick ut 8:an 1925, 18 år gammal. Familjerna Drakenberg och Roth hyrde en lägenhet på Nygatan 74. Där bodde Kerstin och Maja, mamma Sigrid samt en jungfru i så kallat skolhushåll. Kerstin har berättat att ”Maja till utseendet var en riktig Roth med rött hår o så lik Sigrid att, när dom började i samma klass i Fernanderska, de kallades tvillingarna. Till jul 1920 fick Maja halsfluss o feber o det blev en hjärtsäcksinflammation som aldrig läkte ut. Det fanns inte penicillin på den tiden. Hon kom aldrig tillbaka till skolan fast hon tidvis var ganska bra, kunde vara uppe, var duktig med handarbete och höll sig sysselsatt och lät ingen märka att livet många gånger var svårt.” Kerstin var bara tillfälligt sjuk, när mamma skrev till henne.

Sigrid till Kerstin, Örebro den 21 januari 1920

… I går va Maja o jag på draget. Greta Kjellman har varit hos mig på jullovet. Vi voro på bal varje dag nästan. Nyårsafton kom Greta och vi dansade och vakade in det nya året. Jerker var också på Kil under julen. På nyårsdagen hade vi bjudning hemma. Dom två följande dagarna dansade vi hemma. De går bra, ty vi har ju tre kavaljerer. Dagen derpå voro vi vid Bellsås, en gård i Kvistbro. Den dagen voro Jerker, Stor-Nisse och Ingrid Ekelund ute och åkte skidor. Dom skulle komma hem klockan 3 för att åka till Bellsås. Vi väntade länge länge på dem. När klockan blev halv 4 erbjöd sig pappa att skjussa oss. Vi gåvo oss iväg och om ett par timmar voro vi framme. Äntligen stego de över tröskeln med Jerker i spetsen. Då vart det liv i luckan må du tro. Då spelade Jerker och sjöng så att alla baxnade. Vi dansade foxtrot så det ven om det … Vi reste hem ganska sent. Jerker, Stor-Nisse, Lill-Nisse, Greta och jag sjöngo så det ekade i skogen. Det åkte en lång rad med slädar efter oss. Jerker dansade till och med i släden. Greta och jag hade fullt göra med att sloss med Jerker. Dagen därpå var det bal på Väsby. Där hade vi väldigt skojigt … Greta och jag kommer bra överens i hambo … Jag har också varit på Bärsta. Där var det väldigt trevligt. Alla Delvigarna voro där …

Greta Kjellman var brorsdotter till Helena Ekelund och alltså kusin med barna Ekelund på mödernet. Barna Ekelund är Joel och Helenas barn Ingrid f. 1901, Birgit f. 1903, Kalle f. 1905, Gunnar f. 1911 och Bengt f. 1913.

Sigrids minnen

Vi hade ju ett stort rum att dansa i o framförallt en mamma som kunde spela dansmusik o gärna gjorde det … Själv var jag 13 år på den knytbal jag minns bäst … Det fanns ju inte elektriskt på Kil då, jag minns lilla rummet bredvid salongen, sparsamt upplyst av stearinljus som egendomligt nog slocknade då o då, men den påpassliga tant Sofie kom in med nya tända ljus som en moralens väktare, men de släcktes kanske igen, då hon vänt ryggen till. Ungdomarna som varit med på dessa baler visade sin uppskattning av mamma på hennes 50-årsdag då det samlades in pengar o köptes sockerskrin o gräddkanna av hamrat tenn. Gräddkannan fanns kvar på Kil efter branden, den räddade farbror Frithiof tillsammans med sockerskålen ni vet. Han såg ingenting i röken, annars hade han väl tagit också sockerskål nummer två. På senare år träffade Nisse o jag någon nere vid ån, som varit med på någon av dessa baler o haft med en liter fotogen, något mycket värdefullt, som knappast fanns att uppbringa.

… ”sockerskålen ni vet” … skriver mamma, som riktade minnesberättelserna till sina barn. Ja, vi har alltid vetat, att när Gamla Kil brann år 1926, räddades endast en silversockerskål, som en Roth i min generation nu äger. Sedan har det dykt upp en exakt likadan sockerskål hos en annan släkting i min generation, och den har också stått på Gamla Kil. Och det finns fler saker litet här och där som har funnits på Gamla Kil. Men i så fall hade de redan lämnat det hemmet före branden, eller också fanns de i Flygeln eller i något uthus, och klarade sig därför.

Lisa till Frithiof, Stockholm den 14 mars 1920

… Nu väntar vi på att Karin skall komma. Hon mår bra …

Marianne till Jerker, Stockholm den 19 april 1920

… Pappa är hemma må du tro för att tala vid Blomqvist …

Frithiof i samma brev

… Om några dagar far jag väl åter till Kil, behöfver nog vara där och se till Nils och hjälpa honom med än det ena och än det andra …

Stor-Nisse till Jerker, Kil den 25 april 1920

… Det är väldigt vad man blir svag och dålig av spanskan. När jag kom ner hit trodde jag att jag var fullt återställd. Men jag orkade inte ett dugg. Och så blev jag sjuk ett par dar här också. Men nu går det för fullt här ska du se.Kalklastning på järnväg m.m. …

Frithiof till Jerker, Kil den 6 juni 1920

… Gudskelof för hälsan som jag också kan glädja mig åt ännu, ehuru jag nog känner mig ganska trött ibland, och det är ju ej heller så underligt, jordbruksarbetet är ju ganska ansträngande många gånger, och åren taga ut sin rätt, men det går emelertid när hälsan får vara … Kommer du ej till Kil ett tag, det vore ofantligt roligt få se dig. Nog tänker jag att Mamma kommer att vara här en tid, när hon kommer har jag ej hört ännu …

Marianne till Jerker, Kil den 5 juli 1920

… Blomqvist har ej skickat några pengar till hyran än, men Pappa har skrivit till honom, så du behöver ej vara orolig … Skulle du vilja vara snäll och ringa upp till en åkare och höra vad de ta för att köra hem en famn ved från Örebro-båten till oss, för jag tänkte köpa ved här nere …

Frithiof till Jerker, Kil den 15 juli 1920

… Mamma kommer att stanna här till Lisa kommer, för att som jag antar göra ressällskap hem, få se om jag då också reser hem, det är ej bestämdt …

Sommarlov på Kil

… Vi ha nu emelertid snart allt inbärgat, endast rofvorna återstå, och väl är det, ty det börjar nu bli kallt och kusligt att hållas ute i jorden. Det börjar nu lida till den tiden då jag tycker det vore skönt få komma hem, men nu då Mamma äfven har Karin, finnes det knappast något utrymme för mig … Att tant Sofi är mycket illa sjuk har du väl hört, troligt är att hon ej kommer ur sängen mer. 18/10 - Tant Sofi har i dag e.m. slutat sina dagar. Bed Mamma genast skicka mina svarta kläder för begrafningen, min ”storm”, i byrålådan ligger antagligen ett par svarta handskar …

Kära Jerker!
Det var så snällt af dig att vilja komma ned o sjunga i kyrkan, o så uppoffra både tid o pengar. Vi äro dig så tacksamma, o du är så välkommen. Kan du komma på lördagen vore bäst, begrafningen blir måndag f.m. som du nu redan sett af bjudningskorten. Tag sen litet semester o stanna några dar hos oss. Herr Bellander tror sig ej om att ackompagnera, han tyckte jag skulle göra det, men det är ju ej lämpligt, jag kan ej sköta orgel. John skall nu fråga Järd, om han vill åta sig det. Om det ej vore för svårt ackompagnement kunde Sigrid sköta om det, hon är mer van vid orgel, brukar spela på morgonbön i skolan. Ja, alltid blir det väl någon. Många hälsningar från oss. Moster Sara.

Stig till Sten-Olof, Äppelviken den 25 oktober 1920

… Ja, idag är väl farbror Sten och faster Mita på tant Sofies begravning. Det var ju skönt för henne att få dö utan allt för stora plågor. Nu blir det väldigt tomt efter henne vid Kil. Allra helst för tant Anna. Karin är vist här uppe i Stockholm nu, men jag tycker det är konstigt, att hon inte alls låter höra av sig …

Marianne till Frithiof, Stockholm den 30 oktober 1920

Kära älskade Frithiof!
Du undrar väl på mig som ej låtit höra utav mig på så länge men ser du jag har rätt mycket att göra nu för tiden, och då qvällen kommer är jag så trött, och skjuter gärna upp brevskrivningen. Jag har ej heller skrivit och tackat Nils för mjölet, var har Nisse fått tag uti det, det är ej så fint som jag trodde ganska mörkt är det. Ja kära du hur står det till med eder alla på Kil och tant Anna hon var ju så klen tyckte Jerker. Så tomt det ska vara efter tant Sofi mest för Tant Anna, hon bor väl ändå ej ensam der uppe. Har John fått tag i någon som vill sköta om tant Anna. Elesiv Tel ringde häromdagen och var mycket bekymrad för Tant Annas skull, och ville ändtligen att jag skulle skriva till Kil om saken hon får på inga villkor bo ensam, du måste hälsa tant Anna så mycket från mig den som kunde få fara ned och hälsa på henne ett lite tag. Nu börjar vi längta efter att få hem dig, så fort Karin fått resa kommer du väl med samma, och Nils får väl komma hem i Jul hoppas vi. Kanske du kan ta potatis med dig när du kommer jag kan väl få köpa ett par tunnor av John. Så skulle jag gärna vilja ha fläsk om man kan få det som är bra vore det bäst att ta en fjärndels gris, kanske du kan tinga något. Har du fått ullen än i så fall ska du be Betty väva så fort som möjligt. Pengarne från Blomqvist behöver jag ej. Vet du jag köper knubbved som är ricktigt bra för 23 kronor kubikmetern, den är ej alldeles frisk men den är bättre än barrved. Du måste snart skriva och tala om hur Tant Anna mår, samt du och Nisse. Vi längta så till att du snart kommer hem. Ska vi alldrig få något litet ställe tror du. Kära hälsningar till Eder. Tillgivna Marianne. Skriv snart! Tala om var Nils köpt Mjölet.

Sigrid till Jerker, Kil den 4 januari 1921

Kära Jerker!
Tack så rysligt mycket för noterna. Om du kunde ana vad jag vart glad över dem. Jag spelar aldrig något annat nu för tiden. Lilla Lola-Lo tycker jag är flottast. Madame de Pompadour är också väldigt flott men den är också väldigt jobbig. I dag är Stor-Nisse i Örebro. Han åker släde dit. I eftermiddag äro vi bjudna till Bellsås. Du var visst med dit förra året tror jag. Kommer inte Lisa ut något i jul? Hälsa henne från mig och tacka så mycket för tvålpojken. Den fick en bror samma dag. Hurdant väder är det i Stockholm? Här snöar det för tillfället. Nisse fick en isspark till julklapp. I söndags voro vi till Bärsta och då hängde pappa efter släden på sparken hela vägen. Ja, nu har jag verkligen inte ett dugg mer att skriva om. Hälsa så mycket till alla i Stockholm från alla på Kil. Din kusin Sigrid.

Sten till Jerker, Lekeberga den 9 januari 1921

Käre Jerker!
Med skäl kann du tycka att jag är alldeles vådligt otacksam och oartig, som ej förr skrifvit och tackat dig för din stora vänlighet att skicka mig tant Sofies fotografi, som jag blef mycket glad af att få, och som jag tycker är mycket bra, det finns så få fotografier af mostrarna och jag har inget i min ägo af moster Sofie så jag blef mycket glad när jag fick detta … Här ha vi tråkigt nog haft sjukt i jul som vanligt, det är Maja som legat i ledgångsreumatism hela helgen och fortfarande ligger, det är en långsam och besvärlig sjukdom, som gör att hon nog ej kan komma i skolan under vårterminen. Annars ha vi varit friska och krya. Den 2dra januari voro vi vid Bärsta tillsammans med Kilare, i går voro de här och det dansades värre och i morgon skola vi till Kil der det förstås också blir dans, fast vi gubbar ta oss en liten vira och tuting. Vill du vara så vänlig och helsa far och mor så hjärtligt från oss alla genom din tillgifne farbror Sten.

John till Jerker, Kil den 20 januari 1921

… Det har varit ett vådligt festande en tid nu. I går var jag hos Carl Nilsson i Fjugesta på 60 års dag. Mat o sprit så en kunde äta igel sig, men lyckligtvis så höll allting. Apotekaren Dahl var hemma på några dagar, du vet väl att han har Apotek i Malmö nu, och vi tvinglade gladeligen 3 o 4 gånger med omvexlande lycka. Gust. Larsson var där, men någon vidare sång blef det ej utom sång till supen. Vi kommo hem kl. 3 f.m. I måndags var jag o Apotekare Dahl till Gust. i Nybble o hade mycket roligt, men då blef tiden för hemkomsten mycket senare. …

Sara i samma brev

Kära Jerker!
Ville du be Lisa, att hon skickade Nisses kvarblifna saker, noter, det var i synnerhet Czernys Etyder, som Sigrid skulle öfverta. Specielt benlindor, skridskor, brodd. Om du ringde opp henne. Moster Sara

Göteborgs-Ida till Sten, Göteborg den 1 mars 1921

… Att det skall vara tomt efter den snälla Tante Sofi kan jag så väl förstå, och ofta är det väl ej som Tante Anna vågar sig över till Lekeberga …

Frithiof till Jerker, Stockholm den 2 juni 1921

… Mamma o Lisa komma troligen att slå sig ner på Kil en månad med eget hushåll från början av juli, du kanske hälsar på dem på hemvägen …

Sara till Jerker, Kil den 5 oktober 1921

Kära Jerker!
Nu undrar du väl vad i all världen moster kan vilja dig! Som du vet är det Nissarnas gemensamma namnsdag nu om lördag, som vi tänkte fira med en liten bal. Ortens ungdomar (de flesta) äro påstötta o nu undra vi, om du ej ville komma o öfverraska dem, om du kan komma ifrån? Ingen mer än jag o Karin skulle veta om det, så skjuts kunde du ej få härifrån, men tag en bil i Fjugesta. Jag tycker mig se tösernas glada miner, när du gjorde din entre i balsalen. Skrif o tala om när och om vi kunna vänta dig. Hoppas ni alla äro krya, Lill-Nisse har fått blodförgiftning i ett finger o går nu till sjuksystern hvar dag o får det omskött. John är till stan i dag o lagar sina tänder o tittar efter någon jungfru till hösten, Hildur o Anna skola flytta. Det är nog svårt få tag i några praktexemplar af det slaget. Jag har så god hjälp af Karin, så länge hon är hemma o hjälper till. Vi ha’ så vackra höstdagar med hög o klar luft, få se när vi få regn. I morgon är Sannamarknaden, med cirkusar, karusell m.m. Ungdomen skall förstås ner o träffa bekanta. Hinner nu ej mer, slutar med många hälsningar till Eder från oss alla. Moster Sara.

Kerstin till Sten-Olof, Lekeberga den 3 december 1921

… Mellan Mjölby och Hallsberg träffade jag Nisse Roth på tåget. Han kom från Hässleholm o skulle till Örebro för att avsluta värnplikten. Han ryckte förresten ut i dag närmare bestämt …

Rolf Starbäck till Kerstin, Stockholm den 15 maj 1922

… Nu dröjer det inte länge förrän jag får komma till Lekeberga. Tant Mita sade, att Farbror Sten hade mycket arbete nu och kunde behöva mig, och det är ju roligt att jag kan behövas någonstans … Jag kunde aldrig tro att det skulle vara så roligt att ta studenten och att vara student och framför allt vara fri från skolan. Du blir ju också fri i vår, men känner det nog inte lika härligt, du trivs nog bättre med skolarbetet än jag …

Frithiof till Jerker, Stockholm den 4 juli 1922

… Mamma och jag kommer att resa till Kil nu om måndag om allt går väl …

Karin till Lisa och Jerker, Kil den 9 augusti 1922

Tack snälla, rara, älskade Lisa och Jerker för det förtjusande armbandet!!!! Jag fick det på min namsdag. Just när jag höll på att kläda mej för att värdigt kunna mottaga mitt främmande, så kom Brita Lindgren från Fjugesta med det. Siggan och Brita stodo bredvid och skyndade på mej medan jag med feberaktig hast slet upp paketet. Om Ni kunde ana så glad jag blev när jag fick syn på armbandet. Samma dag hade jag just beundrat Siggans söta armband och med vemod tänkt på mitt förlorade blå. Armbandet nästan försonade mej med att jag fyllde 21 år, vilket jag annars tyckte var ruskigt. Ja, ”att ta dem med jämnmod” blir nog inte lätt. Det kom ganska många främmande fastän jag bara bjudit Lekebergarna och Bärstarna. Det kom flera pojkar så att vi dansade och hade kul värre. Härom kvällen blev en ko sjuk i ladugården och den nya veterinären Sandén kom hit. Vi voro så nyfikna på honom. Han drack kaffe här och pratade värre och till slut så dansade vi. Siggan spelade den mest inbjudande dansmusik så han kunde väl inte motstå utan frågade Pappa om vi fingo dansa. Men han dansade alldeles för svajigt tyckte jag. I dag äro Pappa och Herman på hästpremiering i Fjugesta. Usch, fy sjutton så tråkigt, nu börjar det att regna. Måtte det gå över till i eftermiddag. Nu har jag absolut ingenting mer som jag kan skriva om och därför slutar jag mitt innehållsrika brev med tusentals hälsningar från innevånarna på Kils gård. Kajsa.

När Maja slutade i skolan ersattes hon i skolhushållet av Birgit Peterson på Torp. När Kerstin slutade ersattes hon av Birgits syster Rut. Barnen Peterson tog sig namnet Torpel. Birgit gifte sig Jonsson och mamma brukade skämtsamt kalla henne Bibbie Peterson Torpel Jonsson. Bibbie var bara tio år när hon började två klasser under mamma och mycket blyg och ängslig. Hon råkade nämna att hon aldrig hade kammat sig själv, det hade alltid en husa gjort hemma. Tidigt på morgonen första skoldagen kom mamma in och erbjöd sig att kamma henne, och sedan har de varit vänner hela livet.

Sigrid till Kerstin, Örebro i mitten av oktober 1922

… Jag och Ebba Coyet ha gått o räknat för fröken Gellertz för jag körde förstås på provräkningen. Vi fick kaffe varenda gång och hade riktigt gemytligt och trevligt. Jag skall nu även börja skriva tyska för henne. Jag fick visserligen ingen varning men fröken tyckte ändå jag skulle skriva eftersom jag haft en underkänd skrivning … Om du kunde ana vad jag är glad i dag. Jag skall nämligen resa hem och Inga Lindgren skall följa med ut. Vi ha lov både måndag o tisdag, tänk så härligt! … Elisabet och flickorna och Bernt ha rest med middagståget så jag sitter ensam i våningen … Elisabet har lovat mig att ta kakor, obestämt antal, ute i kakboxen. Hon tycker nämligen det är synd om mig att jag sitter ensam …

Mammas klassföreståndare Ruth Gellertz var också mammas vän hela livet. Hennes föräldrar umgicks med tanterna på Kil, så de kände varandra sedan gammalt. Inga Lindgren är Britas syster, Elisabet är dåvarande jungfrun i skolhushållet, och Bernt är också en Peterson. Mamma stannade i stan många vanliga lördagar och söndagar. Dels kostade det pengar att resa hem, dels spelade hon piano i olika kyrkor och på privata tillställningar och kunde till och med få betalt ibland.

Sigrids minnen

Tidningsurklippet om grevinnan von Rosen har jag sparat för att jag spelade på en dans i hennes hem i Örebro. Korta kjolar o silverspets eller silverlamé var högsta mode, jag hade aldrig sett en sådan elegans på nära håll. Det är rikt folk, sa min spellärarinna, du kan ta bra betalt. Och med darrande röst begärde jag 20 kr. Visserligen fanns det också en grammofon av nyaste modell som avlöste mej, men tänk ändå att min enkla dansmusik dög i detta sällskap.

Jerker till Frithiof, Stockholm den 20 oktober 1922

… Som jag såg av Pappas senaste brev, kan vi vänta hem Pappa inom närmaste tiden, och det tycka vi alla är roligt att åter få ha Pappa hos oss … Apropos framtiden, hur går det med Falltorp? … Hoppas att allt på Kil går bra och att alla äro krya. Hälsa dem alla så mycket och säg att jag nog hoppas vid juletid få komma ned på några dagar …

Sigrid till Kerstin, Örebro den 26 oktober 1922

… Kan du tänka dej att vi ha fått telefon här i skolhushållet! Snälla du ring till mig ibland det är så skojigt att svara i telefon …

Sigrid till Kerstin, Örebro i slutet av november 1922

… Du må tro att dom hade mej att sjunga en hel massa och jag höll på att aldrig få sluta så klappade de i händerna och stampade i golvet. När jag steg upp från pianot för att gå tillbaka till min plats så vart jag handgripligen tillbakamotad. Efter kväll så dansade vi förstås igen. O, vad det är skojigt att få dansa. Tiden gick alldeles för fort. Klockan 1 slutade balen med några solosånger av S.R. … Om lördag har vi månadslov och då kommer ni ju hem till Kil. Då måste jag hjälpa mamma att spela på bio …

Valborgs memoarer 1922

Vid sex års ålder fick Valborg för första gången följa med faster Olga till Lekeberga. Vid besök nummer två var både hon och mamma Sigrid femton år gamla. Här ett kort sammandrag av det besöket:

Julafton 1922 fick jag en mycket ovanlig julklapp. Ett litet brev från Sten Drakenberg.

Till julen vi vilja så gärna ha Valborg till balernas stjärna och därför vi skriva och fråga om du ned till oss ville tåga. Det är nu ej alls uppå skämt för dig vi vår lyra har stämt vi talat med mamma om saken och den föll just henne i smaken.

Till stationen du alltså beger dig med biljetter och sådant förser dig på tredjedan så vi dig hämtar vid station där vår häst står och flämtar. Så fara vi strax hem till gården så varm och inbjudande står den och där ser du mamma och pappa välkomnande dig på vår trappa.

Af överheten gillat och stadfästat, Sten Drakenberg. Det sista med farbror Stens stil och en lackstämpel under med Drakenbergska vapnet. Jag blev helt salig av lycka. Rolf var bjuden förut, det hade han blivit redan på sommaren när han var där som lantbrukselev. Så på tredjedan gav vi oss iväg Rolf och jag. I Örebro bytte vi tåg och fick vänta en timme. Då tog vi en promenad på Storgatan och drack kaffe på Sylvanders konditori. Tåget till Hidingebro gick inte fort och det var gamla skrangliga vagnar. Men så småningom kom vi fram och möttes av Maja och Kerstin med häst och släde. Lekeberga var en så äkta herrgård, den mest bedårande man kunde tänka sig och där kom tant Mita och farbror Sten ut och tog emot oss. Så stort det var. Så många rum och så stora. Men först visades var vi skulle ligga. Jag fick ligga hos Kerstin i hennes rum på vinden. Där sprakade en brasa och spred en härlig värme som var ljuvlig att känna efter slädturen. Sedan jag tvättat av mig resdammet, man blev verkligen smutsig på tåg då det var ånglok, gick vi ner igen. Det doftade så underbart av äpplen när vi gick över vinden där vinterfrukten förvarades i ett litet rum. Det var flera gästrum på vinden och i ett av dem skulle Rolf bo. Detta var fullkomlig lycka. Det var alltid tre stora julkalas, ett på Lekeberga, ett på Bärsta och ett på Kil. Det första skulle bli på Lekeberga och de planerade att ha en kostymbal. Det lät ju oerhört roligt, men jag hade ingen kostym med mig. Vi har massor av gamla kostymer sa Kerstin, och det var verkligen sant. Dagen för den stora festen hjälptes vi först åt att duka kaffebordet. Julkalasen började alltid med stort kaffebord klockan fyra. Senare på kvällen var det supé med gående bord. Så hördes bjällerklang och Kerstin ropade, nu kommer Bärstarna. Och in kom de stormande, fyra flickor Wetter med pappa Carl och mamma Ingrid och deras gäster ungdomarna von Delwig från Örebro där deras far var stadsveterinär. Så hördes åter bjällerklang, nu med en djupare ton, det var Kilarna som kom, Karin, Sigrid, Erland, Nisse, tant Sara, farbror John och deras gäst Brita Lindgren. Så spelade tant Mita upp första dansen som var en francaise. Så följde en mängd olika danser, wiener-creutz, varsovienne, hambo, schottis, vals och foxtrot. Ibland spelade tant Ingrid, men mest tant Sara och Sigrid. Som tant Sara spelade ”Gula paviljongen”! Så blev det bjudning på Bärsta dit det tog en hel timme med släde. På Bärsta fick man den godaste och finaste maten och de läckraste kakorna till kaffet. Sist var bjudningen på Kil. Dit åkte vi vägen över Brotorp och Krövla. Då var ju bron ännu väl underhållen och likaså vägen. Som i går minns jag hur jag första gången såg Kil skymta fram på andra sidan Svartån. Det där skall du se, sa tant Mita, är ingen vanlig herrgård, den är tillbyggd många gånger, så den har ingen riktig fason alls. Men det är alltid så trevligt på Kil. Ja, det hade hon rätt i, man trivdes genast, det var hemtrevligt på en gång. Först kom man in i en stor glasveranda som var kall nu på vintern. Den kilade man fort igenom. Så kom Sigrid och sa att vi fick ta av oss i sängkammaren. Påpälsade som vi var klev vi upp för en vindeltrappa till en stor sängkammare där vi plockade av oss alla lager. Vi skall se om Bärstarna har kommit, sa Sigrid. Och så öppnade hon en lucka i golvet och vi kunde kika ner till ett förmak inunder. Där hördes glada tillrop och välkomna, de hade kommit och vi gav oss ner. Hur såg det nu ut på Gamla Kil? Jag minns mycket väl salongen som var mycket stor och låg ungefär där salongen senare kom att ligga. Men där vi sedan hade en terass, där var då något sorts herrum eller bibliotek där farbröderna satt och spelade vira. Jag minns också hauptbyrån som stod i salongen och hörnsoffan. Men ännu bättre den stora spegeln som stod närmast dörren till det lilla förmak, från vilket man sedan kom in i matsalen. Det var så roligt med den där spegeln, för man kunde se hela sig i den när man dansade. Matsalen var också ett stort rum där jag minns det vackra vita skåpet.

Det här jullovet var det första av tre som Valborg och Rolf tillbringade på Lekeberga och ”de var lika underbara alla tre”.

… Som jag skrivit till Mamma, har något arbete med stugan ännu ej börjat, men i slutet af denna månad har en snickare lovat komma och skulle utföra arbetet så fort som möjligt. Jag är orolig för att det skall dröja så länge, men kan ju ingenting göra åt saken …

Jag har ingen aning om hur Liljeforsarna hittills har bott när de vistats på Kil, och det går inte att förstå av alla de brev jag har läst. Men nu skall tydligen Flygeln göras i ordning åt dem. De kanske bodde i den förut också, men nu skall där som sagt bli ett ordentligt permanent boende.

Frithiof till Jerker, Kil den 4 juli 1923

… Här på Kil är det sig likt, med undantag af byggnadsarbete, som man kan säga gör ett afbrott i lungnet och idyllen på gården. Ja det har ju förorsakat ganska mycket bråk och bestyr på många vis, att få fatt på de olika yrkesmännen, snickare, murare och målare. Alla äro upptagna och vi ha måst vänta än på den ena än på den andra, emelertid är ganska mycket gjordt, så vi hoppas det snart skall nå sin fullbordan, det blir nog ganska trefligt när det en gång blir färdigt … Det kommer nog att bli lite underligt att lemna Stockholm nu igen efter så många års vistelse där, men vid tanke på det lungn som landet giver skall det bli skönt då man en gång är därifrån … Vi hålla just nu på att mura, jag är hantlangare. Det är godt att Mamma är här, så vi få råda tillsammans …

Frithiof till Jerker, Kil den 31 augusti 1923

… Det gick ganska fort att få sakerna fram, redan på lördagsmorgon var vagnen i Fjugesta, och genast sattes hemtransporten i gång, fingo hjälp från Ekeberg o Kröfla och det gick som en dans altsammans, allting i godt behåll. Nu ha vi naturligtvis hållit på att stufva in alla gräjor, och du må tro, det är inte det lättaste arbetet, utrymmet är ju naturligtvis ej så stort i förhållande till den jemförelsevis stora samling af alla slag som vi medförde. Det var väl att Lisa kom med och hjälpte oss, eljest vet jag ej hur vi kunnat reda oss … Ja, det blir ju ganska trefligt när allt kommer i ordning, men det går ju ej genast …

Och från och med nu bor alltså Marianne och Frithiof i flygeln för gott.

… Här på Kil är det sig likt alla äro friska o krya. Vi ha nu haft den aldra härligaste sommarvärme en tid, som högsommarens dagar knappast kunna mäta sig med, badningen har för en tid sedan upphört då det var ganska kyligt ett tag, men nu har man åter kännt behof av att svalka sig i Svartåns mörka böljor, hvilket är det härligaste man kan tänka sig, när värmen kännes tryckande … Folkmängden på Kil har betydligt reducerats de senaste dagarna. Sommargästerna ha rest, fru Danielsson reser in till stan i morgon, så nu blir här tyst o stilla en tid. Ja, tiden går så fort, den kulna hösten är snart inpå oss, något som på landet mera gör sig gällande än i stan med sitt överflöd af ljus i alla vinklar o vrår. Ännu så länge vädret är klart och vackert, ha vi de allra härligaste sensommarkvällar att njuta af; det härligaste månsken och den klaraste stjärnhimmel, något som stadsborna ej så mycket fästa sig vid men som för landtborna är den enda trösten när höstmörkret tillstundar …

Jerker till Frithiof, Stockholm den 14 september 1923

… Mamma skulle ju sy lakan och örngott åt mej. Skall jag köpa tyg här och skicka eller skall jag skicka pengar, så att Mamma själv kan köpa det där nere någonstans? Behöver väl 3 par lakan o 6 örngott. Även handdukar behövde jag nog, ½ duss. eller så omkring. Skall naturligtvis ersätta för Mammas arbete. Apropos pengar, så har Axel och jag kommit överens om att till en början varje månad skicka 30:- vardera. Blomqvist ska vi väl klämma på det vanliga. Sedan är jag ju skyldig Pappa en massa pengar. Hur mycket? De komma så småningom, som Pappa nog förstår …

Axel Sandin är Lisas make sedan den 6 januari 1923.

Marianne till Jerker, Kil den 1 oktober 1923

Kära Jerker!
Så innerligt tack för vad du skickade mig till födelsedagen och för brevet. Dagen tillbringades i stillhet, men på kvällen kl 8 hade vi kafferep för Kilarne och det var ricktigt trevligt, de hade bästa tiden då, annars ha de nu så brådtom med havren. Vi ha tänkt på dig mycket dessa dagar, men nu har du väl allt flyttat och klart, ja flyttningar är besvärliga, bäst att de ej förekomma för ofta. Ni ha också haft besvär med våra gamla möbler, hur har det nu blivit med dem … Jag har nu köpt valpen från Qvistbro, ska bli roligt höra vad du säger om henne … Det är så underligt att vara på landet denna tid och få se hur träden få sin höstprakt. Om du kommer ned vad du vore snäll om du tog med lite kaffe och te från regementet, det var så bra det de hade. Tant Anna är sängliggande hon föll omkull häromdan och har varit dålig sedan, hon var förut så kry, kom ibland ned till oss. Ursäkta fläckarna på papperet men det är Snurran som behagat promenera fram och tillbaka på bordet och ej varit ren om tassarna. Hjärtliga hälsningar från Mamma och Pappa.

Frithiof till Jerker, Kil den 2 november 1923

… Gumman som är inackorderad är naturligtvis som alla gamla frusen så vi ha fått sökt elda på så mycket som möjligt för hennes skull, men föröfrigt håller rummen värmen rätt bra … Ja det lider nu snart mot jul och det vanliga julstöket börjar i hvarje hem. Det blir ju för oss lite underligt att rusta sig till jul på landet efter att i över 20 år varit stadsbor, men man får väl söka göra så godt man kan och så angenämt som möjligt i all enkelhet …

Frithiof till Lisa, Kil den 17 november 1923

… Särskilt får jag tacka dig för besväret med prästbetyget, som jag ordentligt bekommit, och som jag nu lemnat till vederbörande, som skedde på husförhöret häromdagen. Så nu äro vi välbeställda församlingsmedlemmar i Knista …

Fortsätt till nästa del, 1924–1930
Till bokens start